Till Offer åt Molok av Åsa Larsson

Åh, Åsa Larsson, säger jag bara!
Är detta hennes bästa hittills?

Och är det någon favoritförfattare som jag skulle vilja träffa är det Åsa Larsson. Hon verkar så härlig, så full av berättelser. En riktig berättare. Jag minns att hon var med i Sommar för några år sedan, en höjdpunkt det året, och även nya intervjuer, som i Babel och Efter tio är hon fascinerande att lyssna på.

Jag vet, det är vanskligt att recensera favoriter. Man är ofta för snäll. Men jag har faktiskt lyckats såga favoriter som Michael Connelly, så helt snäll är jag inte.

Men vad det gäller Till Offer åt Molok, av Åsa Larsson har jag bara lovord.

Vad jag förstår har det inte varit helt lätt att skriva den här romanen, utgivningsdatumet flyttades fram i tiden, och faktum är att det är fyra år mellan den förra boken och denna. Men resultatet är en genomarbetad och kompakt berättelse, inte en död stund. Det är ett fulländat författar- och redaktionsarbete.

Åsa Larsson väver skickligt ihop en modern kriminalhistoria med något som hände i början av nittonhundratalet. Just den där historiska biten, som kort sammanfattat är en tragisk kärlekshistoria (det utan att avslöja för mycket, men redan tidigt i romanen vet vi att det går illa), är något många recensenter tyckt om. Jag också. Och jag ser små frön där, som kanske kommer att gro och växa till och bli till en egen roman. Kommer Åsa Larsson att skriva en historisk roman förlagd till Kiruna? Det skulle jag se fram emot i så fall.
Jag älskar hennes skildringar av Kiruna. Jag har aldrig varit där och det är exotiskt för mig, jättespännande att läsa om. Speciellt fascinerande är det där med Kirunas Klondykekaraktär, staden gick från att vara ingenting till att bli ett stort samhälle, pga av malmfyndigheterna. Mer om detta, Åsa!

Copyright/fotograf: Orlando G Boström 

Och karaktärerna, både i nutid och i dåtid, är finmejslade. Speciellt tycker jag att hon skildrar Rebecka Martinsson skickligt, och hon har portionerat ut lite om Rebecka i varje bok, men inte allt. Det gör att man med intresse ser fram emot nästa bok, eftersom man vill veta mer.
Eller hundpolisen Krister, som man bara älskar. Han har ett vanställt ansikte efter en brand,  är godhjärtad och, givetvis, hemligt kär i Rebecka. Han tar om hand om en liten pojke i boken och gör det med en sån kärlek, udda och ljuvlig. När pojken inte vågar sova någon annanstans än i hundkojan, trots att det är höst och kallt, så slår Krister upp tältet utanför och sover där, för att hålla koll på pojken. Bara det.

Språket. Så flytande och nästan poetiskt, jag vet inte hur jag ska beskriva det.

Jag sträckläser med sådan njutning, och blir nästan arg när boken är slut (läste på läsplatta och hade inte koll på hur nära slutet jag var).
Det här är en bok alla borde läsa, även de som vanligtvis inte gillar deckare.

Här kan du hitta vad andra bloggare skriver om Till offer åt Molok av Åsa Larsson


Adlibris
Bokus