onsdag, maj 22, 2013

Inferno av Dan BROWN

Det här är den första Dan Brown-boken jag läser, tidigare har jag bara sett filmerna Da Vinci-koden och Angels and Demons. Bra filmthrillers, även om Da Vinci-koden hade ett så ruskigt tempo att om man blinkade hängde man inte med. Senare lånade jag Da Vinci-koden för att läsa, men gav upp efter ett tag. Det funkade liksom inte när jag visste "hur det skulle gå".
Så där håller jag med Annika Koldenius, det var mest pinsamt att läsa eftersom prosan är dålig.
Dan Brown gör sig helt enkelt bättre på film.
Förutom kanske första gången man läser.

Likadant är det med Inferno. Jag tror den kommer att göra sig utmärkt som vass thriller på filmduken.
Robert Langdon (ser Tom Hanks framför mig) kastas rätt in i handlingen, jagas, får hjälp av en ung kvinna(som liksom i Da Vinci-koden givetvis inte är den man först tror) och ska rädda världen undan ett värre öde än Digerdöden.

I början av boken irriterade jag mig våldsamt över klichéer och dålig gestaltning, platta karaktärer... younameit. Bara det här med att Langdon vaknar upp på sjukhus och har amnesi får mig att sucka. Föga originellt, och rätt gammaldags.
Men snart lyckades jag släppa det och låta Dan Brown dra med mig i det höga tempot, alla cliffhangers (det kan han), bokens apokalyptiska tema, hänvisningarna till Dante (men jag tror det hade hjälpt om man "kunde sin Divina Commedia lite bättre"), Digerdöden, skildringarna av Florens, Venedig och Istanbul, att man aldrig riktigt vet vem som är vän eller fiende (förutom Langdon, förstås).

Visst är det en bladvändare, att det är ganska väl researchat (antar jag...) Dan Brown kan sitt hantverk, inget snack om saken. Men tempot är våldsamt högt och stundtals känns det som om huvudpersonerna mest springer från ställe till ställe, med fienden (?) i hälarna (och hittar alltid genvägar, hemliga dörrar etc. Känns lite... vet inte... gammalt. Får mig att tänka på Mästerdetektiven Blomqvist eller något).
Och rätt som det är stoppas allt upp eftersom Brown måste beskriva något i Florens, Venedig eller Istanbul. Det känns mest som om man läser en turistguide. Och sedan springer de vidare.
Sedan är jag lite tveksam över temat. Är detta är "vanlig" thriller eller en apokalyptisk/science fiction-thriller? Slutet är minst sagt... Ska inte säga mer. Inga spoilers.

Jag tycker det är märkligt att Brown är så STOR. Jag förnekar inte att det är ren och skär underhållningslitteratur (och att Brown skrattar hela vägen till banken). Han tar upp intressanta teman i historien, blandat med lite konst och litteratur. Att väva ihop det med spänning är inte alldeles enkelt, självklart. Men det är naturligtvis framgången med Da Vinci-koden som banar väg för uppföljarna. Och en lite udda huvudperson.
Det är helt okej litteratur för stranden/hängmattan/pendlarbussen etc. Inget fel i det. Jag har rätt så stor respekt för de som skriver/producerar underhållningslitteratur, så länge de är ärliga med att det är just vad de gör.
Jag tror inte alls att Dan Brown är galen, som recensenten i The Guardian skriver. Han är nog rätt smart, och kan anlita smarta rådgivare. Har inte så mycket litterär kvalitet att göra.

För visst är det så, prosan är inget vidare. Kan man koppla bort det och låta sig dras med är det okej. Men vet man att man som läsare inte kan det skulle jag inte rekommendera Inferno. Vänta till filmen kommer, skulle jag säga.



Jag har läst den engelska originalversionen.

Adlibris.
Bokus