Bokmässans tredje och fjärde dag

Lördagen inleddes med ett öppet bokbloggarmingel, som även det blev välbesökt. Bland annat av Sören Olsson och Anders Jacobsson, författare till bland annat Sune-böckerna.

Delade också ut priserna i vår
stafettävling

Sedan störtade jag iväg på Jonas Gardells långa seminarium, rädd för att det skulle vara fullt. Men han var i allra största seminarielokalen och jag var i tid. Fick plats långt fram. Och Jonas Gardell var jättebra. Intervjuaren, John Hilton från Expressen. behövde inte säga så mycket, Jonas var liksom självgående. Förutom att han någon gång skickligt ledde Jonas in på ett annat spår när det blev för känslosamt. För känslosamt blev det. Redan efter tio minuter kom tårarna hos honom.

Det var många unga på seminariet, kanske födda på 80-talet och utan minne från den tid HIV och AIDS var en dödsdom, och dem riktade sig Jonas Gardell speciellt till; Lär er er historia!

För den som hade läst Torka aldrig tårar utan handskar var detta seminarium ett naturligt måste, en fortsättning på boken. Och för de som var på seminariet ville säkert läsa boken.

Tillbaka i bloggrummet satte jag mig för att förbereda intervjun med Frida Skybäck, men avbröts när det dök upp en journalist från Svensk Bokhandel och ville göra en intervju med några bloggambassadörer. Eftersom jag och Carina var de enda som var där blev det vi. Senare letade en fotograf från Svensk bokhandel upp oss och tog en kul bild. Resultatet finns att läsa här.

FOTO: Ola Kjelbye

Jag gjorde min intervju med Frida Skybäck, och sedan var det mest golvet som gällde resten av lördagen. Denna dag åkte jag hem tidigt, men jag hann vara inne lite på ungdomsbloggarnas mingel i bloggambassadörernas rum, något som verkade vara en stor hit, stämningen var på topp! Det finns många entusiastiska unga bokbloggare.

SÖNDAG

Jag överdriver inte om jag säger att det började bli lite segt på söndagen. Fjärde intensiva dagen började tidigt med att jag packade (hälften av alla böcker fick stanna i stugan, jag var tvungen att välja ut de mest intressanta) och städade upp i vår stuga uppe i Stenungsund, pappa och mamma körde mig till bussen och jag anlände vid Korsvägen lagom till att höra en litet monterseminarium anordnat av Kulturrådet som handlade om att översätta Kersin Ekman. Översättare till engelska, nederländska, tyska och finska medverkade. Bland annat Janny Middelbeek-Oortgiesen, översättare till nederländska och "bokscout" för ett stort holländskt förlag. Jag träffade henne direkt efteråt över en kopp kaffe och vi pratade bland annat om vad det är som gör svensk litteratur populärt utomlands (speciellt i Nederländerna och då inte bara deckare).

Söndagens höjdpunkt var nog seminariet med Jonas Helgesson (CP-skadad vid födseln, numera gift, standuppare, författare och föreläsare. Lite hans egen beskrivning tror jag) och Camilla Westerdahl, (svårt skadad som 29-åring efter en bilolycka). Samtalet leddes av Kattis Ahlström och medverkade gjorde även sjukgymnasten Christina Hansson.

För mig var seminariet extra roligt, eftersom jag hyrde en lägenhet hos familjen Helgesson under ett antal år, när Jonas var barn. Jag minns honom redan då som väldigt energisk och levnadsglad, och han hade massor av kompisar (som enligt Jonas´ berättelse i Grabben i kuvösen bredvid helt "glömde bort" hans handikapp efter ett tags vänskap). Nu är Jonas väldigt underhållande att lyssna till, även om ämnet stundtals är ganska allvarligt.

Resten av dagen strosade jag trött runt, köpte ett par böcker på Sekwa (eftersom jag inte vet något om fransk litteratur) och tog sedan flygbussen till Landvetter vid 15-tiden. Checkade in 18 kg böcker.Tänkte sätta mig och blogga, men flygplatsen håller på att byggas om, så alla platser där man så praktiskt kunde sitta och skriva och ha tillågn till eluttag fanns inte mer. Till slut kunde jag sitta i puben vid gaten där KLM-planet skulle gå ifrån. Puben hade äntligen avfolkats, efter att ha varit fullknökad med passagerare som skulle till Helsingfors, med ett plan som avgick från Amsterdamgaten någon dryg halvtimma tidigare. Senare förstod jag att det var det berömda "finlandssvenska planet", fullt med finlandssvenskar som varit på bokmässan.