Snögloben av Amanda HELLBERG

Jag måste börja med att säga; de som gillar Amanda Hellbergs böcker på grund deras övernaturliga inslag kommer kanske att bli besvikna. I alla fall en aning. Det är mer deckare över Snögloben. Inte helt utan Maja Grås övernaturliga förmågor, men det är inte så mycket spöken med i berättelsen, om man säger så.
Men eftersom det där övernaturliga inte alltid är my cup of tea, så gör det inte så mycket. Jag dras ganska snart med i Snöglobens intrig, där ett mord på en Earl utreds av den grupp inom polisen som Maja Grå jobbar med. Det visar sig att Majas sambo Jack och hans familj har kopplingar till fallet.
Det blir spännande och jag sträckläste boken på en eftermiddag. Alltid lika härligt när det händer.
Amandas miljöbeskrivningar är i denna bok också riktigt bra, och för alla englandsälskare är det mycket som känns igen.

Men... jag känner mig tveksam inför några saker, nämligen hur polisen arbetar. Jag har läst många deckare, även engelska, så jag tror mig veta hur det går till. Tror mig veta, betonar jag. Jag vet ju egentligen inte hur stora friheter engelska deckarförfattare tar sig.

Copyright/fotograf: Kristin Lidell

Jag tycker somliga saker är ganska osannolika, som att Maja Grå överhuvudtaget får vara med i gruppen, enbart på grund av sina övernaturliga förmågor. Trovärdigt? Mja... Men det är en fiktiv berättelse och författare får ta sig friheter. Accepterar man det går det att läsa boken utan att haka upp sig på detaljer. Är detaljerna viktiga så är det nog ganska svårt att läsa Snögloben med behålling. Läsarens val. Jag tycker att Snögloben är läsvärd och kan rekommendera den.

Adlibris
Bokus

Tistelblomman av Amanda HELLBERG

Låt mig först säga; skräck och spökerier och sådant is not my cup of tea.
Har inte läst en enda Stephen King tex.

Men detta är lite annorlunda. Jag gillade Amanda Hellbergs förra och jag gillade faktiskt Tistelblomman också. Trots spöken. Eller vad det nu var.

Mycket tackvare Amandas suveräna språk, det rinner så lätt, och härliga miljöbeskrivningar. Man ser allt framför sig, i alla fall jag och jag tror inte att det beror på att jag känner mig hemma i engelska/skotska miljöer. Men det kanske är lite lättare att föreställa sig Tistelblomman (huset i boken) om man vet hur hus ser ut in the UK.

Foto: Kristin Lindell

Detta trots att Amanda ger sig på ett antal klichéartade intriger och händelser (avlägset charmigt hus som visar sig vara rätt så kusligt, ensam kvinna i detta hus etc). Givetvis har någon dött (mördats?) och det spökar rejält, men det kanske har en naturlig förklaring.
Jag köper inte riktigt allt detta, lika lite som jag köper intrigen i vissa andra spänningsromaner, men man läser ju ändå. Dels för att det är underhållande och dels för att det är välskrivet. I spänningsromaner har ibland det senare utlämnats. Men i Tistelblommans fall är båda två närvarande och gör romanen till en bladvändare.

Amanda har en bra blogg också.

Adlibris
Bokus

Döden på blek häst av Amanda HELLBERG

Jag var väldigt nyfiken på denna roman, eftersom jag är en flitig läsare av Amanda Hellbergs blogg och gillar den mycket.

Samtidigt tveksam. Det var det där med det övernaturliga. Det verkar vara inne att skriva romaner, speciellt spänningsromaner, med övernaturliga inslag. Jag har bara läst Offerrit och Strindbergs stjärna, och de slog inte an hos mig.

Men även om Döden på blek häst har övernaturliga inslag, så är det inte så att det stör. Centralt är ändå karaktärerna. De är tillräckligt mystiska för att fortfarande vara intressanta och interagerar på ett bra sätt. 

Och jag tappar inte bort mig, som ofta är fallet i spänningsromaner med många karaktärer. Men det har antagligen att göra med att romanen är skriven i jagform, man följer nästan hela tiden Maja.

Miljön är också annorlunda; en konstkurs i Oxford. Eftersom jag har bott i England njuter jag av Amanda Hellbergs miljöbeskrivningar, igenkänningsfaktorn är hög.
Dessutom är man som läsare inte bortskämd med romaner som utspelar sig utanför Sverige. Det känns bra att åtminstone ett förlag vågar satsa på en "utländsk" story (jovisst, Maja är svensk, och hennes döda mamma, men i övrigt är boken inte "svensk")

Maja kommer till Oxford för att studera konst ungefär samtidigt som hennes sedan länge försvunna mamma hittas mördad i Brighton. Att Majas vistelse i Oxford har något att göra med hennes mamma tar man som självklart, redan från början. Men annars är storyn inte förutsägbar.

Dessutom bor hon i ett studenthus där flera unga kvinnor mystiskt dog för mer än 25 år sedan. Spökar det verkligen, har Maja paranormala gåvor eller är allt inbillning?

Jag sträckläste. 
Rekommenderas, speciellt för den som gillar spänningsromaner som tänjer lite på de typiska spänningsromanreglerna. Döden på blek häst är inte stereotypisk.