När jag till slut började läsa [Geim] av Anders de la Motte (på en tågresa till Maastricht i helgen) var det svårt att lägga den ifrån sig. Inte en död stund och perfekt underhållning.
Geim är nästan som ett filmmanus. Korta stycken där man kastas från ena karaktären, HP, till den andra, Rebecca, hela tiden. Nästan för häftigt ibland, missar man en stjärna som skiljer styckena åt blir man förvirrad. Jag har en tendens att visuellt ignorera sådana där små tecken, så det blev lite konstigt i bland.
HP är en lite märklig karaktär, en strulig kille som suttit inne och ägnar sig lite åt det ena och det andra. Inte helt renhårig, men inte en fullblodsbrottsling heller. Han verkar till en början dummare än han är.
Foto: Peder Lingdén |
Rebecca Normén, livvakt på SÄPO, dras in i detta game av en slump (?) och har dessutom mer att göra med HP än vad läsaren till och börja med tror.
Hon har ett litet tragiskt förflutet (det måste finnas med en sådan i en bok som denna) som präglar hennes liv. Lite mer om henne hade jag velat veta, men det kommer kanske i uppföljaren.
Idéen till intrigen är onekligen intressant. Man får lite Matrixkänsla. Kanske är det någon annan som styr allt. Vad är sant? Vad är verklighet?
Geim ger inte svar på alla frågor man ställer sig under läsningens gång. Men bjuder in till läsning av uppföljaren Buzz. Som antagligen är en liknande bladvändare.
Perfekt underhållning, som sagt. Inget fel i det. Jag läser gärna mer. Tydligen är även en tredje del, Bubble, på gång.
Det kanske alltså är dags att ta tag i den här, innan dne dammar igen i hyllan :)
SvaraRaderaReflekterade också över att det skulle bli en bra film. Ska snart läsa uppföljaren [buzz]...det ska bli roligt att se hur det går för dem!
SvaraRadera