torsdag, juni 20, 2013

Polis av Jo Nesbø

Det är svårt att skriva recensioner om böcker av författare som är ens favoriter, det är något jag skrivit om förut. Jo Nesbø är inget undantag och faktum är att jag har gillat så gott som alla hans böcker, förutom möjligen de två första. Han är förmodligen med rätta Nordens deckarkung. Ändå har jag tyckt ett tag att just Harry Hole kanske är lite utsliten (jag älskar Harry Hole, missförstå mig inte).

Men det får jag nog äta upp. Förra Harry Hole slutade ju med en hemsk cliffhanger, och det känns lite förment att dela ut en spoiler för Polis redan här. Men eftersom Polis annonseras bland nätbokhandlarna som Harry Hole 10, så kan ju var och en räkna ut vad som hände med Harry efter förra boken tog slut. Inte dog han inte... (fast det hade jag aldrig trott heller!)

Det hindrar inte Nesbø att hålla läsaren på halstret ett bra tag innan man får klarhet...

Kort om handlingen.
Oslo skakas av ett antal brutala polismord. Polisen står nästan utan några som helst spår och frågan är; vågar de också söka inom egna led?

Polis är en halsbrytande kriminalroman. (Och nej, jag listade inte ut vem the bad guy var...)
Många väldigt snäva vändningar. Som så ofta med Nesbø kan man  inte snabbläsa (för att få veta hur det går) eftersom man då med stor sannolikhet missar små detaljer som inte visar sig vara små, utan viktiga för fortsättningen. Jag läste ett avsnitt på slutet åtskilliga gånger (vis av tidigare misstag) innan jag vågade läsa vidare. För att ta ett exempel.
Att han dessutom tar till George RR Martin-"knep" (dödar älsklingar, rent bokstavligt) kan jag förlåta honom, även om det sitter långt inne.

Jo Nesbö foto Peter Knutson
Nesbø är också en mästare på att använda olika perspektiv och snabbt byta mellan dem, likaså använder han cliffhangers skickligt. Det blir varken klichéartat eller fånigt i en mästares hand.
Och personskildringarna? Starka, men det är klart  att det hjälper om man läst de flesta Harry Hole-böcker. Jag skulle inte börja med Polis, även om den i princip skulle kunna läsas fristående. För att få grepp om alla inom Harry Holes värld behöver man nog börja lite längre tillbaka i tiden.
Om du som läsare inte känner till hela serien skulle jag råda att börja med Rödhake (en av ytterst få deckare jag faktiskt lipade till när jag läste).

Jag måste sammanfatta på något vis.
Jag tycker Polis är en av Jo Nesbøs allra bästa.
Punkt. Slut på sammanfattningen.



Adlibris
Bokus

onsdag, juni 19, 2013

De Skandalösa av Simona AHRNSTEDT

Den här recensionen skulle kunna bli ganska kort:

Simona Ahrnstedt har gjort det igen.

Men jag tror att nyfikna läsare, och nya läsare, vill ha lite mer.

Kort sammanfattning:
  • År 1685, barockens och stormaktens tid
  • En styck greve som har haft många kvinnor och är rik som ett troll.
  • En styck ungmö (med modifikation, men ändå...) som är fattig.


Det är klart att läsaren fattar hur det ska gå. Men det är att förenkla historien väldigt mycket och det är orättvist.

 Greve Gabriel kommer tillbaka till sitt slott efter lång tid till sjöss, han är numera greve eftersom både far och äldre bröder dött. Och han har förpliktelser; han måste gifta sig och skaffa ätten en arvinge.

Fröken Magdalena har inget blått blod alls, och är dessutom fattig som en kyrkråtta. Hon anländer som sällskapsdam till en ung friherrinna (tänkt som lämplig blivande hustru till Gabriel).

Men det är mellan dessa två det slår gnistor och det står klart från början att deras förhållande inte är lämpligt; Magdalena kan aldrig bli mer än älskarinna, och det är något hon inte acceptera.

Så långt handlingen, jag berättar inte mer, det vore att avslöja för mycket.

Som en god representant för genren romance är De Skandalösa en mustig berättelse (heta sexscener),
Simona Ahrnstedt
© Elisabeth Ohlson Wallin
med en hel del förvecklingar och därtill några missförstånd.
Men dess styrka ligger inte där utan i det faktum att Simona Ahrnstedt har skapat två av sina intressantaste huvudpersoner hittills. Speciellt Gabriel är mycket mer än bara en rik greve som gillar kvinnor. Han är egentligen lika skör som Magdalena är stark och viljestark.
Magdalena liknar Simonas tidigare hjältinnor ganska mycket, förutom att hon är äldre och inte alls tillhör adliga eller rika familjer.

De Skandalösa är inte lika gripande och dramatisk som Överenskommelser (inte så att man sträckläser hela natten, även om jag faktiskt sträckläste...), men den är (ännu) mer välskriven är både Överenskommelser och Betvingade och vete sjutton om inte sexscenerna är bättre också. Vad som kanske saknas är en riktig otäck bad guy, men det gör inte så mycket; De Skandalösa står stadigt på egna ben. Den är kanske en mer psykologisk romance, om man nu tvungen ska karaktärisera den. Som läsare blir man tidigt väldigt nyfiken på vad som egentligen hände, längre tillbaka i huvudpersonernas liv och hur det präglar dem senare.
Och precis som föregångarna; ingående research ligger bakom, Simona har jobbat hårt!

Promotion video:


Digitalt recensionsexemplar från Damm Förlag
--------------------
Adlibris
Bokus

måndag, juni 17, 2013

Stora Ljudbokspriset 2013- nomineringarna

Nomineringarna till Stora Ljudbokspriset 2013 har getts tillkänna.
De är (med motivering):
Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz 
Författare och uppläsare Göran Rosenberg, Bonnier Audio
Juryn: Ett fantastiskt poetiskt och vackert språk. Det faktum att inläsaren är så väldigt nära texten gör ljudboken extra relevant och trovärdig. Inläsningen är lågmäld och bra vilket ger utrymme åt berättelsen. 
Ljudutdrag Ett kort uppehåll på vägen till Auschwitz 
Fallvatten 
Författare och uppläsare Mikael Niemi, Piratförlaget
Juryn: En bok som väcker starka känslor, mycket genom de ingående personbeskrivningarna. Mikael Niemi har ett trevligt sätt att läsa med en lagom stark norrländsk dialekt, vilket gör den extra övertygande. 
Ljudutdrag Fallvatten 
Jag ringer mina bröder 
Författare Jonas Hassen Khemiri, uppläsare Hamadi Khemiri, Bonnier Audio
Juryn: En fantastisk helhetsupplevelse, ovanligt hög närvaro och intensitet i inläsningen. Det blir en organisk lyssnarupplevelse där bok och ljud smälter ihop och skapar en helt ny dimension i ljudbokskategorin.
Ljudutdrag Jag ringer mina bröder
Ljudutdrag Jag ringer mina bröder 
Krimineller 
Författare Aino Trosell, uppläsare Marie Richardsson & Jacob Eklund, Storyside
Juryn: Väldigt annorlunda kriminalberättelser som överraskade positivt. Jakob Eklund ger en medryckande suggestiv tolkning av berättelsen om “paret i bilen” som blir riktigt obehaglig. Marie Richardson’s inläsning av prästen är vardagsrealistisk men ändå väldigt otäckt. 
Ljudutdrag Krimineller  
Little Bee 
Författare Chris Cleave, uppläsare Malena Laszlo, översättning Ulla Danielsson A Nice Noise
Juryn: En väldigt bra inläsning av Malena Lazlo. Boken ger en ny bild av flyktingpolitik utifrån flyktingarnas perspektiv. Resultatet är en realistisk och krävande ljudbok, som genom inläsarens naiva och unga röst ändå blir till en lättlyssnad ljudboksupplevelse. 
Ljudutdrag Little Bee  
När duvorna försvann 
Författare Sofi Oksanen, uppläsare Niklas Falk, översättning Janina Orlov, Bonnier Audio
Juryn: En riktigt bra bok man inte kan lägga ifrån sig. Utvecklingen går inte på förhand att klura ut med uppfriskande estniskt perspektiv på temat Andra världskriget. En otroligt suverän inläsning av Niklas Falk, nertonad men ändå med hög intensitet och energi. 
Ljudutdrag När duvorna försvann 
Torka aldrig tårar utan handskar, 1. Kärleken 
Författare och uppläsare Jonas Gardell, Norstedts
Juryn: En stark och viktig bok, Gardell gör en kärleksfull inläsning där rätt passager lyfts upp och ger bra trovärdighet till berättelsen. Han ger alla karaktärer en tydlig personlighet och en fin chans att få vara utan att döma dem. 
Ljudutdrag Torka aldrig tårar utan handskar Del1 Kärleken 

Jag har inte lyssnat på någon av dem och tyvärr finns bara Fallvatten på Elib, men den ska jag försöka få tid att lyssna på innan bokmässan.

tisdag, juni 04, 2013

Besvärjelser och beskydd av Maria FRIEDNER

Jag stötte på Maria Friedner för några år sedan på NaNoWriMos lokala svenska forum (NaNoWriMo är ett amerikanskt skriv-din-roman-på-en månad-koncept, under november varje år sitter tusentals skribenter världen över och försöker få ned 1667 ord per dag på en roman...kortfattat) och jag tycker det är extra roligt att Besvärjelser och Beskydd har NaNoWriMo-ursprung, Maria skrev den första version under en NaNo-månad för några år sedan. Alltså; en NaNo-roman som blivit utgiven!

Det var ett tag sedan jag läste Besvärjelser och beskydd, och glömde recensera, pga omständigheter som resor och besvärlig förkylning. Det är aldrig bra att vänta med en recension, man glömmer detaljerna. Men jag ska försöka.

Jag hade sanslöst kul när jag läste. I Mix förlags presentation står det "en blandning mellan Marian Keyes och Liftarens guide till galaxen. Den senare har jag inte läst, men jag kan ändå ana vad som menas.
Maria Friedner
foto:Minna Jonsson
Huvudpersonen Cecilia lever ett till synes bekymmersfritt "chicklit-aktigt" liv. Hon är omsvärmad och hennes fria tid ägnas åt karlar, sex, och mycket alkohol. Hon har svårt att binda sig och svårt att bli "riktigt" kär. På många sätt är hon en antihjälte, kanske inte direkt en karaktär man tycker om. Jag tycker det är ganska befriande. Dessutom brukar antihjältar vara män, det är kul att det är en kvinna.

Livet i sus och dus får sig en törn när hennes mormor, den enda hon egentligen älskar, försvinner. Och snart därefter får hon reda på att mormor var (är?) en fe. En fe komplett med trollspö (och där slutar likheterna med Harry Potter...). Dessutom är världen befolkad med många väsen hon endast trodde fanns i sagorna. Vättar, feér, till och med sexiga demoner...
Mormor är kidnappad, visar det sig, och Cecilia måste få tag i ett barn, som ska offras till vättarna, så att mormor blir fri. Ja, ni ser, Cecilias bekymmerslösa liv är över.

Även om berättelsen har ett driv och är spännande, så är det humorn och dråpligheterna jag ska minnas. Samt att typiskt nordiska sagoväsen får vara med i en svensk roman (jag är inte så bevandrad i svensk fantasy, det finns kanske fler exempel på detta, rätta mig om jag har fel...).
Jag ser ganska fler romaner om Cecilias öden och äventyr.

Adlibris
Bokus

Innan tuppen gal av Allan WILLNY

Prästen Allan Willny håller på att blåsa liv i den sk. själavårdsromanen. Det är en speciellt genre inom sk. kristen skönlitteratur, som med behållning kan läsas även av personer utanför den kyrkliga sfären, även om jag tror att genren hittar sina flesta läsare just där.
Den mest kända svenska själavårdsromanen är antagligen Bo Giertz´ (känd biskop i Göteborg, han företrädde Bertil Gärtner) Stengrunden.
Utomlands är genren christian fiction stor, speciellt i USA. Den är lite annorlunda och består ofta av en berättelse som slutar lyckligt (dvs huvudpersonen, som självklart levt ett struligt liv, blir frälst). Rätt så förutsägbart och tråkigt, enligt min mening. En bra själavårdsroman är annorlunda, speciellt om det "romantiska skimret", som ofta finns i christian fiction, skalas av, och karaktärerna blir mänskliga och sårbara.
Min stora favorit Susan Howatch har också skrivit en serie romaner om biskopar och präster inom engelska anglikanska kyrkan, som också skulle kunna kallas själavårdsromaner. Hennes berättelser är väldigt drivna och spännande, men scener där huvudpersonen, som hamnat i en svår kris, hamnar i själavård hos en klok (men inte felfri) präst/munk/biskop är ganska centrala och viktiga för hela dramat. Berättelsen förs framåt genom dem, eller läsaren får en förklaring på alla mysterier genom ett (ofta dramatiskt) själavårdssamtal i slutet av boken.

Allan Willny har inspirerats av detta "Susan Howatch"-upplägg i sin tredje roman Innan tuppen gal. Han gör även som Howatch ofta gör; berättar ur mer än en persons perspektiv.
Centralt står prästen Andreas, som till vardags arbetar som präst på Öland. I berättelsens nutid befinner sig Andreas på en lång retreat eftersom han drabbats av en kollaps och efterföljande sjukskrivning. På retreaten sitter han i själavård med retreatgårdens föreståndare och det är i de samtalen som man till slut får reda på vad det är som har hänt som gör att Andreas är där.
Berättelsen vävs samman med vad som har hänt de två andra huvudpersonerna, konstnären Lars och hans hustru Lena, goda vänner till Andreas och hans fru.
Som läsare förstår man snart att något tragiskt har hänt och det är väldigt svårt att lägga ifrån sig boken. Jag sträckläste, mer eller mindre. Jag har läst Allan Willnys två tidigare böcker med behållning, men det här är definitivt den bästa. I berättelsen varvas nutid och dåtid, och de olika personernas öde, på ett snyggt sätt, och samtidigt är det ett driv i berättelsen som gör att man läser vidare, eftersom man vill ha svar på den fråga man ställer sig i början; vad har hänt? Klassiskt tema, men det fungerar.

Adlibris
Bokus