Så jag hade höga förväntningar.
Kanske för höga, i alla fall för Tre Sekunder. Jag hade väldigt svårt att komma in i boken, jag tyckte det tog väldigt lång tid innan jag kom in i storyn.
Sedan blev det spännande, inget tvivel om det. Och det fanns ett antal intressanta karaktärer. Och en annorlunda story om en polisinfiltatör. Slutet var överraskande, ett stort plus. Så jag kan rekommendera boken, med viss tvekan. Ha tålamod med början.
Då var Tusenskönor en positivare läserfarenhet. Eller hörerfarenhet. Jag lyssnande på den på Elib.
Kristina Ohlsson debutroman Askungar var lovande, men Tusenskönor är betydligt bättre.
Ohlsson väver samman ett par olika levnadsöden och gör det skickligt. Det handlar om människosmuggling, men också om störda personliga relationer. Man kan inte gissa sig till slutet. Skickligt komponerat av författaren.
Karaktärsteckningarna är bra, man grips av ett starkt behov av att lära känna personerna bättre. Till och med rötägget, polisen Peder, känner man motvilligt sympati för. Även det är snyggt gjort av Ohlsson.
Det kommer fler böcker om Fredrika och kollegorna. Det ser jag fram emot.