En sannolik historia av Karin ALVTEGEN

Jag lyssnade på Karin Alvtegens egen inläsning av En sannolik historia, som efter en lång rad spänningsromaner som ljudböcker var det en ganska uppfriskande nygammal bekantskap.
Nygammal, därför att jag har läst Alvtegen förut, med behållning, men genren är ny.
Alvtegen har nämligen övergett spänningsromangenren.

Många tycker det är tråkigt, eftersom hennes romaner var både spännande och välskrivna, med starka karaktärsskildringar.
Men jag tycker att man kan ge sig på hennes nya roman utan att vara rädd för att inte bli underhållen.
En sannolik historia är främst karaktärsdriven, men spänningen finns där, utan att något brott begås.

Helena har tillsammans med sin man köpt den gamla gård som Helena tillbringade flera somrar på, som sommarbarn, och har gjort om den till vildmarkshotell. Allt är inte färdigt när maken lämnar henne för en ny kvinna. Kvar på hotellet är Helena och tonårsdottern, som längtar tillbaka till Stockholm, och efter sin pappa, men som stannar hos mamma, underförstått för att "ta hand om henne". Den stora drömmen, att få bo där hon tillbringade ljuva somrar och driva ett hotell, håller på att gå i kras.

Finansmannen Anders har varit framgångsrik i allt han har företagit sig, men står nu inför en personlig kris och utmanar ödet. Trampar gasen i botten, krockar och hamnar på sjukhus. Efter att ha blivit utskriven tar han in på Helenas hotell och de lär känna varandra.

I berättelsen finns ett antal intressanta bifigurer, Verner en av dessa. En udda individ, som bor i byn där Helenas hotell ligger, men som ingen egentligen känner. Han är på sätt och vis berättelsens katalysator, han rör om, kan man säga. I sin ägo har han en värdefull gitarr, Lucy, som också spelar en liten roll i berättelsen.

Någonstans i mitten blev det lite trögt, och jag vet inte om det berodde på uppläsaren, Alvtegen, själv. Det är inte många författare som klarar av att läsa sina egna verk. Jag är inte så säker på att Alvtegen tillhör dem. Jag känner mig lite delad där.

Men så kommer knorren på slutet, lite oväntad, men kanske möjlig att förutse för vissa skärpta läsare. Allt knyts ihop.
Slutsats; klart läsvärd. Detta är definitivt mer än underhållningslitteratur, om man kan säga så.