Idag var det ärkebiskopens samtal med den syriska journalisten Samar Yazbek som berörde mig mest. Av förklarliga skäl. Jag bodde mellan 2003-2006 i Damaskus och har sett nästan varenda hörn av landet. Något går sönder i mig varje gång Syrien är på nyheterna. Detta fantastiska land och dess underbara människor som slits sönder och dödas.
När jag bad Samar signera sin bok för mig efteråt började jag nästan gråta. Det blev hon som tröstade mig. "Don't cry!"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar