Torka aldrig tårar utan handskar Del 2-Sjukdomen av Jonas GARDELL

Så fort elvaåringen sätter sig i bilen måste just den CDn på. Queens Greatest Hits. Dottern dansade quickstep till Can't Stop me now på danstävlingen i lördags.
Jag är glad att de återupptäcker gamla godingar och inte endast lyssnar på allra nyaste.

Och så kommer den; Somebody To Love.

Och jag kan inte annat än tänka på Jonas Gardells Torka aldrig tårar utan handskar.

Det går en tråd genom berättelsen: En önskan att hitta någon att älska, som älskar en tillbaka.

Det är svårt för vem som helst, och ännu svårare för en ung homosexuell man på 80-talet. Speciellt om man kommer från en liten ort i Värmland, från en familj och omgivning som är Jehovas vittnen eller från en konservativ fiskarby i Bohuslän.

Och Jonas Gardell skildrar det med skarp, glödande penna.
Jag har precis läst ut andra delen; Sjukdomen. Känslan är den samma som efter den första delen; sorg, ilska... och tacksamhet för att någon skildrar dessa unga mäns nästan bortglömda öde.

Efter att ha sett hela TV-serien kände jag mig lite tveksam; varför sänds filmatiseringen före det att alla böckerna kommit ut? Nu vet jag ju precis hur det går.
Men som alltid med filmatiseringar så innehåller böckerna mer. Också här. Läsaren får veta mer om karaktärerna, tex Reine som kommer från en fiskarby i Bohuslän. Han skildras nästan inte alls i TV-serien. Och Bengt, den unge lovande skådespelaren, som går från en succépremiär på teatern till att hänga sig i lamphaken, eftersom han just fått besked att han har HIV och inte ser någon annan väg ut.
Gardell låter persongalleriet ge läsaren en bred bild av gruppen vänner och hur olika de tänker och känner. Det gör att man känner med Bengt, som hela tiden är olyckligt kär och Benjamin, som vill leva i en monogamt förhållande med Rasmus, men som inte vågar erkänna för familjen att han är homosexuell (och lever i ett förhållande), och därmed mer eller mindre driver Rasmus att inleda sexuella relationer med andra.

Jag hoppas att jag får veta mer om de andra karaktärerna, tex Paul, i tredje delen.

Torka aldrig tårar utan handskar förblir något av det bästa jag har läst de senaste åren.

Fotograf: Thron Ullberg

-----------


Adlibris
Bokus

Torka aldrig tårar utan handskar. 1-Kärleken av Jonas GARDELL

"Det är makalöst att gå tillbaka och se vad som faktiskt tilläts skrivas om oss. Och ingen har någonsin behövt rannsakas eller ställas till svars.----
De som kastade skit på oss i tidningarna visste att de inte skulle få spö för det. Det samma mentalitet som hos vilka mobbare som helst. Jag hatar dem allihopa. Må de brinna i helvetet. Jag är så arg!" Jonas Gardell

Citatet är ur Vi läser nr 4 2012 och på frågan varför det dröjde så länge, 25 år, innan Jonas Gardell skrev boken Torka aldrig tårar utan handskar- Del 1-Kärleken (det ska komma två delar till), svarar han att han behövde distans. Och även för att han bär på en sorg och en skuld att han överlevt.

"Jag har vetat i alla år att jag ska skriva den här boken. Lite är det så... att vem skulle annars skriva den?" Jonas Gardell i Vi Läser nr 4

Och nu har han skrivit den. Boken som alla borde läsa, oavsett vilken inställning man har till homosexualitet, AIDS osv. Måsteläsning!

Något förenklat är det en kärlekshistoria, en gripande berättelse om två vilsna unga killar, Rasmus och Benjamin, som träffas en julafton i början av 80-talet, och blir förälskade. Men deras lycka kommer att bli kort. Vi vet redan på förhand, på grund av sjukhusscenen i början av boken, hur det kommer att sluta. Ändå lever man med i berättelsen.

Rasmus kommer från Värmland och är väl medveten om att han är homosexuell, om än helt oerfaren, och att han aldrig har känt sig hemma där han är uppväxt. Han har alltid varit "udda", och utanför, och reser till Stockholm, så snart han har tagit studenten. Där söker han snart upp andra homosexuella och inleder ett antal sexuella relationer, många av dem typiska onenightstands med män han inte ens vet namnet på. Tills han tas om hand av bögen Paul, som tillhör ett gäng homosexuella män som umgås. De blir som en familj för Rasmus.
Benjamin, däremot, är ett Jehovas vittne, och har ingen aning om sin homosexualitet (eller snarare; han har förträngt vetskapen om den) ända tills den dagen då han knackar på hemma hos Paul, i Rikets tjänst. Paul ser direkt att han är bög och säger det till honom. Benjamin blir först alldeles förskräckt, men kommer snart på besök hos Paul igen.
På julafton, när gänget runt Paul samlas för att fira jul, bjuds Benjamin in, och han träffar Rasmus. Och allt faller på plats. Förälskelsen är omedelbar.

Men i mörkret lurar faran. Den nya sjukdomen. Den ska kallas både "bögpesten" och "Guds straff". Och fram till mitten av 90-talet, då bromsmediciner som fungerar för första gången kommer ut på marknaden, slår den nya sjukdomen skoningslöst. Även mot gruppen runt Paul.

AIDS.

Jonas Gardell väver skickligt samman tillbakablickar, från barndom och ungdom, fram till scener på sjukhus, där dödssjuka unga män ligger isolerade på infektionsavdelningar. En del helt ensamma. Avståndstagande från omvärlden, även sjukhuspersonalen är i många fall avståndstagande. Andra sjuka har sina älskade, eller någon annan homosexuell vän, vid sin sida.
Men ändå ensamma. Och rädda. Att dö i AIDS är plågsamt.Vidrigt.

Det är gripande och ångestfullt och så förbaskat snyggt skildrat att jag inte vet om jag ska applådera eller gråta.
Jag har aldrig läst något av Jonas Gardell förut och visste inte att han kunde skriva så.
Och inte att förglömma; de dokumentära avsnitten i romanen, där Gardell har lagt ned mycket stor möda att få allt exakt, och det är mycket informativt, men inte tråkigt läsa. Jag anar att han kommer att lägga ännu fler kort på bordet i de följande böckerna.

Jag minns den här tiden, jag var tonåring då, och såg mycket i svartvitt, och hade en helt annan syn på homosexualitet än jag har nu (även om jag aldrig tillhört de som sa att det var "Guds straff", jag tror inte att Gud straffar, oavsett vad du gjort). Låt mig vara ärlig med det. Okunskap var nyckelordet. Och är fortfarande.
Jag minns hur AIDS "bara var något som drabbade bögar, och det för att de hade så många sexuella relationer". Ända tills jag kom till Uganda 1989 och insåg att AIDS där inte alls var någon "bögsjukdom". Den drabbade alla.

Men inte någonstans fick man inblick i den värld som Jonas Gardell så skickligt berättar om. Det var ju en värld så främmande. Är egentligen fortfarande främmande. Jag uppskattar att han skriver om allt. Även det lössläppta sexuallivet; bastuklubbarna och knullandet på offentliga toaletter och i parker. Det som vi nu kanske inte riktigt vågar prata om. Av rädsla för att stämpla alla homosexuella som "sådana", dvs extremt utlevande. Jonas Gardells budskap är ganska klart; låt oss inte hymla om att den världen fanns. Och finns. Gardell oroar sig för att unga, homo och hetero, idag lever riskfullt, har sex utan kondom, därför att Aidsepidemin är något avlägset. Men Aids är inte borta.

Torka aldrig tårar utan handskar, är en viktig bok på många sätt. Det skildrar en tid vi kanske har glömt, eller förträngt, då stora övergrepp begicks, inte minst i media, mot en liten grupp människor. En tid med mycket smärta och sorg, i en tid då det "inte gick att sörja en bög".
Och man får en stor läsupplevelse samtidigt.

Jag ser fram emot att få läsa del 2 och 3.

Jonas Gardell
Bild: Thron Ullberg/Norstedts

------------
Andra recensioner:
Skånskan
SvD
Litteraturmagazinet/Henrik Elstad
DN
HD
Sydsvenskan
Pocketlover
Bokhora
Bokbabbel
Aftonbladet
GP
Expressen


-------
Här kan du hitta vad andra bloggare skriver om Torka aldrig tårar utan handskar - 1, Kärleken av Jonas Gardell
--------------------------------------------------------


Adlibris
Bokus