Ingen jord den andra lik av Varg GYLLANDER

Varg Gyllander är ett sådant där författarnamn som upprepade gånger dykt upp framför mig, på andra författarbloggar och även på Facebook. Men jag hade faktiskt aldrig läst något av honom.

Bild: Massolit förlag

Det var kanske dumt att ta tag i den sista (den innehåller ju spoilers för de tidigare...) romanen, Ingen jord den andra lik, men det var i alla fall det jag gjorde och som ljudbok.

Något överraskande fann jag att det var en angenäm läs/lyssnarerfarenhet. Jag trodde det skulle bli en i raden av alla deckare. En som inte sticker ut, som man läser slut och glömmer bort.

Men Varg Gyllander har både fått till en deckare av klassiskt snitt (inklusive en tråd, eller flera, i nutid, tillsammans med en i dåtid, som vävs ihop på slutet), och en med karaktärer som har lite djup. Inget bråddjup, men det räcker för mig. Som underhållning med lite mer eftersmak. Dessutom har Varg Gyllander god insyn i polisarbetet genom sitt jobb som pressekreterare på Rikskriminalen, vilket känns... tryggt. Inget hopkok av fantasier av någon som inte vet vad polisen gör. Samtidigt är kunskapen inte påträngande, det kan bli tjatigt med författare som vill briljera med sin kunskap eller sin research.

Kort om handlingen. På en ö i Mälaren där man håller på med utgrävningar upptäcks ett skelett som visar sig inte komma från vikingatid. Kriminaltekniker Ulf Holtz kallas dit därför att hans dotter är med och jobbar på utgrävningarna. I övrigt jobbar han egentligen inte, utbränd och sliten efter händelser som beskrivs i tidigare romaner av Varg Gyllander.

Samtidigt har hans kollega Pia Levin fått ta tag i utredningen efter att en skola bränts ned.

Och vi får samtidigt följa Kerstin, en vilsen flicka, i en tråd som utspelar sig flera årtionden tillbaka, som tillsammans med sin försupna mamma flyttar ut till den nybyggda förorten. Där hamnar Kertin, i brist på en vuxen som ser efter henne, snart i fel sällskap.
Att berättelsen om Kerstin har något med skelettfyndet att göra kan vem som helst tidigt räkna ut, men Varg Gyllanders berättelse är för övrigt inte helt enkel att förutsäga, och det uppskattas.
Trådarna knyts ihop på slutet, så mycket kan man säga utan att avslöja för mycket.

Det finns ännu en liten sidohandling i berättelsen, som mynnar ut i en ordentlig cliffhanger på slutet... Så skapar man ett sug efter att få läsa nästa bok...

Läsvärt för hängmattan/stranden/båten/inomhus när det regnar!


----------
Adlibris
Bokus