Den felande länken av Stefan TEGENFALK

Det är svårt att recensera Den felande länken utan att lämna spoilers för de tidigare böckerna i Tegenfalks trilogi. Och jag hatar spoilers! Därför undviker jag handlingen. Det går bra att få teasers via länkarna.

Slutsatsen är alltså att Vredens tid, Nirvanaprojektet och Den felande länken bör läsas i ordning. Och inte med för mycket tid emellan. Alla romanerna innehåller nämligen så mycket detaljer och så många trådar som senare knyts samman att man råkar ut för måste-plocka-fram-förra-boken-syndromet om man har glömt för mycket.

Tegenfalks trilogi är en spännande och annorlunda deckartrilogi som förtjänar mycket mer uppmärksamhet än den har fått. Den har helt ignorerats av dagspressens recensenter.
Trilogin innehåller precis den där rätta kombinationen intressanta karaktärer, annorlunda intrig och en uns övernaturlighet som många läsare gillar. Och humor, inte att förglömma.

Det är späckade deckare, något som gör att jag känner att jag kanske borde läsa om, därför att jag missade för mycket, eftersom jag helt enkelt läste för fort (en dålig egenskap jag har, jag vill enkelt veta hur det går, snabbt...). Det är inget dåligt betyg, snarare tvärtom. Det är sällan jag läser om deckare. Har nog bara hänt med Stieg Larsson, Michael Connelly och Dennis Lehane.

Och SVT har köpt filmrättigheterna till Tegenfalks triologi. Det är bara att gratulera Stefan och Massolit förlag! Hoppas det blir film eller TV-serie!

Adlibris
Bokus

Vredens tid och Nirvanaprojeket av STEFAN TEGENFALK

Jag fick Nirvanaprojeket av Stefan Tegenfalk i min hand för ett bra tag sedan, och började läsa, men kom inte riktigt in i den. Men eftersom jag ogillar att lägga undan böcker, tog jag tag i den igen för någon vecka sedan. Och den tog fart efter ett tag och blev riktigt spännande, men jag insåg att den var andra delen i en trilogi och att jag borde ha läst ettan först.

Sagt och gjort, lånade Vredens tid på Elib (lagom till att jag fick min nya gadget, en Sony Reader läsplatta) och var ganska snart fast i en rafflande spänningsroman.
Ganska snart inser jag att Tegenfalk har fattat en något annorlunda grepp, i båda sina romaner, stundtals lite för osannolika vändningar, men inte så att det stör.

Jag ser en Stieg Larsson-aktigt mönster i de båda romanerna. Vredens tid är i första hand en "vanlig" spänningsroman. Ett antal människor, som inte har ett våldsamt förflutet, begår plötsligt våldsamma handlingar mot människor i sin omedelbara närhet, främst familjemedlemmar. Flera resulterar i mord. Efteråt kommer de inte ihåg vad de har gjort och inte heller varför. Snart kommer utredande poliser fram till att alla varit inblandade i samma rättsfall, de är alla nämndemän, åklagare eller domare i en rattfyllerimål, samt att de alla har drogats av en okänd substans, kallad Drog-X.

Andra delen är en fortsättning, men har precis som i Millenium-romanerna ett bredare perspektiv. Det är något större, mer internationellt, och mer invecklat, som är i görningen. Det är svårt att gå in på handlingen av Nirvanaprojeket utan att leverera en spoiler för Vredens tid, så jag låter bli att göra det. Men att båda böckerna slutar med en cliffhanger kommer inte som en överraskning.
Vredens tid serveras med en stor portion humor. Jag saknar det i Nirvanaprojeket, den är allvarligare i tonen.

Tegenfalk har skapat ett antal intressanta karaktärer, från poliserna Jonna och Walter, till den totalt skrupellöse journalisten Jörgen och något korkade brottslingen Tor. Plus ett antal bifigurer.

Tredje delen, Den Felande Länken, kommer i september. Ser fram emot det.