Bokmässans tredje och fjärde dag

Lördagen inleddes med ett öppet bokbloggarmingel, som även det blev välbesökt. Bland annat av Sören Olsson och Anders Jacobsson, författare till bland annat Sune-böckerna.

Delade också ut priserna i vår
stafettävling

Sedan störtade jag iväg på Jonas Gardells långa seminarium, rädd för att det skulle vara fullt. Men han var i allra största seminarielokalen och jag var i tid. Fick plats långt fram. Och Jonas Gardell var jättebra. Intervjuaren, John Hilton från Expressen. behövde inte säga så mycket, Jonas var liksom självgående. Förutom att han någon gång skickligt ledde Jonas in på ett annat spår när det blev för känslosamt. För känslosamt blev det. Redan efter tio minuter kom tårarna hos honom.

Det var många unga på seminariet, kanske födda på 80-talet och utan minne från den tid HIV och AIDS var en dödsdom, och dem riktade sig Jonas Gardell speciellt till; Lär er er historia!

För den som hade läst Torka aldrig tårar utan handskar var detta seminarium ett naturligt måste, en fortsättning på boken. Och för de som var på seminariet ville säkert läsa boken.

Tillbaka i bloggrummet satte jag mig för att förbereda intervjun med Frida Skybäck, men avbröts när det dök upp en journalist från Svensk Bokhandel och ville göra en intervju med några bloggambassadörer. Eftersom jag och Carina var de enda som var där blev det vi. Senare letade en fotograf från Svensk bokhandel upp oss och tog en kul bild. Resultatet finns att läsa här.

FOTO: Ola Kjelbye

Jag gjorde min intervju med Frida Skybäck, och sedan var det mest golvet som gällde resten av lördagen. Denna dag åkte jag hem tidigt, men jag hann vara inne lite på ungdomsbloggarnas mingel i bloggambassadörernas rum, något som verkade vara en stor hit, stämningen var på topp! Det finns många entusiastiska unga bokbloggare.

SÖNDAG

Jag överdriver inte om jag säger att det började bli lite segt på söndagen. Fjärde intensiva dagen började tidigt med att jag packade (hälften av alla böcker fick stanna i stugan, jag var tvungen att välja ut de mest intressanta) och städade upp i vår stuga uppe i Stenungsund, pappa och mamma körde mig till bussen och jag anlände vid Korsvägen lagom till att höra en litet monterseminarium anordnat av Kulturrådet som handlade om att översätta Kersin Ekman. Översättare till engelska, nederländska, tyska och finska medverkade. Bland annat Janny Middelbeek-Oortgiesen, översättare till nederländska och "bokscout" för ett stort holländskt förlag. Jag träffade henne direkt efteråt över en kopp kaffe och vi pratade bland annat om vad det är som gör svensk litteratur populärt utomlands (speciellt i Nederländerna och då inte bara deckare).

Söndagens höjdpunkt var nog seminariet med Jonas Helgesson (CP-skadad vid födseln, numera gift, standuppare, författare och föreläsare. Lite hans egen beskrivning tror jag) och Camilla Westerdahl, (svårt skadad som 29-åring efter en bilolycka). Samtalet leddes av Kattis Ahlström och medverkade gjorde även sjukgymnasten Christina Hansson.

För mig var seminariet extra roligt, eftersom jag hyrde en lägenhet hos familjen Helgesson under ett antal år, när Jonas var barn. Jag minns honom redan då som väldigt energisk och levnadsglad, och han hade massor av kompisar (som enligt Jonas´ berättelse i Grabben i kuvösen bredvid helt "glömde bort" hans handikapp efter ett tags vänskap). Nu är Jonas väldigt underhållande att lyssna till, även om ämnet stundtals är ganska allvarligt.

Resten av dagen strosade jag trött runt, köpte ett par böcker på Sekwa (eftersom jag inte vet något om fransk litteratur) och tog sedan flygbussen till Landvetter vid 15-tiden. Checkade in 18 kg böcker.Tänkte sätta mig och blogga, men flygplatsen håller på att byggas om, så alla platser där man så praktiskt kunde sitta och skriva och ha tillågn till eluttag fanns inte mer. Till slut kunde jag sitta i puben vid gaten där KLM-planet skulle gå ifrån. Puben hade äntligen avfolkats, efter att ha varit fullknökad med passagerare som skulle till Helsingfors, med ett plan som avgick från Amsterdamgaten någon dryg halvtimma tidigare. Senare förstod jag att det var det berömda "finlandssvenska planet", fullt med finlandssvenskar som varit på bokmässan.

Varför är svensk litteratur så populär utomlands?

Ett alltför allmänt ställd fråga, men jag frågade i alla fall Janny Middelbeek-Oortgiesen, nederländsk översättare och "bokscout" för ett holländskt bokförlag, varför svensk, och skandinavisk, litteratur säljer så bra i Nederländerna.

Hon trodde att det till stor del beror på att det finns många bra berättare här. Men sedan liknar den holländska kulturen den skandinaviska, så folk känner igen sig. Samtidigt finns det en viss exotism, som till exempel märks i naturbeskrivningar. 

Janny Middelbeek-Oortgiesen

Själv tror jag att det ligger något i det, många holländare är fascinerade av allt "utrymme" som finns.

Janny fortsatte och sa att svensk litteratur också gärna tar upp samhällsfrågor och samhällsproblem och det är något som attraherar holländska läsare.

Vi fortsatte att tala lite om aktuell svensk litteratur och vad vi för tillfället tyckte var bra. Jag sa att jag nog trodde att Jonas Gardells Torka aldrig tårar utan handskar var den bok som gjorde starkast intryck på mig under året som gått. Hon höll med och berättade att hon, i roll som bokscout (alltså en som "nosar upp" nya bra böcker för ett visst förlag), sett till att de Geus i Holland skrivit kontrakt för att ge ut Gardells bok i Holland. Hon trodde att Torka aldrig tårar utan handskar hade god chans att säljas till många länder (utländska bokscouter från olika länder har ofta kontakter med varandra och vet lite vad som är på gång). Ämnet är definitivt internationellt gångbart och det finns inte många liknande böcker (vi kunde inte komma på någon, när vi spånade).

Janny avslutade med att säga att för en bokscout inriktad på svensk litteratur var bokmässan ett måste. Chans att träffa kollegor från andra länder och författare man är intresserade av. Och som översättare har man ofta chans att träffa den författare man översätter.

Ps. Exempel på de otaliga svenska böcker som Janny har översatt till holländska är: Anna, Hanna och Johanna och Simon och ekarna av Marianne Fredriksson, Aprilhäxan av Majgull Axelsson, Happy Sally av Sara Stridsberg, Sin ensamma kropp av Elsie Johansson och Mordets praktik av Kerstin Ekman.

Janny och andra översättare berättar om att
översätta Kerstin Ekman, i Kulturrådets monter

Intervju med Frida Skybäck

På bokmässans lördag fick jag förmånen att intervjua författaren Frida Skybäck. författare till Charlotte Hassel och Den Vita Frun.
Men att säga intervjua känns lite förmätet, jag är ingen journalist, och även om man försöker strukturera en intervju blir det ofta mer ett samtal. Samtalsintervju kanske. Hoppas jag återger det någorlunda.

I mitt andra liv, vid sidan av bokbloggandet, skriver jag och då följer man många skrivarbloggar. Fridas var en av dem. Fick följa med från början till utgivning och vidare. Jag tog mitt avstamp där.

Frida började med att skriva deckare, och blev nästan utgiven. Varför deckare?

-Deckaren hade en tydlig struktur och det ville jag testa, sa Frida.
Hon skickade in manuset och fick till sin förvåning respons direkt. Efter några vändor med omskrivningar fick hon till slut nej, även om förlaget gillade hennes skrivande. Men hennes manus liknade andra författares böcker för mycket, dessutom hade hon känslan att deckarmarknaden var mättad just då. Och hon fick tipset; skriv något annat.

Det blev historiska kärleksromaner, om man nu måste peta in böckerna Charlotte Hassel och Den vita frun i en genre. Varför denna genre?

-Jag frågade mig själv: Vad tycker jag om att läsa? sa Frida.
Som dessutom är historiker. Sedan kom historien själv. Centralt kom tanken om att få komma tillbaka till den plats där man tidigare hade bott och få upprättelse. Charlotte Hassel handlar om en ung kvinna som måste fly, pga av något som hände, och långt senare kommer tillbaka.

Frida är väldigt produktiv, två böcker på mindre än två år och hon har en ny bok på gång som ska komma till sommaren. Hon jobbar på en serie om en herrskapsfamilj på 1800-talet i Skåne. Tre systrar är huvudpersoner. Hon är inspirerad av Downtown Abbey och Herrskap och tjänstefolk och det låter lovande för oss alla som älskar den typen av drama.

Kvinnor får gärna ta plats i Fridas berättelser.
-Jag gillar komplexa och intressanta kvinnor, sa hon.
I en av böckerna finns också ett sexuellt övergrepp med, något som bottnar i att Frida en gång själv utsattes för ett våldtäktsförsök.
I övrigt finns det mer sexscener i Charlotte Hassel än i Den vita frun, men det har mer att göra med berättelsernas uppbyggnad. Huvudpersonen i Den vita frun "hinner inte så långt".

Jag frågade också hur omslagen valdes (Båda bilder av en ung kvinna där man inte ser ögonen). Frida berättar att hon fick några förslag och fastnade för dem eftersom böckerna ändå handlar en hel del om identitetssökande och då var kvinnorna utan ögon en bra bild.

Och vad betyder då kontakten med läsarna?

-Mycket! Feedback är härligt.Att läsare längtar efter en ny bok är inspirerande.

--------------------------------------------------------------

Jag och Frida. Tack för att jag fick intervjua.

Bokmässans andra dag

Fredagen började jag med att ströva lite på golvet, innan stormen, och sedan gick på en kortseminarium med Malin Persson Giolito. Kul att få träffas efter att ha mötts ett par gånger på nätet. Dessutom berättade Malin med inlevelse om hur det var att researcha inför nya boken. Och inte vilken research som helst, hon ville in på Norrtäljeanstalten för att se hur det var att vara livstidsdömd. Och det var en rätt så omskakande upplevelse.

Hon fick mig rejält intresserad av nya boken, måste bara läsa tvåan först...

Fortsatte med nästa seminarium Arabisk vår även för kristna och kvinnor? Det handlade mest om Egypten. Med en kunnig panel, bla Cecilia Uddén, Sveriges Radios Mellanöstern korrespondent, och Muhammad Fazlhashemi, idehistoriker.
En komplex frågeställning, det är inte lätt att vara kristen i Mellanöstern, och kanske ännu svårare att vara kvinna (den koptiska gemenskapen i Egypten är också ganska patriarkalisk  jag fick lära mig att kvinnlig omskärelse förekommer både hos muslimer och kristna). Att kvinnor kämpar för frigörelse är inget nytt, men det har kommit fram i ljuset igen pga arabiska våren.
Fazlhashemi menar att vi inte kan bli av med politisk islam, men det är när de konservativa och salafisterna (de som "sponsras" av Saudiarabien) tar över som vi ska oroa oss. Att muslimska brödraskapet vann presidentvalet är inte så konstigt, det jobbar med gräsrötterna, med de allra fattigaste (och de är många!), medan demonstranterna på Tahrirtorget var en slags avantgarde inom proteströrelsen; unga och välutbildade. Och rika.
Mycket kan sägas om detta seminarium, det borde kanske få ett eget inlägg. Intressant var det i alla fall.

På eftermiddagen hade vi bloggambassadörer mingel med förlag. Väldigt trevligt. Träffade flera enskilda författare men också respresentanter från bla Bonnierförlagen och Forma.

Sofie Sarenbrandt

Unni Drougge och Varg Gyllander mfl

Thomas Eriksson och Birgitta

Hans Olov Öberg, Kalla Kulor och Åsa Månsson, Isabergs förlag

Varg igen och Lars Rambe

Jag smet en liten stund, jag ville så gärna se Christin Ljungqvist, författare till Kaninhjärta, samtala med Ada Wester och Amanda Hellberg. Fick reda på att Christin tror på spöken, men inte Amanda, men hon skriver om det ändå.

Christin Ljungqvist, Ada Wester och Amanda
Hellberg på Ung scen

Lite senare smet jag in på Piratförlagets mingel och fick bland annat träffa Sara Lövestam, vars böcker jag gillar mycket.

Sara Lövestam

På kvällen var alla bloggambassadörer inbjudna på Forma Books middag, mycket generöst! Trevligt sällskap och jättegod mat.

Den har kommit!

Bokmässan är över men jag har mer att skriva om...

Bokmässan är över och jag är hemma i vardagen igen. Men är inte alls färdig med bokmässan, så håll utkik!
Jag ska redogöra för alla dagar och en del seminarier. Samt en intervju med författaren Frida Skybäck och en med den holländska översättaren och "bokscouten" Janny Middelbeek Ortgiesen.
Faktum är att under själva mässan hinner man inte skriva mycket inlägg, man har ju fullt upp med att vara på bokmässan.
Jag försökte lösa det genom att fixa lite småinlägg, som Vad är det bästa med bokmässan?-frågan jag ställde till några medverkande, både författare och förlagsfolk.

Här har jag bara börjat rapportera från
bokmässan, första dagen, pigg och alert (och hade
just fått träffa favoritförfattaren Åsa Larsson
så jag var glad).

Sedan var det en del mingel, vilket "stal tid", men som var grymt trevligt. Största succén verkar ha varit minglet för inbjudna unga bokbloggare, som jag inte deltog i, men jag kom in i rummet när det pågick och slogs av stämningen som var på topp. Hoppas andra bloggar mer om detta. Unga bokbloggare är bokbloggarnas framtid!

Men sammanfattat har jag har fantastiska dagar, och även om jag sa innan mässan att det här blir den sista på ett tag, så kanske jag åker nästa år igen (fick ju dessutom presentkort på ett 4 dagars seminariekort, så jag har ju hälften gratis redan).

Vad är det bästa med bokmässan? Martina Haag

Vad är det bästa med bokmässan?
Martina Haag, författare:

"1. Läsarna 2. Räkmackorna"

Intervju med mig i Svensk Bokhandel!

 

Kolla in Svensk Bokhandels hemsida, där är en kort intervju med mig och bloggambassadörkollegan Carina. Att just vi intervjuades var en ren slump, vi råkade befinna oss i bloggrummet när SvB:s journalist dök upp. Sedan fick även fotografen Ola Kjelbye  fatt på oss.

Att journalisten blandade ihop vem som sa vad spelar inte så stor roll, det som kom med var korrekt återgivet (tror jag). 

Kul!

Orkar inte blogga ikväll...

...men det blir några bilder i alla fall.

Anders Jacobsson och Sören Olsson

Hans-Olov Öberg och Eva Månsson

Sara Lövestam

Christin Ljungqvist, Ada Wester och Amanda
Hellberg

Fick äntligen träffa Simona Ahrnstedt

En bloggambassadörs skörd...

...hittills.

Vad är det bästa med bokmässan? Sören Olsson och Anders Jacobsson

Vad är det bästa med bokmässan?
Sören Olsson, författare:

"En hel helg med människor som älskar litteratur i alla dess former".

Anders Jacobsson, författare:

"Alla möten med människor. Det är 100% kommunikation!"

Vad är det bästa med bokmässan? Per Adolfsson

Per Adolfsson, chefredaktör för tidningen Skriva:
"Det är första gången vi möter läsarna och vi når nya läsare."

Bokmässans första dag

Kom hem lite sent (inte SÅ sent) och beslutade mig för att ta en senare buss för att få sova längre. Vad händer då, jo jag vaknar kl 06.00. Vad gör man då? Bloggar förstås. Över torsdagen på bokmässan.

Efter att ha laddat länge som bokmässans bloggambassadör var det nästan ett antiklimax när man kom på torsdagsmorgonen, visste inte var jag skulle börja.
Men jag började med Åsa Larsson på Se människan och hon är alltid sevärd. Mycket rolig. Hon hävdar att folk har behov av mörka berättelser och alltid har haft det. Förr läste man Gamla Testamentet, nu, i en sekulariserad tid, har andra berättelser fått samma roll. Som deckaren.

Caroline Engvall i samtal med
Erika Palmdahl

Fortsatte på samma scen med härliga Caroline Engvall, med temat Det handlar om barn. Caroline brinner verkligen för utsatta barn, speciellt unga som använder sex (främst skadligt, våldsamt sex) som självskadebeteende.

Vidare till Vi Läsers monter där förläggar/författarduon Ann-Marie Skarp och Jan Guillou intervjuades. Hur tacklar man en sådan situation; man är ett par och samtidigt författare och förläggare. Skarp och Guillou berättade att det gick ganska bra (det lät som om de tacklade det ganska professionellt). Främst för att Guillou är bra på att ta kritik. Vi fick också reda på att "Jan är lugn som en filbunke" och väldigt snäll, medan Ann-Marie har lite kortare stubin (enligt henne själv) och blir snabbt arg.

Jag var också på ett seminarium om Sociala medier och bokens framtid, men det var ett litet bottennapp, tråkigt, helt enkelt.

Sedan minglade jag hela eftermiddagen och kvällen...
Vi hörs

Lite mingelbilder

Det ska minglas på torsdag eftermiddag och kväll! Så det gjorde jag. Först på mässgolvet och sedan hos Bokhora (som firade ny design på sin blogg).

Amanda Hellberg, Sandra Gustafsson och Unni Drougge

Några bloggambassadörer

Jessica från Bokhora

Lite snabba citat från första bokmässedagen

"Han skulle bli ett så vackert lik!"
Åsa Larsson om när hon såg sonen till en kompis. Personen blev förebilden till Viktor (visst hette han så?), den unge predikanten som hittas mördad i början av Solstorm.

Åsa Larsson fick frågan: "Är du rädd själv?" och hon svarade:
"Nej, men jag brukar skrämma mina barn!"

"Jan är bara arg på jobbet, jag tycker att jag är arg jämt"
Ann-Marie Skarp om maken Jan Guillou när hon kommenterade att hon tidigare hade sagt att Jan är så snäll (något som ju inte riktigt är medias bild av Guillou).

"It is not information overload, it is filter failure".
Citat av okänd (minns inte hans namn) som sades på seminariet "Sociala medier och bokens framtid. För övrigt nästan det enda vettiga som sades på detta seminarium. Eller så var jag för trött i slutet av dagen.

Vad är det bästa med bokmässan? Kim M Kimselius och Johanna Wistrand

Vad är det bästa med bokmässan? Jag frågade Johanna Wistrand, spökskrivare, skrivarkursledare, lektör mm mm:

"Att få träffa kompisar jag inte sett på länge. Träffa kunder och elever."

Samma fråga till Kim M Kimselius, författare:

"Att få se sina vänner från nätet i verkligheten. Träffa läsarna och få respons från dem."

Johanna Wistrand och Kim M Kimselius

Vad är bästa med bokmässan? Caroline Engvall

Caroline Engvall, författare till 14 år till salu och Skamfläck:

"Den är en spark i baken, får mig att sätta i gång. Trycka på första tangenten."

(Caroline håller på att skriva en ny bok).

Vad är det bästa med bokmässan? Mattias Boström

Jag fortsätter med Mattias Boström, Piratförlaget:
Vad är det bästa med bokmässan?

"Det är en så himla ball grej!"

Vad är det bästa med bokmässan? Åsa Larsson

Äntligen är jag här! Jag börjar bokmässerapportera med frågan  Vad är det bästa med bokmässan?
Först ut att svara är Åsa Larsson:

"Man blir lite påfylld själv. Får lite nya fräscha tankar."

Åsa Larsson, Caroline Engvall (hö)

Jag är på väg!

Min långa resa till bokmässan har börjat!

Jag älskar Tintin!

Bara lite snabbt så här på morgonkvisten (jag har fruktansvärd resfeber inför bokmässan och dessutom rejäl huvudvärk).

Jag älskade Tintin som barn och gör det fortfarande. Att bibliotek förbjuder Tintin för att serierna "speglar en nidbild", är så absurt att jag hickar till (ska vi förbjuda Pippi också, Astrid Lindgren skrev ju att Pippis pappa var negerkung?). Det är en sådan pinsam politisk korrekthet att man inte vet var man ska vända sig.

Jag har i alla fall inte blivit rasist. Snarare gav Tintin mig intresse för omvärlden. Hans resor och äventyr över hela världen gav mig reslust och i viss mån äventyrslust, och framför allt lärde de mig att älska den spännande berättelsen.
Jag kan hålla med om att de tidigare Tintin var mindre PK än de senare (Hergé hade bättre researchteam senare, vad jag vet). De tidigare Tintin är inte heller speciellt bra, tycker jag.
Jag är övertygad om att barn först tar in äventyret, sedan, när de blir äldre förstår de sammanhangen (tex under vilken tidsperiod Tintin skrevs, studera tex böckerna som skrevs under andra världskriget). Som med många barnböcker får de en annan mening när man blir vuxen. Man läser ju tex Astrid Lindgren eller JK Rowlings Harry Potter på ett annat sätt som vuxen än som barn.

Att svenskar har dålig kunskap om Afrika och Mellanöstern (för det har de, jag vet, jag har bott i båda) är knappast Tintins fel. Snarare tvärtom.


Expressen
GP
DN
SvD
SR

Vad händer nästa vecka?

Bokmässan, skulle vi svenskar säga, men resten av världen skulle nog säga; JK Rowlings nya (vuxen-) roman kommer ut. Jag har redan beställt den via Amazon och hoppas att den väntar på mig när jag kommer hem från bokmässan.
En intressant intervju med JK Rowling kan man läsa på the Guardian, inkl video.

JK Rowling som ung, fortfarande rödhårig och ännu
inte (?) världskänd.

Någon att lita på av Hans-Olov ÖBERG

Det var ganska nyligen jag läste föregångaren till Någon att lita på; Djävulens Tonsteg, och det gav mersmak, alltså såg jag fram emot att uppföljaren var på gång. Och kan säga direkt att jag inte blev besviken. Det här är Hans-Olov Öbergs bästa hittills.

Gossopranen Elias och syntspelande polisen Benny dyker upp i den här boken igen, men Elias har blivit (överintelligent) student och Benny några år äldre. Året är 1987 och Hans-Olov är bra på att leverera tipstypiska detaljer, komma-ihåg-känslan är som en aha-upplevelse.

Hans-Olovs feelgood-deckare är definitivt ett minne blott, det förstod jag redan i Djävulens Tonsteg.
Tydligt inspirerad av Caroline Engvalls 14 år till salu och Skamfläck, också utgivna av Hans-Olovs förlag Kalla Kulor, och det är stundtals riktigt äckligt.

Centralt i berättelsen står den unga Malin, ett våldtäktsoffer, men med en ännu smärtsammare och grymmare historia bakom sig.

Liksom Tessan i 14 år till salu, blir hon som väldigt ung våldtagen av en "kompis" och spårar ur, låter sedan män ligga med henne och göra henne illa, ibland för pengar, ibland inte. Mest för att skada sig själv.
I bokens början ligger hon svårt medtagen på sjukhus efter en ovanligt rå våldtäkt.

Malin har skrivit ned allt i sin dagbok. Men den "tappar hon bort", eller snarare, det är någon som stjäl den. Och läser. Och bestämmer sig för att göra något åt saken. Han ska hämnas. Malin har fått någon hon kan lita på.

Benny och kollegorna får något att bita i. Dels en brutal våldtäktsman, som verkar ha många brott bakom sig, sedan en rad män som utsatts för ytterst rå misshandel, eller vad man nu ska kalla det, jag vill inte ge för mycket spoilers.

Så långt om handlingen.
Det är sträckläsning som gäller. Och slutet är ganska öppet. Vi vet att det kommer en del 3...

------------
Adlibris
Bokus