Den Nakne Ambassadören av Magnus Zaar

Jag fortsätter min bist litt- runda (böcker om bistånd, diplomati och likn, andra kallar det postkoloniala böcker) med Den Nakne Ambassadören av Magnus Zaar, även om detta egentligen inte är en bist litt på samma sätt som de tidigare, utan en "vanlig" spänningsroman.

Men den är inte vanlig, eftersom den utspelar sig i en annan miljö, ett fiktivt land i Afrika, Östkongo. Som har stora likheter med Uganda, inte så förvånande, eftersom författare tillbringade några år där som "medföljande partner". Hustrun jobbade för UD.

Som spänningsroman är den ganska stereotypisk; någon ser ut att ha begått självmord, vilken någon annan inte tror är sant och vill undersöka. Men ingen är den de utger sig för att vara och givetvis är många inblandade högt uppe i hierarkin.
Mönstret känns igen från många polisromaner och skulle detta vara en vanlig kriminalhistoria hade romanen bara vara en blek kopia av Michael Connellys och Peter Robinsons romaner.

Men det är ingen polisroman.

Handlingen i korthet. 
Unga Clara skickas tillbaka till det land hon tidigare jobbat i, Östkongo, för att sopa igen spåren av den svenske ambassadörens självmord. UD säger utåt att han dog av en hjärtinfarkt.
Clara upptäcker att det är mycket som inte stämmer och försöker ta reda på mer.
Snart stämmer ingenting och biståndspengar verkar ha försnillats. Och då inte bara av den korrupta regimen.
Det blir spännande och som spänningshistoria är romanen helt okej. Men som sagt intrigen känns igen. Det är den annorlunda miljön som är behållningen. Karaktärerna är inte heller de speciellt djuplodade, men det är lätt att tycka om den energiska Clara.

Det finns några saker jag inte riktigt köper. Clara måste hals över huvud sticka Afrika för jobbet. Och tar med sig lilla dottern på 2 år. (Fadern finns inte riktigt i bilden, men däremot en sambo). För mig som har bott flera år i Afrika är det inte riktigt något som man gör, sätter sig på ett plan nästa dag med barnet. Vanligtvis föregås resan av en läkarbesök, vaccinationer, en eller två veckor som man måste äta malariamedicin innan man åker, osv. Det känns inte riktigt trovärdigt att ta med dottern. Det känns som om hon bara är med för att göra Clara lite mer utsatt. Utan att avslöja för mycket av handlingen.

Magnus Zaar
bild. Sveriges Radio

Sedan är det ett par scener med den kursive mördaren (även om texten inte är kursiv) som känns väldigt klichéartade. En scen börjar så här: Mannen som inte alls ansåg sig vara en mördare hade följt efter henne till ambassaden...
Det känns lite påklistrat och som att författaren inte riktigt litar på att läsaren förstår att någon är ute efter Clara ändå. Som om det var taget ur en film där man ser någon smyga efter huvudpersonen.
Även om man låter en scen vara med där någon uppenbart planerar något som kan vara en fara för huvudpersonen så behöver man inte vara övertydlig. Det är att skriva läsaren på näsan.

Men i det stora hela är detta en underhållande spänningsromanen i annorlunda miljö. Det känns väldigt fräscht efter att svenska författarkåren har vänt ut och in på sig i flera år i jakt efter något nytt på svensk mark. Tills nu har det verkat som om svenska förlag varit väldigt rädda för att anta romaner från nya författare som utspelar sig utomlands, men det håller kanske på att ändras.

Den Nakne Ambassadören ska tydligen bli film. Det passar den utmärkt som.

Fler recensioner:

Borås Tidning
Skånska Dagbladet
Bokhora
DAST


Adlibris
Bokus