Jag glömde en ungdomsbok i recenseringsyran nyss.
Theos Pompeij är den första av Kim M Kimselius som jag läst och det gav mersmak. Jag har inte läst barn-och ungdomsböcker på länge (förutom Harry Potter), men i somras blev det ändring.
Theos Pompeij är en bok för slukaråldern. Jag som växte upp med Fem-böckerna och Tintin får härliga nostalgivibbar. Det är spänning, historia, lite fantasy och annan miljö.
Jag som älskar vulkaner blev självklart begeistrad. Och så har jag inte läst den verkliga vulkanboken; Tillbaka till Pompeij, Kims debutbok, som kronologiskt kommer efter Theos Pompeij.
Jag blir imponerad när jag ser hur många böcker Kim har gett ut. Om olika tidsepoker och hon drar sig inte för att ta upp svåra ämnen; häxförföljelser, andra världskriget, franska revolutionen.
Jag vill läsa mer!
----------------------------
Adlibris e-boksversion
tisdag, augusti 30, 2011
onsdag, augusti 24, 2011
Skuggans spel av Lars Rambe
Jag lyssnade på Lars Rambes debutbok, Spåren på bryggan, för ett bra tag sedan och vill minnas att jag tyckte det var en helt okej "normal" deckare. Mest var jag imponerad av att Lars Rambe lyckats inte bara egenpublicera, men också sälja riktigt bra. Och få boken såld till utländska förlag.
Uppföljaren, Skuggans spel, också den en "Strängnäsdeckare", är klart bättre. Nu utgiven under förlaget Kalla Kulors vingar. Som traditionell deckare är den kanske inte nyskapande, men den har en rad intressanta karaktärer, som varken är platta eller överdrivna.
Speciellt är det ett bra driv i berättelsen, boken är verkligen en sådan som man påbörjar och helst vill läsa ut så snart som möjligt.
En flykt ur fängelset, en brutalt bankrån, ja, det finns dramatik i berättelsen.
Och jag kunde faktiskt inte gissa mig till vem mördaren var. Det är väl tecknet på att det är en bra deckare?
Rekommenderas.
Adlibris, pocket
Bokus, pocket
Uppföljaren, Skuggans spel, också den en "Strängnäsdeckare", är klart bättre. Nu utgiven under förlaget Kalla Kulors vingar. Som traditionell deckare är den kanske inte nyskapande, men den har en rad intressanta karaktärer, som varken är platta eller överdrivna.
Speciellt är det ett bra driv i berättelsen, boken är verkligen en sådan som man påbörjar och helst vill läsa ut så snart som möjligt.
En flykt ur fängelset, en brutalt bankrån, ja, det finns dramatik i berättelsen.
Och jag kunde faktiskt inte gissa mig till vem mördaren var. Det är väl tecknet på att det är en bra deckare?
Rekommenderas.
Adlibris, pocket
Bokus, pocket
tisdag, augusti 23, 2011
Bluffen av Unni Drougge
Jag känner mig lite splittrad inför Unni Drougges nya Bluffen. Jag har lyssnat på ljudboksversionen.
Ups and downs.
Stundtals kände jag mig tveksam över greppet att använda sig av verkliga personer i en fiktiv berättelse. De förekommer inte som huvudpersoner, men dock som starka bipersoner. Men det är klart, om det hade varit en uppdiktad känd författare som hade utsatts för mordförsök på Bokmässan, och inte Jan Guillou, då hade det antagligen inte varit lika underhållande. Men Drougge går hårt åt Guillou och Leif GW Persson (samt sig själv, Unni Drougge är en biperson, hon också).
Men Berit Hård är fiktiv. Och hon blir närmast en karikatyr på antihjälten. Den en gång så lovande journalisten som nu jobbar på en obskyr skvallertidning, knullar runt, dricker för mycket och även använder droger. Dessutom beskrivs hon som överviktig, även om det kanske är relativt. En av hennes älskare beskriver henne dock som väldigt sexig...
Sedan har jag svårt för perspektivbyten mitt i stycken. Jag har ju "fått lära mig" att man inte skriver så. Det sticker lite i ögonen.
Och någonstans i mitten tar Unni Drougge över som huvudperson ett tag. Det känns aningen konstigt, men å andra sidan vet jag inte hur man skulle skildra det som händer storyns Unni Drougge utan att skildra utifrån hennes perspektiv.
Men om man bortser från detta är Bluffen en väldigt underhållande skröna. Eller kriminalroman eller kriminalromansatir eller vad man nu ska kalla den. Unni Drougges skriver rätt så målande, om man säger så, även om det nästan är klichéartat ibland. Men det liksom passar till satiren.
Och ingen satir utan ett underliggande allvar. För det finns där.
Det finns åtskilliga underhållande bifigurer i berättelsen, tex Berit Hårds småkriminelle vän, som inte är så liten, men han är "snäll". Och inte att förglömma Berits husdjur, en pythonorm...
Kort om handlingen. Berit Hård, som är på Bokmässan för att få fram lite skvaller att skriva om, råkar få med på film när Jan Guillou blir utsatt för ett mordförsök. Men en penna... Efter mordförsöket bryter panik ut på Bokmässan, men dödlig utgång.
Hon säljer filmen för dyra pengar till en TV-kanal och får sedan ytterligare en stor summa pengar av Leif GW Persson för att undersöka vad för skit Unni Drougge skriver om honom (jo, Drougge påstod att hon höll på att skriva om honom, något som senare inte visar sig vara fallet).
Låter det förvirrat? Mja. Berit Hård dras i alla fall in i något större och mer invecklat, där både människohandel och barnporr ingår som ingredienser.
Om det blir spännande? Man lyssnar vidare i alla fall. Det är en "bladvändare". Även om intrigen spretar lite, så överraskar den i alla fall. Storyn är inte helt förutsägbar.
Största behållningen var dock uppläsaren Katarina Ewerlöfs fantastiska prestation. Hennes inläsning är stor underhållning. Det är nästan så att jag vill googla och se vilka övriga böcker hon har läst in. Suveränt! Inte konstigt att Bluffen har nominerats till bästa ljudbok 2011.
Bluffen som Mp3-version var ett recensionsexemplar från Massolit.
Adlibris
Mp3-version
Bokus
Mp3-version
Ups and downs.
Stundtals kände jag mig tveksam över greppet att använda sig av verkliga personer i en fiktiv berättelse. De förekommer inte som huvudpersoner, men dock som starka bipersoner. Men det är klart, om det hade varit en uppdiktad känd författare som hade utsatts för mordförsök på Bokmässan, och inte Jan Guillou, då hade det antagligen inte varit lika underhållande. Men Drougge går hårt åt Guillou och Leif GW Persson (samt sig själv, Unni Drougge är en biperson, hon också).
Men Berit Hård är fiktiv. Och hon blir närmast en karikatyr på antihjälten. Den en gång så lovande journalisten som nu jobbar på en obskyr skvallertidning, knullar runt, dricker för mycket och även använder droger. Dessutom beskrivs hon som överviktig, även om det kanske är relativt. En av hennes älskare beskriver henne dock som väldigt sexig...
Sedan har jag svårt för perspektivbyten mitt i stycken. Jag har ju "fått lära mig" att man inte skriver så. Det sticker lite i ögonen.
Och någonstans i mitten tar Unni Drougge över som huvudperson ett tag. Det känns aningen konstigt, men å andra sidan vet jag inte hur man skulle skildra det som händer storyns Unni Drougge utan att skildra utifrån hennes perspektiv.
Men om man bortser från detta är Bluffen en väldigt underhållande skröna. Eller kriminalroman eller kriminalromansatir eller vad man nu ska kalla den. Unni Drougges skriver rätt så målande, om man säger så, även om det nästan är klichéartat ibland. Men det liksom passar till satiren.
Och ingen satir utan ett underliggande allvar. För det finns där.
Det finns åtskilliga underhållande bifigurer i berättelsen, tex Berit Hårds småkriminelle vän, som inte är så liten, men han är "snäll". Och inte att förglömma Berits husdjur, en pythonorm...
Kort om handlingen. Berit Hård, som är på Bokmässan för att få fram lite skvaller att skriva om, råkar få med på film när Jan Guillou blir utsatt för ett mordförsök. Men en penna... Efter mordförsöket bryter panik ut på Bokmässan, men dödlig utgång.
Hon säljer filmen för dyra pengar till en TV-kanal och får sedan ytterligare en stor summa pengar av Leif GW Persson för att undersöka vad för skit Unni Drougge skriver om honom (jo, Drougge påstod att hon höll på att skriva om honom, något som senare inte visar sig vara fallet).
Låter det förvirrat? Mja. Berit Hård dras i alla fall in i något större och mer invecklat, där både människohandel och barnporr ingår som ingredienser.
Om det blir spännande? Man lyssnar vidare i alla fall. Det är en "bladvändare". Även om intrigen spretar lite, så överraskar den i alla fall. Storyn är inte helt förutsägbar.
Största behållningen var dock uppläsaren Katarina Ewerlöfs fantastiska prestation. Hennes inläsning är stor underhållning. Det är nästan så att jag vill googla och se vilka övriga böcker hon har läst in. Suveränt! Inte konstigt att Bluffen har nominerats till bästa ljudbok 2011.
Bluffen som Mp3-version var ett recensionsexemplar från Massolit.
Adlibris
Mp3-version
Bokus
Mp3-version
fredag, augusti 19, 2011
Återupptäckande av fantasy
Det är länge sedan jag läste fantasy (undantaget Harry Potter, höll nästan på att glömma det eftersom de hamnar i barn- och ungdomsbokfacket).
Återupptäckandet började med att jag läste Nene Ormes Udda verklighet. Jag hade längre varit intresserad av att läsa hennes debutroman, men eftersom jag inte trodde att jag skulle gilla genren "urban fantasy" så drog jag mig för att sätta igång.
Men jag blev angenämt överraskad. Drogs snabbt med i berättelsen och kunde inte sluta läsa.
Bokens jag, Udda, har egendomliga drömmar, och efter tag börjar hon undra om de kanske är sanna. Hon drömmer om en kvinna som försöker fly undan något. Och platsen där hon inte längre kan undkomma ligger inom spårområdet på Malmö Central. Därefter vaknar Udda. Hon och vännen Daniel beger sig dit och finner blodspår.
Daniel, som gillar äventyr, vill ta reda på mer, men Udda är rädd. Då börjar han efterforska på egen hand. Och försvinner.
Uddas kamp för att hitta sin vän leder henne in i en mystisk värld och föga förvånande visar det sig att även hon besitter övernaturliga krafter; hon kan sanndrömma.
Mer ska jag inte avslöja. Men det blir spännande. Rekommenderas!
Adlibris
Bokus
Och sedan tog jag mig an George RR Martins första del i serien A Song of Ice and Fire; Game of Thrones.
Jag hade aldrig hört talas om George RR Martin förrän någon sa på Facebook att han hade fastnat i serien och sträckläst.
Och jag förstår varför.
Det här är som Tolkien i modern tappning, storslaget, en hel påhittad värld, maktkamp, något övernaturligt som hotar. Som Tolkien, men utan kyskhetsbälte. Det finns en del sex i den här berättelsen, och det hör till. Berättelsen skulle bli fattig annars. Den är lite Ken Follett-känsla över det här. Lite Spiran och Svärdet, men med fantasyinslag.
Även den som inte vanligtvis gillar fantasy kan gilla det här. Episkt, tegelsten, mustigt och spännande!
Game of Thrones berättas ur flera olika perspektiv och man förstår att allt ska flätas samman någonstans i slutet. I femte boken? Den har precis kommit ut, efter att fansen har fått vänta länge.
Alla karaktärer har något som gör att man sympatiserar med dem. Eller ogillar dem. Eller både ock.
Jag ska inte ens försöka ge mig in på att sammanfatta berättelsen. Omöjligt.
LÄS!
Ps. Game of Thrones har precis haft premiär som TV-serie i USA. Hoppas vi får hit den till Europa snart.
Adlibris
Bokus
Återupptäckandet började med att jag läste Nene Ormes Udda verklighet. Jag hade längre varit intresserad av att läsa hennes debutroman, men eftersom jag inte trodde att jag skulle gilla genren "urban fantasy" så drog jag mig för att sätta igång.
Men jag blev angenämt överraskad. Drogs snabbt med i berättelsen och kunde inte sluta läsa.
Bokens jag, Udda, har egendomliga drömmar, och efter tag börjar hon undra om de kanske är sanna. Hon drömmer om en kvinna som försöker fly undan något. Och platsen där hon inte längre kan undkomma ligger inom spårområdet på Malmö Central. Därefter vaknar Udda. Hon och vännen Daniel beger sig dit och finner blodspår.
Daniel, som gillar äventyr, vill ta reda på mer, men Udda är rädd. Då börjar han efterforska på egen hand. Och försvinner.
Uddas kamp för att hitta sin vän leder henne in i en mystisk värld och föga förvånande visar det sig att även hon besitter övernaturliga krafter; hon kan sanndrömma.
Mer ska jag inte avslöja. Men det blir spännande. Rekommenderas!
Adlibris
Bokus
Och sedan tog jag mig an George RR Martins första del i serien A Song of Ice and Fire; Game of Thrones.
Jag hade aldrig hört talas om George RR Martin förrän någon sa på Facebook att han hade fastnat i serien och sträckläst.
Och jag förstår varför.
Det här är som Tolkien i modern tappning, storslaget, en hel påhittad värld, maktkamp, något övernaturligt som hotar. Som Tolkien, men utan kyskhetsbälte. Det finns en del sex i den här berättelsen, och det hör till. Berättelsen skulle bli fattig annars. Den är lite Ken Follett-känsla över det här. Lite Spiran och Svärdet, men med fantasyinslag.
Även den som inte vanligtvis gillar fantasy kan gilla det här. Episkt, tegelsten, mustigt och spännande!
Game of Thrones berättas ur flera olika perspektiv och man förstår att allt ska flätas samman någonstans i slutet. I femte boken? Den har precis kommit ut, efter att fansen har fått vänta länge.
Alla karaktärer har något som gör att man sympatiserar med dem. Eller ogillar dem. Eller både ock.
Jag ska inte ens försöka ge mig in på att sammanfatta berättelsen. Omöjligt.
LÄS!
Ps. Game of Thrones har precis haft premiär som TV-serie i USA. Hoppas vi får hit den till Europa snart.
Adlibris
Bokus
torsdag, augusti 18, 2011
Fantasy- och ungdomsromansommar
Det blev en sommar där jag ägnade mig åt att läsa genrer som jag vanligtvis inte läser, ungdomslitteratur (ja, undantaget Harry Potter, men jag läste litteratur som riktar sig mot äldre tonåringar) och fantasy. Jag var en gång Tolkienfantast, men det blev inte så mycket mer än det. Försökte mig på Stephen Donaldson, men det blev ingen hit.
Tills nu.
Det var inget medvetet val att ge mig på dessa genrer. George RR Martin hade jag aldrig hört talas om förrän en facebookvän berättade att han hade fastnat i Martins böcker. Martin är megastor och TV-versionen av första boken har just haft premiär. Stor succé även där.
Men jag har länge velat läsa Nene Ormes debutroman.
I samband med min jakt på lämpliga förlag att sända mitt snart färdiga romanmanus till blev jag nyfiken på Gilla böcker och så hittade jag till Jenny Jägerfelds och Sara Ohlssons ungdomsromaner. Av bara farten läste jag ytterligare en ungdomsbok, en av Johanna Lindbäck
Av de jag betade av var Jenny Jägerfelds Här ligger jag och blöder den största behållningen. Den har jag recenserat här.
Rekommenderas!
Anna Ohlssons Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag är jag lite mer tveksam över. Jag slukade den också, och gillade sättet den var skriven på. Och det var lätt att leva sig in i Olivia liv, en skickligt skapad karaktär, alltså.
Men efter ett tag började jag grubbla över vad som är bokens budskap. För jag kände att den hade det, men blev inte riktigt klar över vilket.
Olivia är dumpad av sin kille sedan flera år och spårar ut alldeles. Byter killar hela tiden och har flera samtidigt. Utan att egentligen vara kär. För egentligen vill hon ha tillbaka John. Till slut börjar ryktet spridas, att hon är en slampa. (Och bara tjejer tycks kunna få dåligt rykte, inte killar. Ett "faktum" som är lika irriterande nu som när jag var ung).
Och någonstans tycker jag mig se att budskapet är att en tjej ska "få ha rätt att vara kåt utan att vara kär".
Jag kanske missuppfattar, eller så är jag för mycket av en moraltant. Jag brukar i alla fall inpränta i mina barn att man aldrig ska ha sex om man inte är kär (och den andre måste vara det också). Men jag kanske är väldigt gammalmodig... Eller så missuppfattade jag boken.
Bokus
Adlibris
Johanna Lindbäcks En liten chock gav däremot mersmak. En romantisk berättelse med feelgood-karaktär om den lite annorlunda Gustav, som är vilsen efter moderns bortgång och som kämpar med relationen till sin pappa.
Han är lite kär i vikarien i engelska, Eva, men även intresserad av klasskamraten Elin, som redan har en pojkvän. I övrigt är hans erfarenhet av tjejer lika med noll.
Han hade hoppats att gymnasieåren skulle föra med sig flickvän, eller åtminstone en tjej som han kunde ha sex med (i alla fall en gång), samt många nya vänner. Dessutom önskade han sig en ny personlighet.
Men studenten är nära och ännu har inget infriats.
Men så ser Elin till att Gustav kommer med i skoltidningens redaktion och då börjar saker förändras till det bättre.
Ända tills han träffar pappas nya flickvän och får en liten chock när han inser vem det är.
Jag läser gärna mer av Johanna Lindbäck!
Bokus
Adlibris
----------------------------------------------------
Mer om fantasy i nästa inlägg
Tills nu.
Det var inget medvetet val att ge mig på dessa genrer. George RR Martin hade jag aldrig hört talas om förrän en facebookvän berättade att han hade fastnat i Martins böcker. Martin är megastor och TV-versionen av första boken har just haft premiär. Stor succé även där.
Men jag har länge velat läsa Nene Ormes debutroman.
I samband med min jakt på lämpliga förlag att sända mitt snart färdiga romanmanus till blev jag nyfiken på Gilla böcker och så hittade jag till Jenny Jägerfelds och Sara Ohlssons ungdomsromaner. Av bara farten läste jag ytterligare en ungdomsbok, en av Johanna Lindbäck
Av de jag betade av var Jenny Jägerfelds Här ligger jag och blöder den största behållningen. Den har jag recenserat här.
Rekommenderas!
Anna Ohlssons Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag är jag lite mer tveksam över. Jag slukade den också, och gillade sättet den var skriven på. Och det var lätt att leva sig in i Olivia liv, en skickligt skapad karaktär, alltså.
Men efter ett tag började jag grubbla över vad som är bokens budskap. För jag kände att den hade det, men blev inte riktigt klar över vilket.
Olivia är dumpad av sin kille sedan flera år och spårar ut alldeles. Byter killar hela tiden och har flera samtidigt. Utan att egentligen vara kär. För egentligen vill hon ha tillbaka John. Till slut börjar ryktet spridas, att hon är en slampa. (Och bara tjejer tycks kunna få dåligt rykte, inte killar. Ett "faktum" som är lika irriterande nu som när jag var ung).
Och någonstans tycker jag mig se att budskapet är att en tjej ska "få ha rätt att vara kåt utan att vara kär".
Jag kanske missuppfattar, eller så är jag för mycket av en moraltant. Jag brukar i alla fall inpränta i mina barn att man aldrig ska ha sex om man inte är kär (och den andre måste vara det också). Men jag kanske är väldigt gammalmodig... Eller så missuppfattade jag boken.
Bokus
Adlibris
Johanna Lindbäcks En liten chock gav däremot mersmak. En romantisk berättelse med feelgood-karaktär om den lite annorlunda Gustav, som är vilsen efter moderns bortgång och som kämpar med relationen till sin pappa.
Han är lite kär i vikarien i engelska, Eva, men även intresserad av klasskamraten Elin, som redan har en pojkvän. I övrigt är hans erfarenhet av tjejer lika med noll.
Han hade hoppats att gymnasieåren skulle föra med sig flickvän, eller åtminstone en tjej som han kunde ha sex med (i alla fall en gång), samt många nya vänner. Dessutom önskade han sig en ny personlighet.
Men studenten är nära och ännu har inget infriats.
Men så ser Elin till att Gustav kommer med i skoltidningens redaktion och då börjar saker förändras till det bättre.
Ända tills han träffar pappas nya flickvän och får en liten chock när han inser vem det är.
Jag läser gärna mer av Johanna Lindbäck!
Bokus
Adlibris
----------------------------------------------------
Mer om fantasy i nästa inlägg
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)