söndag, december 30, 2012

2012:s bästa

Jag har läst en hel del bra i år. Men några sticker ut.


  • Till Offer åt Molok av Åsa Larsson
    Hennes bästa hittills?
    Åsa Larsson väver ihop en modern historia (med Rebecka Martinsson givetvis) med en historisk, en fascinerande sådan från tiden då Kiruna var något av Sveriges Klondyke. För en sörlänning är det exotiskt och spännande. Hon faller alltså inte i deckarfällan; var och varannan deckarförfattare ska ju berätta två parallella historier nuförtiden, med varierande resultat. En bra författare och en god berättare kan hantera både klichéer och stereotyper och det blir bra ändå.
  • Innan Floden Tar Oss av Helena Thorfinn
    En roman inom subgenren bist litt (term myntad av Babel), dvs en som handlar om postkolonialism och problemen med internationellt bistånd till fattiga länder.
    Som fd "expat" känner jag igen mig och tycker Helena Thorfinn skildrar kulturkrockar, biståndets baksidor och korruption, fattigas förhållanden och människors kamp att överleva på en bra sätt.
  • Liberty av Jakob Ejersbo
    Hör också till bist litt- litteraturen. Danske Ejersbo avled innan boken hamnade i bokhandeln. En ordentlig tegelsten, längden var ett hinder för mig emellanåt, men den har verkligen växt i efterhand. (Men jag tror att den kanske hade vunnit på att ha blivit uppdelad i två delar).
    Jag tänker fortfarande på den emellanåt och skulle kunna tänka mig att läsa om den, för att ta in allt.
    En mustig berättelse ur två tonåringarnas synvinkel, danske Christian, medföljande barn till en man som är biståndsarbetare i Tanzania, och tanzaniske Marcus, som blir vänner. Men deras vänskap ställs på hårda prov på grund av deras olikheter, främst att Christian är rik och alltid kan lägga benen på ryggen och åka hem till Danmark, och Marcus som är fattig och inte kan ändra på sitt liv så speciellt mycket, hur han än sliter.
  • Betvingade av Simona Ahrnstedt
    Simona har gjort det igen. Skapat en romance som får en att sträckläsa, samtidigt som hon lyckas skapa en intrig som är ganska olik debutromanens. Förutom att allt kretsar runt samma slott.
  • Torka aldrig tårar utan handskar Del 1 Kärleken av Jonas Gardell.
    Vi är många som har läst och gråtit. Eller sett TV-serien och gråtit. Eller lyssnat på Jonas på bokmässan och gråtit i kapp, tillsammans med Jonas.
    Tidigt åttiotal. Gayrörelsen ligger lite i sin linda. Det är fortfarande svårt att "komma ut ur garderoben", för att använda en ganska sliten kliché. Men de som vågar frigöra sig drabbas snart av något skrämmande. Sjukdomen. Kallas bögpesten. Eller Guds straff.
    AIDS.
    Jonas Gardell berättar som bara han kan, som om Gud har satt honom på jorden bara för att berätta just den här berättelsen.
    Del 2 kommer i februari.
    Jag tvekar inte att säga att detta var den bok som berörde mig mest år 2012.
  • Dandy av Jan Guillou
    Jag gillade Brobyggarna, men förvånas ändå över att Guillou lyckas vända blad rätt så radikalt och skildra relationen mellan två homosexuella män i England i början av 1900-talet på ett trovärdigt, och läsvärt, sätt.
  • The Casual Vacancy av JK Rowlings
    Rowlings bevisar att hon kan skriva annat än barn och ungdomsböcker, även om det är ungdomsskildringarna i denna roman, som handlar mycket om klassfrågor och sociala problem i dagens England, som fastnar mest. 
Jag ser fram emot läsåret 2013


---------------------------

fredag, december 07, 2012

Mayafolkets hemlighet av Kim M KIMSELIUS

Kim M Kimselius är en av mina favoritförfattare av flera olika anledningar.

  • Hon är väldigt trevlig person (har träffat henne ett par gånger på bokmässan).
  • Hon har en väldigt bra författarblogg, där hon skriver om sitt eget skrivande och även ger tips om sitt skrivande. Har förresten nyss kommit ut med en bok om skrivande: Att skriva med glädje (rekommenderas!)
  • Hon är ett av de bästa exemplen på en författare som lyckats med egenutgivning (Kim lever på sitt författande).
  • Hon är oerhört aktiv, besöker ofta skolor (till och med utomlands) och ger fansen chans att träffa henne.


Ja, och så en sak till:
Hon skriver SPÄNNANDE ungdomsböcker. Om Theo och Ramona som reser i tiden. Till olika tidsepoker, så läsaren får sig en ordentlig dos historia också. (Plus en rejäl faktadel i slutet av boken, intressant för att alla som vill fördjupa sig lite extra.

Senast i raden av böcker är Mayafolkets hemlighet. Den är spännande från sida 1 ändå till slutet, har knappt en död stund.
Hade jag varit ung så hade detta varit böcker som jag hade fullkomligt ÄLSKAT! Älskade spännande historier som barn.
Nu är jag vuxen... och älskar fortfarande sådana här spännande historier (som dessutom är välresearchade, något som jag tror att man inte bryr sig så mycket om som barn, dock...)


Direkt saxat från baksidestexten:

Orden som kom ur schamanens mun var starka och hördes långt in i djungeln. Aporna och fåglarna, liksom människorna blev tysta, stumma av skräck över styrkan i schamanens ord, när han vräkte ur sig förbannelsen, som i slutändan drabbar Theo och Ramona. De har genom en liten mayafigur färdats genom tiden till mayafolkets stad Palenque i Mexiko på 600-talet, där de genast drabbas av schamanens vrede.Mayafolkets flera tusen år gamla kalender slutar den 21 december 2012. Det har fått många att tro att jorden kommer att gå under just denna dag. Hade mayafolket någon annan orsak till att låta kalendern upphöra den här dagen, eller är det verkligen jordens undergång?I Mayafolkets Hemlighet får du ta del av mayafolkets visdom och deras fantastiska kultur. En bok som överraskar från första till sista sidan och håller dig fångad i ett järngrepp.

Rekommenderas från unga och gamla, och de som är mittemellan.

---------------------
Adlibris
Bokus

Om "farlig" litteratur

Svensk Bokhandel har en intressant artikel (tyvärr endast för prenumeranter) om "farlig" litteratur, alltså litteratur som bannlyses eller plockas bort ur bibliotek. Inte bara i totalitära stater, utan också i USA, där lokala högerkristna organisationer ofta ser till att böcker plockas bort ur hyllorna, främst för att de innehåller lite sex (kanske kyssar eller lite mer i ungdomsböcker). Att Harry Potter ofta råkade illa ut är väl känt, men SvBs artikel nämner fler exempel.

Men vad som är skrämmande är att läsa en intervju med en av Sverigedemokraternas företrädare. Jag citerar:

Det finns inga demokratiska medborgare som är så pigga på att förbjuda böcker som amerikanerna. Åtminstone får man det intrycket. Men det finns anledning att vara vaksam även på utvecklingen i Europa.När högerextrema krafter är på frammarsch ökar trycket på kulturen. I Ungern har den politiska styrningen över landets teatrar ökat och nationalistiska och antisemitiska författare har inkluderats i den nationella läroplanen.
Patrik Ehn, gruppledare för Sverigedemokraterna i Västra Götaland och medlem i partiets valberedning, lyfte i somras, i en intervju med SVT, fram Ungern som ett föregångsland på det kulturpolitiska området.
– När vi får mer politiskt inflytande kommer kulturplanen att se annorlunda ut. Får vi dessutom inflytande över tillsättning av chefstjänstemän och verksamhetschefer, då kommer vi att försöka rekrytera kulturchefer som kan och vill genomföra våra kulturpolitiska mål, sa Patrik Ehn till Kulturnyheterna.
Det är ett uttalande som låter bekant för den som minns utvecklingen i Frankrike i mitten av 1990-talet, då Le Pens högerextrema Front National skördade stora framgångar i de franska lokalvalen. De fyra representanter för partiet som blev valda till borgmästare i södra Frankrike drog sig inte för att utöva inflytande på de lokala biblioteken.


 Sådant här skrämmer mig mycket mer än politiskt korrekta försök att plocka bort Tintin i Kongo.
Jag vet inte direkt vad SD:s kulturpolitiska mål är, men jag anar att kulturen enligt dem måste hålla sin inom "svenskramen".

fredag, november 30, 2012

The Black Box av Michael CONNELLY

Min favorit Michael Connelly har varit lite svajig de senaste åren. Han har producerat toppar som Fågelskrämman och Räven, men andra har varit mer intetsägande. De har inte riktigt tagit tag i mig, men de är alltid välskrivna och välredigerade.

Men den allra senaste, The Black Box, tycker jag om. Den har en genomtänkt intrig, lockar till sträckläsning och så anar man en utveckling av Harry Bosch-karaktären. Han ska snart gå i pension, men hans dotter, Madeleine, som i The Black Box är sexton år, har bestämt sig för att bli polis precis som pappa (och mamma var naturligtvis en gång FBI-agent). Inte för att pappa Harry är så pigg på idéen, men är på det klara på att han nog inte kan stoppa sin viljestarka dotter.
Kommer Connelly att följa Madeleine mer än pappa Harry i fortsättningen kanske?

Tillbaka till handlingen. Harry Bosch håller på och utreder ett gammalt mord från början av 1990-talet, en ung kvinnlig dansk journalist som sköts till döds i Los Angeles i samband med oroligheterna efter Rodney King-målet (googla på Rodney King om ni inte minns det fallet). Har hon varit på fel plats vid fel tillfälle, eller är det något annat som ligger bakom? Bosch börjar nysta och kommer snart fram till att mordet har något med den första Irakkriget att göra; Desert Storm. Där har den danska journalisten också varit.
Det är för övrigt något av ett tema i Connellys senaste böcker, att han tar upp något aktuellt.
Krigveteraner från Irakkrigen, i denna bok, i en tidigare fastighetskrisen och det faktum att många amerikaner inte längre kan betala sina huslån, och i Fågelskämman cybercrime, för att ta några exempel. Intressant för en som inte är amerikan, man får lite insikt i det amerikanska samhället. Man kan knappast säga att Connelly tar politisk ställning, han koncentrerar sig mer på konsekvenserna av till exempel skuldkrisen, irakkrigen, farorna med internet etc.
The Black Box är ganska lågmäld i början, den koncentrerar sig mest på polisarbetet, men så tar utredningen några oväntade vändningar och det blir ganska omedelbart spännande. Men någon riktig action är inte denna Harry Bosch-roman, med undantag av slutet.
Och givetvis har Bosch återigen svårt att komma överens med sin nye chef (ingen som känner karaktären är förvånad).

Rekommenderas till alla Harry Bosch-fan, eller om du aldrig läst något av Michael Connelly.


1900-talets mest betydelsefulla svenska böcker

Hittade den här listan hos Bokbunden och Bokföring enligt Monika och tänkte att jag skulle ge mig på att försöka komma ihåg vilka jag har läst. I fetstil alltså:

1. Vilhelm Moberg - Utvandrarsviten
2. Harry Martinson - Aniara
3. Frans G Bengtsson - Röde Orm
4. Astrid Lindgren - Pippi Långstrump
5. Per Anders Fogelström - Stad-sviten
6. Selma Lagerlöf - Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige
7. Selma Lagerlöf - Kejsaren av Portugallien
8. Hjalmar Söderberg - Den allvarsamma leken
9. Selma Lagerlöf - Jerusalem
10. Eyvind Johnson - Hans nådes tid
11. Vilhelm Moberg - Din stund på jorden
12. Göran Tunström - Juloratoriet
13. Astrid Lindgren - Bröderna Lejonhjärta
14. Eyvind Johnson - Strändernas svall
15. Harry Martinson - Nässlorna blomma
16. Hjalmar Söderberg - Doktor Glas
17. Anders Jacobsson, Sören Olsson - Berts dagbok
18. Harry Martinson - Vägen till Klockrike
19. Astrid Lindgren - Emil i Lönneberga
20. Vilhelm Moberg - Rid i Natt
21. Kerstin Ekman - Händelser vid vatten
22. Moa Martinson - Mor gifter sig
23. Birger Sjöberg - Kvartetten som sprängdes
24. Birgitta Onsell - Efter tusen år av tystnad
25. Vibeke Olsson - Molnfri bombnatt
26. Axel Munthe - Boken om San Michele
27. Marianne Fredriksson - Den som vandrar om natten
28. Pär Lagerkvist - Dvärgen
29. Anna-Maria Roos - Sörgården
30. Ulf Lundell - Jack
31. Bo Giertz- Stengrunden
32. Sara Lidman - Jernbane-eposet
33. Jan Fridegård - Lars Hård
34. Pär Lagerkvist - Barabbas
35. Selma Lagerlöf - Löwensköldska ringen
36. Stig Claesson - Vem älskar Yngve Frej?
37. Astrid Lindgren - Samuel August i Svedstorp och Hanna i Hult
38. Jerzy Einhorn - Utvald att leva
39. Gunnar Ekelöf - Samlade dikter
40. Lars Ahlin - Natt i marknadstältet
41. Pär Lagerkvist - Gäst hos verkligheten
42. Lars Ahlin - Din livsfrukt
43. Kerstin Ekman - Hunden
44. Eyvind Johnson - Krilontrilogin
45. Karin Boye - Kallocain
46. Sven Delblanc - Samuels bok
47. Marianne Fredriksson - Simon och ekarna
48. Jan Fridegård - Trägudars land
49. Sven Edvin Salje - Lovängsserien
50. Eyvind Johnson - Romanen om Olof
51. Sara Lidman - Lifsens rot
52. Astrid Lindgren - Mio min Mio
53. Nils Ferlin - Får jag lämna några blommor
54. Torgny Lindgren - Hummelhonung
55. Kerstin Ekman - Rövarna i Skuleskogen
56. Henning Mankell - Comédia infantil
57. Vilhelm Moberg - Soldat med brutet gevär
58. Majgull Axelsson - Aprilhäxan
59. Sten Selander - Det levande landskapet i Sverige
60. Carin Burman - Den tionde Sånggudinnan
61. Stig Dagerman - Tysk höst
62. Sven Delblanc - Livets ax
63. Rolf Edberg - Spillran av ett moln
64. Ivar Lo-Johansson - Bara en mor
65. Marianne Fredriksson - Enligt Maria Magdalena
66. Ivar Lo-Johansson - Pubertet
67. Jan Guillou - Ondskan
68. Hjalmar Gullberg - Dikter
69. Selma Lagerlöf - Herr Arnes penningar
70. Sara Lidman - Hjortronlandet
71. Elin Wägner - Väckarklocka
72. Astrid Lindgren - Ronja Rövardotter
73. Torgny Lindgren - Ormens väg på hälleberget
74. Ivar Lo-Johansson - Godnatt jord
75. Marianne Fredriksson - Paradisets barn
76. Ulf Lundell - Saknaden
77. Birgitta Trotzig - Dykungens dotter
78. Fritiof Nilsson Piraten - Bokhandlaren som slutade bada
79. Agneta Pleijel - Vindspejare
80. Evert Taube - Ultra Marin
81. Herbert Tingsten - Mitt liv
82. Tomas Tranströmer - Dikter 
83. Vilhelm Moberg - Raskens
84. Jonas Waern - Katanga
85. August Strindberg - Ett drömspel
85. Astrid Lindgren - Barnen i Bullerbyn
87. Dan Andersson - Svarta ballader
88. P O Enquist - Musikanternas uttåg
89. Maja Ekelöf - Rapport från en skurhink
90. Peter Englund - Brev från nollpunkten
91. Maria Gripe - Agnes Cecilia - en sällsam historia
92. Willy Kyrklund - Solange
93. Peter Nilson - Rymdväktaren
94. Gunnar Arnborg - Mulens maker
95. Gustaf Hellström - Snörmakare Lekholm får en idé
96. Tove Jansson - Det osynliga barnet
97. Eino Hanski - De långa åren
98. Moa Martinson - Kvinnor och äppelträd
99. Fritiof Nilsson Piraten - Bock i örtagård
100. Verner von Heidenstam - Nya dikter

torsdag, november 29, 2012

Hålla med om allt vi läser?

Bokbloggaren Kåkå skriver intressant i Litteraturmagazinet under rubriken Måste vi bara läsa böcker vi håller med om? med anledning av att en offentlig person (får man väl kalla henne, även om jag inte vet vem det är, går inte att hålla reda på allt som utlandssvensk), som dessutom råkar ha palestinskt ursprung, lägger upp en bild på en bok med antisemitiskt innehåll på sin blogg.
Utan att alls rekommendera den på något sätt, hon säger bara att hon just plockat den ur bokhyllan för att läsa lite. Senare säger hon att hon tröttnade efter nio sidor.
Man kan kanske hålla med om att handlingen var naiv, men i princip håller jag med Kåkå, vi måste inte hålla med om allt vi läser, alternativt har i bokhyllan, eller fotograferar till blogginlägg.
En ganska självklar ståndpunkt.
Och det borde gälla alla, även offentliga personer och kändisar. Jag kan visserligen hålla med om att offentliga personer har ett visst ansvar, speciellt om de har vällästa bloggar (tex Katrin Zs mobbarpåhopp på en tjej hon tyckte var fet på ett reklaminlägg för ett gym. Där tyckte jag att Katrin Z gjorde helt fel).

onsdag, november 21, 2012

Vunnit!

Fick just reda på att jag är en av vinnarna i Piratförlagets skrivbordstävling!

Med mitt lilla stökiga skrivbord. Det var nog det där med varma fötter som gjorde att jag vann.

Ser också att en till av årets bloggambassadörer har vunnit, Kåkå. Grattis!


Tarzans tårar av Katarina Mazetti

Det går trögt med läsande just nu, därför är det så tomt här på bloggen. Och när det går trögt kan det ibland vara bra att läsa en gammal goding. Jag har några böcker som jag läser om. Tarzans tårar är en av dem. En tunn, lättläst berättelse som jag tog till mitt hjärta för några år sedan. Helt otippat. Jag hade inte läst något av Mazetti, men kände till Grabben i graven bredvid (hade sett filmen, tror jag). Tarzans tårar hittade jag på en loppmarknad. När loppmarknaden var över, faktiskt. Ingen hade velat ha den. Så jag räddade den från sitt öde; att hamna i kontainern som skulle till tippen med allt som blev över som ingen ville ha...

Jag läser sällan om böcker, och då bara de som jag tagit till mitt hjärta. Och då för att försöka klura ut varför jag tagit boken till mitt hjärta. Det slutar alltid med att jag glömmer att fundera på den frågan och läser ännu en gång, bara för att njuta av berättelsen. Det är tecknet på en bra bok.

Jag vet fortfarande inte varför Tarzans tårar är så bra. Det är en kort roman, och ibland lite klichéartad.
Full fart från början, man kommer rätt i handlingen.
Katarina Mazetti
Det är kanske de klassiska greppen jag faller för; fattig möter rik, omöjlig kärlek mellan dessa två och de kulturkrockar kärleken medför. Och sedan hänger man kvar hela tiden för att se om de får varandra någon gång. Alltså på riktigt, inte bara har sex. För det finns givetvis en hinder för kärleken, i detta fall Marianas kille och barnens far (det tar ett tag innan man förstår varför han är frånvarande, ska inte avslöja det här), som Mariana inte kan glömma, hon hoppas hela tiden att han ska komma tillbaka till familjen.
Egentligen är detta en romance på många sätt, men när den skrevs, för nästan tio år sedan, var romance ett ganska okänt begrepp.
Och sedan tycker jag att Katarina Mazetti skildrar huvudpersonens Marianas fattigdom på ett så bra sätt. Och rike, men naive, Jannes totala oförmåga att förstå hur hon verkligen har det med sina två små barn.

Samtidigt lyckas Mazetti väva in mycket humor. Det är så vansinnigt roligt skrivet. Man skrattar högt i bland. Gråter nästan också, för det blir dramatiskt på slutet.

Suck, ja, inser även vid denna omläsning att jag älskar berättelsen. Skulle göra sig bra som film, synd att ingen nappat.
-------------------------------

Bokus
Adlibris

torsdag, oktober 25, 2012

The Casual Vacancy av JK ROWLING

Det var några dagar sedan jag läste ut The Casual Vacancy, men jag behövde tiden för att fundera på vad jag skulle skriva i min recension. Boken väcker nämligen så mycket tankar.

Den är väldigt annorlunda än Harry Potter (hade inte heller förväntat mig något annat).

Jag är dessutom stor fan av JK Rowling och var innan jag började läsa lite rädd; tänk om jag inte skulle tycka om boken.

Men det gjorde jag. Mycket.

Först måste jag säga att det är en välkomponerad och snyggt skriven roman. Men en mörk historia, skulle jag vilja säga. Harry Potter var ju också mörk emellanåt, men egentligen visste man hela tiden att det skulle sluta lyckligt. Det är annorlunda med The Casual Vacancy. Den är egentligen alltigenom mörk. Jag tror det är bra att veta på förhand, så att man är lite förberedd.

Romanen är också skriven ur flera olika perspektiv, något som jag ibland tyckte var lite förvirrande, men mestadels skickligt gjort. Däremot hade jag lite svårt i början att hålla reda på alla karaktärer, det tog ett tag innan jag fick grepp om Pagford och dess invånare. Men när man får det sugs man in i boken.

JK Rowling ger den brittiska medelklassen en rejäl känga för sitt hycklande (behöver jag tillägga att Rowling stödjer Labour) i den här berättelsen. För även om JK är en av världens rikaste personer idag, så har hon inte alltid varit det. Hon skrev första Harry Potterboken samtidigt som hon levde på socialbidrag.


The Casual Vacancy känns trovärdig,  JK Rowling verkar veta vad hon talar om, speciellt när hon skildrar sociala problem och klasskillnader. Jag är inte ett dugg förvånad för att hon har fått kritik för att ge på medelklassens britter. Hon trampar säkert på en öm tå.


Kort om handlingen. Någonstans i sydvästra England ligger den lilla staden Pagford och man får till en början lite av en "Midsummer Murder-idyll" framför sig. Men Pagford är ingen idyll, det visar sig när en av ledamöterna i the Parish Council (svårt att översätta, ett slags kommunstyrelse, fast i mindre format, snarare en slags "sockenstämma") dör knall och fall och kampen om att ta hans plats, om att få lite makt i det lilla samhället, börjar. Det handlar dels om makt och inflytande, dels om att försöka bli av med de problem som the Fields, ett område med "council houses" där mest arbetslösa (eller arbetsovilliga som vissa i Pagford helst kallar dem) och socialbidragstagare bor. Många med missbruksproblem. Helst vill man bli av med den missbruksklinik som finns där.
Men de som slåss om den tomma stolen i kommunstyrelsen har sina egna små hemligheter. De lever i olyckliga äktenskap, bedrar frun, misshandlar både frun och ungarna, har pedosexuella böjelser etcetc...
Och någon hackar in på kommunens hemsida och avslöjar dessa hemligheter i kommentarskolumnen. Frågan är vem som ligger bakom avslöjandena... eller vilka... Och vilka syften de har.

Det finns nästan ingen i berättelsen som man tycker riktigt om. De är rätt så osympatiska typer allihop. Visst förståelse har man dock för dem (förutom kanske den där otäcke hustrumisshandlaren...) Mest känner man för tonåringarna, och kanske inte så förvånande då mest för Krystal, som växer upp med en heroinmissbrukande mamma och en  lillebror som är i treårsåldern och som Krystal mest tar hand om själv. Men i skolan och bland andra tonåringar är hon ganska illa omtyckt.
Att jag kände mest för tonåringarna tolkar jag som att JK Rowling trots allt är bäst på att skriva om den åldersgruppen, även om vuxenkaraktärerna också är intressanta. Ett plus i kanten är att Rowling har med en socialarbetare i berättelsen, och hon skildrar hennes situation, arbete och klienter väldigt insiktsfullt (jag är socionom och har även jobbat en kort period i England, så jag känner igen mig). Det är ytterst sällan man ser positiva socialarbetarkaraktärer i romaner (de brukar oftast skildras som djävulens hantlangare, men inte av Rowling!), vare sig i Sverige eller i England.

Sammanfattningsvis: JK Rowlings första "vuxenbok" får mer än väl godkänt.
Men den är inget man ska läsa när man vill läsa något "upplyftande". Så vet ni det.
-----------
Intervju med JK Rowling i the Guardian

-----------
Adlibris, i svensk översättning Den tomma stolen, kommer ut i november
Bokus, Den tomma stolen.

måndag, oktober 22, 2012

Augustprisnomineringarna

Jaha, säger jag (precis som Annika Koldenius) nomineringarna till årets Augustpris har tillkännagivits. Och jag konstaterar att jag inte läst en enda av de skönlitterära eller fackböckerna (en hastig koll bland bokbloggarkollegor visar att jag inte är den enda). Det betyder inte att jag inte tycker de är intressanta.

Låt mig ta dem en i sänder. Vill jag läsa eller inte?

Skönlitterärt

En storm kom från paradiset av Johannes Anyuru, Norstedts.
Ja, definitivt. Berättelsen om pappan som kom från Uganda, där han var stridspilot, låter väldigt intressant (tillbringade ett halvår i Uganda som ganska ung, så det landet ligger mig varmt om hjärtat).

Ingenbarnsland av Eija Hetekivi Olsson, Norstedts.
Borde ha läst för länge sedan (är socionom). Men det har inte blivit av och jag vet inte... Får Svinalängorna-känsla. Så mycket elände. Men kanske en viktig bok.

Sång till den storm som ska komma av Peter Fröberg Idling, Natur & Kultur.
Mja. Kanske.

Springa med åror av Cilla Naumann, Albert Bonniers Förlag.
Har aldrig hört talas om. Inte direkt intresserad.

Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz av Göran Rosenberg, Albert Bonniers Förlag.
Jo, vill nog egentligen läsa. Någon gång.

Medealand och andra pjäser av Sara Stridsberg, Albert Bonniers Förlag.
Att läsa dramatik är tyvärr inte min grej.


Fackbok:

 Det enda könet. Varför du är förförd av den ekonomiske mannen och hur det förstör ditt liv och världsekonomin av Katrine Kielos, Albert Bonniers Förlag.
Nej, hjälp. Inte alls min grej.

Ur regnskogens skugga. Daniel Rolander och resan till Surinam av James Dobreff, Arne Jönsson, Helene Schmitz, Bokförlaget Max Ström.
Surinam var en holländsk koloni ända till 1980 och det finns många invandrare från Surinam i Holland, så den borde jag nog läsa.

 ”Det står ett rum här och väntar på dig…”. Berättelsen om Raoul Wallenberg av Ingrid Carlberg, Norstedts.
Visst är Raoul Wallenberg fascinerande. Läser kanske.

Den amerikanska högern. Republikanernas revolution och USA:s framtid av Martin Gelin, Natur & Kultur.
Står ganska högt uppe på vill läsa-listan. Ämnet tycker jag definitivt intressant och jag tror Magnus Utvik rekommenderade denna bok i Gomorron Sverige för ett tag sedan. Säkert läsvärd. Speciellt eftersom det är stor risk att Romney vinner valet om inte Obama skärper sig i slutspurten.

Jag är Zlatan Ibrahimovic. Min historia av Zlatan Ibrahimovic och David Lagercrantz, Albert Bonniers Förlag.
Enda boken jag faktiskt har. Som ebok. I holländsk översättning. Köpte till fotbollstokige sonen, som annars inte läser böcker. Men den här läste han. Självklart. Själv föredrar jag att läsa på originalspråk, om det är möjligt, alltså får jag väl ta och låna den via Elib någon gång.

Sanningens vägar. Anne Charlotte Lefflers liv och dikt av Monica Lauritzen, Albert Bonniers Förlag.
Var på väg att gå på ett seminarium på bokmässan om Leffler. Men krockade med något annat. Boken verkar intressant.

Foto: Sören Andersson, hämtad fr Augustprisets hemsida.
----------------------------------------
Eftersom jag inte läser barn- och ungdomslitteratur i någon större utsträckning tar jag inte med de nomineringarna.

torsdag, oktober 11, 2012

Nobelpriset i litteratur 2012

Kinesiske författaren Mo Yan fick litteraturpriset och som så ofta med Nobelpriset säger jag; vem är det? (förutom förra året, då...) och hänvisar till Bokbabbels Nobelbingo.
Noll poäng till mig där också.

Men han verkar vara en intressant författare, så han får stå på önskar läsa-listan.

-------

Ps. Ska passa på att ge en känga till Sveriges Television som inte ens gör litteraturpriset tillgängligt att ses live på Svtplay för utlandsbosatta!
Att Jonas Gardells Torka aldrig tårar utan handskar inte gick att se grät jag nästan av ilska över, men det har visst med sändningsrättigheter att göra, men nobelpriset. Ge er SVT!

På ExpressenTV (och andra tidningarnas webbsidor, antar jag) gick det utmärkt att se Peter England öppna den berömda dörren. LIVE!

måndag, oktober 08, 2012

Underbara Clara-vintagepimp och hemmafix av Clara Lidström

Jag blev glad när jag upptäckte att vi som bloggambassadörer på Bokmässan hade fått var sitt rec ex av Underbara Clara-vintagepimp och hemmafix av Clara Lidström. Annars hade jag nog köpt den själv. Mest för att jag är en hängiven läsare av UnderbaraClara-bloggen. Inte så mycket för att jag är en stor fan av hemmafix och pusselböcker.

Bäst är bokens utformning och alla fina foton (Claras egna!). Texten i sig själv är okej, men har man följt bloggen längre är det lite upprepning (även om en del "husmoderstips" tål att upprepas, man får allt samlat på ett ställe).
Men jag gillar också återanvändartanken. Det är alldeles för mycket slit och släng i dagens samhälle och Clara står för en viktig motrörelse.
Jag minns när någon frågade hur hon och maken "hade råd att skaffa barn" så unga och hon skrev ett långt inlägg hur de rent praktiskt hade gjort (mycket begagnat givetvis). Intressant!
I boken finns också exempel på hur man inreder en gästtoalett för endast 5000 kr. Jag gillar och blir inspirerad.

Sedan kan jag tycka att Clara egentligen är en ganska dålig representant för den nya "hemmafrutrenden", så som media ibland utmålar henne (med visst förakt, tex från feministhåll). Clara är inte alls någon "hemmafru" (en som inte har egen inkomst utan "lever på sin man"), hon lever ju på sitt bloggande, pysslande i TV och deltagande i diverse radioprogram. Och nu bokskapande. Och det har inte skett över en natt, hon har säkert kämpat för att "göra sig ett namn".
Dessutom kan det vara lite vanskligt att jämföra Claras boende (billigt gammalt hus i Västerbottens inland), med medelsvenssons. De flesta bor närmare stora städer och har höga boendekostnader. Ett liv som Claras (frilansande) är svårt att rent ekonomiskt få att gå runt om du inte bor billigt. Om du inte är väldigt framgångsrik.
Det är klart att kvinnor i allmänhet som gillar att hålla på med det Clara håller på med inte kan leva på det.

Men det är ju inget som säger att man inte kan låta sig inspireras.
Jag blir inspirerad i alla fall!

Bokus
Adlibris

söndag, oktober 07, 2012

Viktig och välskriven bok om psykisk ohälsa

Det här är ingen regelrätt recension, eftersom jag anser att man inte kan recensera en bok man "hjälpt till att få fram" (jag har testläst och senare korrläst). Så det blir mer en bokrekommendation.

För Cecilia Asps Med mitt liv i mina händer är en viktig bok. Viktigt för alla, för jag tror att så gott som alla har någon i sin närhet som drabbats av psykisk ohälsa. Men speciellt viktig om du som läsare har ett jobb där du möter personer med psykisk ohälsa.
Få sjukdomar är så präglade av fördomar som psykiska sjukdomar och bipolär sjukdom (det man tidigare kallades manodepressivitet) i synnerhet.
När någon är depressiv får de ofta höra; det är ju bara att ta sig i kragen och rycka upp sig. Inte gå och älta. Se positivt.
Utan att egentligen veta vad de talar om. För faktum är att en svårt depressiv person inte kan "rycka upp sig". Han eller hon behöver professionell hjälp, för det är en sjukdom. Vi skulle aldrig få för oss att be en person med diskbråck att lyfta tunga saker, eller hur? Men någon som är "deppig" kan man be "rycka upp sig" utan närmare omtanke.

Jag har en bakgrund som socionom är inte helt obekant med psykisk ohälsa, ändå lärde jag mig mycket genom att läsa Cecilias bok. Det är informativt utan att vara tråkigt och Cecilia varvar texten med rena utdrag ur den medicinska journalen, något som fungerar väldigt bra. Hon skriver dessutom riktigt bra. Det är stundtals väldigt självutlämnande och jag tycker Cecilia är mycket modig som vågar. Boken visar också hur viktigt nätverket är för att bli frisk. Den hjälp som familj, vänner, kollegor, arbetsgivare, sjukvård och försäkringskassa ställt upp med har varit ovärdelig i Cecilias fall.

Jag lärde känna Cecilia på en skrivarkurs med författaren Hans-Olov Öberg (anordnad av Ann Ljungberg) i Sevilla 2008 och sedan dess har vi hållit kontakt. Då hade hon ännu inte fått diagnosen bipolär sjukdom.

Så här skrev jag när jag blurbade på bokens baksida:
"Cecilia Asp lotsar läsaren genom sin bipolära sjukdoms alla irrgångar på ett personligt och insiktsfullt sätt. En gripande levnadsteckning och en viktig bok för att döda alla fördomar som fortfarande omger psykisk ohälsa."

Boken har fått ett väldigt positivt mottagande och Cecilia Asp håller även uppskattade föreläsningar.
Cecilias hemsida
Facebooksida.


bild från Cecilias facebooksida


lördag, oktober 06, 2012

Bokmässans tredje och fjärde dag

Lördagen inleddes med ett öppet bokbloggarmingel, som även det blev välbesökt. Bland annat av Sören Olsson och Anders Jacobsson, författare till bland annat Sune-böckerna.

Delade också ut priserna i vår
stafettävling
Sedan störtade jag iväg på Jonas Gardells långa seminarium, rädd för att det skulle vara fullt. Men han var i allra största seminarielokalen och jag var i tid. Fick plats långt fram. Och Jonas Gardell var jättebra. Intervjuaren, John Hilton från Expressen. behövde inte säga så mycket, Jonas var liksom självgående. Förutom att han någon gång skickligt ledde Jonas in på ett annat spår när det blev för känslosamt. För känslosamt blev det. Redan efter tio minuter kom tårarna hos honom.
Det var många unga på seminariet, kanske födda på 80-talet och utan minne från den tid HIV och AIDS var en dödsdom, och dem riktade sig Jonas Gardell speciellt till; Lär er er historia!
För den som hade läst Torka aldrig tårar utan handskar var detta seminarium ett naturligt måste, en fortsättning på boken. Och för de som var på seminariet ville säkert läsa boken.

Tillbaka i bloggrummet satte jag mig för att förbereda intervjun med Frida Skybäck, men avbröts när det dök upp en journalist från Svensk Bokhandel och ville göra en intervju med några bloggambassadörer. Eftersom jag och Carina var de enda som var där blev det vi. Senare letade en fotograf från Svensk bokhandel upp oss och tog en kul bild. Resultatet finns att läsa här.
FOTO: Ola Kjelbye
Jag gjorde min intervju med Frida Skybäck, och sedan var det mest golvet som gällde resten av lördagen. Denna dag åkte jag hem tidigt, men jag hann vara inne lite på ungdomsbloggarnas mingel i bloggambassadörernas rum, något som verkade vara en stor hit, stämningen var på topp! Det finns många entusiastiska unga bokbloggare.

SÖNDAG

Jag överdriver inte om jag säger att det började bli lite segt på söndagen. Fjärde intensiva dagen började tidigt med att jag packade (hälften av alla böcker fick stanna i stugan, jag var tvungen att välja ut de mest intressanta) och städade upp i vår stuga uppe i Stenungsund, pappa och mamma körde mig till bussen och jag anlände vid Korsvägen lagom till att höra en litet monterseminarium anordnat av Kulturrådet som handlade om att översätta Kersin Ekman. Översättare till engelska, nederländska, tyska och finska medverkade. Bland annat Janny Middelbeek-Oortgiesen, översättare till nederländska och "bokscout" för ett stort holländskt förlag. Jag träffade henne direkt efteråt över en kopp kaffe och vi pratade bland annat om vad det är som gör svensk litteratur populärt utomlands (speciellt i Nederländerna och då inte bara deckare).

Söndagens höjdpunkt var nog seminariet med Jonas Helgesson (CP-skadad vid födseln, numera gift, standuppare, författare och föreläsare. Lite hans egen beskrivning tror jag) och Camilla Westerdahl, (svårt skadad som 29-åring efter en bilolycka). Samtalet leddes av Kattis Ahlström och medverkade gjorde även sjukgymnasten Christina Hansson.
För mig var seminariet extra roligt, eftersom jag hyrde en lägenhet hos familjen Helgesson under ett antal år, när Jonas var barn. Jag minns honom redan då som väldigt energisk och levnadsglad, och han hade massor av kompisar (som enligt Jonas´ berättelse i Grabben i kuvösen bredvid helt "glömde bort" hans handikapp efter ett tags vänskap). Nu är Jonas väldigt underhållande att lyssna till, även om ämnet stundtals är ganska allvarligt.

Resten av dagen strosade jag trött runt, köpte ett par böcker på Sekwa (eftersom jag inte vet något om fransk litteratur) och tog sedan flygbussen till Landvetter vid 15-tiden. Checkade in 18 kg böcker.Tänkte sätta mig och blogga, men flygplatsen håller på att byggas om, så alla platser där man så praktiskt kunde sitta och skriva och ha tillågn till eluttag fanns inte mer. Till slut kunde jag sitta i puben vid gaten där KLM-planet skulle gå ifrån. Puben hade äntligen avfolkats, efter att ha varit fullknökad med passagerare som skulle till Helsingfors, med ett plan som avgick från Amsterdamgaten någon dryg halvtimma tidigare. Senare förstod jag att det var det berömda "finlandssvenska planet", fullt med finlandssvenskar som varit på bokmässan.


torsdag, oktober 04, 2012

Varför är svensk litteratur så populär utomlands?

Ett alltför allmänt ställd fråga, men jag frågade i alla fall Janny Middelbeek-Oortgiesen, nederländsk översättare och "bokscout" för ett holländskt bokförlag, varför svensk, och skandinavisk, litteratur säljer så bra i Nederländerna.

Hon trodde att det till stor del beror på att det finns många bra berättare här. Men sedan liknar den holländska kulturen den skandinaviska, så folk känner igen sig. Samtidigt finns det en viss exotism, som till exempel märks i naturbeskrivningar. 
Janny Middelbeek-Oortgiesen
Själv tror jag att det ligger något i det, många holländare är fascinerade av allt "utrymme" som finns.

Janny fortsatte och sa att svensk litteratur också gärna tar upp samhällsfrågor och samhällsproblem och det är något som attraherar holländska läsare.

Vi fortsatte att tala lite om aktuell svensk litteratur och vad vi för tillfället tyckte var bra. Jag sa att jag nog trodde att Jonas Gardells Torka aldrig tårar utan handskar var den bok som gjorde starkast intryck på mig under året som gått. Hon höll med och berättade att hon, i roll som bokscout (alltså en som "nosar upp" nya bra böcker för ett visst förlag), sett till att de Geus i Holland skrivit kontrakt för att ge ut Gardells bok i Holland. Hon trodde att Torka aldrig tårar utan handskar hade god chans att säljas till många länder (utländska bokscouter från olika länder har ofta kontakter med varandra och vet lite vad som är på gång). Ämnet är definitivt internationellt gångbart och det finns inte många liknande böcker (vi kunde inte komma på någon, när vi spånade).

Janny avslutade med att säga att för en bokscout inriktad på svensk litteratur var bokmässan ett måste. Chans att träffa kollegor från andra länder och författare man är intresserade av. Och som översättare har man ofta chans att träffa den författare man översätter.

Ps. Exempel på de otaliga svenska böcker som Janny har översatt till holländska är: Anna, Hanna och Johanna och Simon och ekarna av Marianne Fredriksson, Aprilhäxan av Majgull Axelsson, Happy Sally av Sara Stridsberg, Sin ensamma kropp av Elsie Johansson och Mordets praktik av Kerstin Ekman.

Janny och andra översättare berättar om att
översätta Kerstin Ekman, i Kulturrådets monter

onsdag, oktober 03, 2012

Intervju med Frida Skybäck

På bokmässans lördag fick jag förmånen att intervjua författaren Frida Skybäck. författare till Charlotte Hassel och Den Vita Frun.
Men att säga intervjua känns lite förmätet, jag är ingen journalist, och även om man försöker strukturera en intervju blir det ofta mer ett samtal. Samtalsintervju kanske. Hoppas jag återger det någorlunda.

I mitt andra liv, vid sidan av bokbloggandet, skriver jag och då följer man många skrivarbloggar. Fridas var en av dem. Fick följa med från början till utgivning och vidare. Jag tog mitt avstamp där.

Frida började med att skriva deckare, och blev nästan utgiven. Varför deckare?

-Deckaren hade en tydlig struktur och det ville jag testa, sa Frida.
Hon skickade in manuset och fick till sin förvåning respons direkt. Efter några vändor med omskrivningar fick hon till slut nej, även om förlaget gillade hennes skrivande. Men hennes manus liknade andra författares böcker för mycket, dessutom hade hon känslan att deckarmarknaden var mättad just då. Och hon fick tipset; skriv något annat.

Det blev historiska kärleksromaner, om man nu måste peta in böckerna Charlotte Hassel och Den vita frun i en genre. Varför denna genre?

-Jag frågade mig själv: Vad tycker jag om att läsa? sa Frida.
Som dessutom är historiker. Sedan kom historien själv. Centralt kom tanken om att få komma tillbaka till den plats där man tidigare hade bott och få upprättelse. Charlotte Hassel handlar om en ung kvinna som måste fly, pga av något som hände, och långt senare kommer tillbaka.

Frida är väldigt produktiv, två böcker på mindre än två år och hon har en ny bok på gång som ska komma till sommaren. Hon jobbar på en serie om en herrskapsfamilj på 1800-talet i Skåne. Tre systrar är huvudpersoner. Hon är inspirerad av Downtown Abbey och Herrskap och tjänstefolk och det låter lovande för oss alla som älskar den typen av drama.

Kvinnor får gärna ta plats i Fridas berättelser.
-Jag gillar komplexa och intressanta kvinnor, sa hon.
I en av böckerna finns också ett sexuellt övergrepp med, något som bottnar i att Frida en gång själv utsattes för ett våldtäktsförsök.
I övrigt finns det mer sexscener i Charlotte Hassel än i Den vita frun, men det har mer att göra med berättelsernas uppbyggnad. Huvudpersonen i Den vita frun "hinner inte så långt".

Jag frågade också hur omslagen valdes (Båda bilder av en ung kvinna där man inte ser ögonen). Frida berättar att hon fick några förslag och fastnade för dem eftersom böckerna ändå handlar en hel del om identitetssökande och då var kvinnorna utan ögon en bra bild.

Och vad betyder då kontakten med läsarna?

-Mycket! Feedback är härligt.Att läsare längtar efter en ny bok är inspirerande.

--------------------------------------------------------------


Jag och Frida. Tack för att jag fick intervjua.

tisdag, oktober 02, 2012

Bokmässans andra dag


Fredagen började jag med att ströva lite på golvet, innan stormen, och sedan gick på en kortseminarium med Malin Persson Giolito. Kul att få träffas efter att ha mötts ett par gånger på nätet. Dessutom berättade Malin med inlevelse om hur det var att researcha inför nya boken. Och inte vilken research som helst, hon ville in på Norrtäljeanstalten för att se hur det var att vara livstidsdömd. Och det var en rätt så omskakande upplevelse.
Hon fick mig rejält intresserad av nya boken, måste bara läsa tvåan först...

Fortsatte med nästa seminarium Arabisk vår även för kristna och kvinnor? Det handlade mest om Egypten. Med en kunnig panel, bla Cecilia Uddén, Sveriges Radios Mellanöstern korrespondent, och Muhammad Fazlhashemi, idehistoriker.
En komplex frågeställning, det är inte lätt att vara kristen i Mellanöstern, och kanske ännu svårare att vara kvinna (den koptiska gemenskapen i Egypten är också ganska patriarkalisk  jag fick lära mig att kvinnlig omskärelse förekommer både hos muslimer och kristna). Att kvinnor kämpar för frigörelse är inget nytt, men det har kommit fram i ljuset igen pga arabiska våren.
Fazlhashemi menar att vi inte kan bli av med politisk islam, men det är när de konservativa och salafisterna (de som "sponsras" av Saudiarabien) tar över som vi ska oroa oss. Att muslimska brödraskapet vann presidentvalet är inte så konstigt, det jobbar med gräsrötterna, med de allra fattigaste (och de är många!), medan demonstranterna på Tahrirtorget var en slags avantgarde inom proteströrelsen; unga och välutbildade. Och rika.
Mycket kan sägas om detta seminarium, det borde kanske få ett eget inlägg. Intressant var det i alla fall.

På eftermiddagen hade vi bloggambassadörer mingel med förlag. Väldigt trevligt. Träffade flera enskilda författare men också respresentanter från bla Bonnierförlagen och Forma.

Sofie Sarenbrandt

Unni Drougge och Varg Gyllander mfl

Thomas Eriksson och Birgitta

Hans Olov Öberg, Kalla Kulor och Åsa Månsson, Isabergs förlag

Varg igen och Lars Rambe
Jag smet en liten stund, jag ville så gärna se Christin Ljungqvist, författare till Kaninhjärta, samtala med Ada Wester och Amanda Hellberg. Fick reda på att Christin tror på spöken, men inte Amanda, men hon skriver om det ändå.
Christin Ljungqvist, Ada Wester och Amanda
Hellberg på Ung scen

Lite senare smet jag in på Piratförlagets mingel och fick bland annat träffa Sara Lövestam, vars böcker jag gillar mycket.

Sara Lövestam

På kvällen var alla bloggambassadörer inbjudna på Forma Books middag, mycket generöst! Trevligt sällskap och jättegod mat.







Den har kommit!

måndag, oktober 01, 2012

Bokmässan är över men jag har mer att skriva om...

Bokmässan är över och jag är hemma i vardagen igen. Men är inte alls färdig med bokmässan, så håll utkik!
Jag ska redogöra för alla dagar och en del seminarier. Samt en intervju med författaren Frida Skybäck och en med den holländska översättaren och "bokscouten" Janny Middelbeek Ortgiesen.
Faktum är att under själva mässan hinner man inte skriva mycket inlägg, man har ju fullt upp med att vara på bokmässan.
Jag försökte lösa det genom att fixa lite småinlägg, som Vad är det bästa med bokmässan?-frågan jag ställde till några medverkande, både författare och förlagsfolk.
Här har jag bara börjat rapportera från
bokmässan, första dagen, pigg och alert (och hade
just fått träffa favoritförfattaren Åsa Larsson
så jag var glad).
Sedan var det en del mingel, vilket "stal tid", men som var grymt trevligt. Största succén verkar ha varit minglet för inbjudna unga bokbloggare, som jag inte deltog i, men jag kom in i rummet när det pågick och slogs av stämningen som var på topp. Hoppas andra bloggar mer om detta. Unga bokbloggare är bokbloggarnas framtid!

Men sammanfattat har jag har fantastiska dagar, och även om jag sa innan mässan att det här blir den sista på ett tag, så kanske jag åker nästa år igen (fick ju dessutom presentkort på ett 4 dagars seminariekort, så jag har ju hälften gratis redan).