Flickan från tjugotalet av Sophie KINSELLA

Jag har två saker att erkänna:
1. Jag läser chicklitt emellanåt. Gärna. Som avkoppling.
2. Jag är lite (ganska?) trött på trenden med övernaturliga inslag i romaner nuförtiden. Vare sig det gäller spänningsromaner eller chicklitt. Har läst ett antal på sistone och har en som väntar. Hoppas trenden avtar något.

Åter till Twenties Girl av Sophie Kinsella.
Jag gillar Kinsella. Mycket. Men hon är ojämn. Den så omtycka Shopaholic-serien kan jag inte riktigt ta in. Den är för osannolik. Att någon är shopaholic kan jag förstå, men var kommer pengarna ifrån? Jo, hon gifter sig rikt, men innan dess?
Mina favoriter är Karriär och köksbesvär (vilken dålig titel, engelskans Undomestic Goddess är mycket bättre) och Mina Hemligheter (Can you keep a secret?)

Twenties Girl (Flickan från tjugotalet) är definitivt en av Kinsellas bättre. Trots spöket som ställer huvudpersonen Laras liv på ända.
Men historien är rolig, fyndig och spännande. Vad skulle man inte kunna göra med hjälp av ett spöke?
Invävd är mysteriet med gammelfaster Sadies (spökets) försvunna smycke. Varför vill farbror Bill förhindra att Lara inte får tag i det?

Nej, det är ingen spänningroman, inte på det traditionella sättet, men den är en bladvändare. Man vill veta hur det går med Lara, hennes jobb, Sadie och hennes smycke, den snygge Ed, och så vidare.
Ja, det är en typisk chicklitt. Lara är ganska naiv och spontan, som hjältinnorna i chicklitt brukar vara. Ed är smart, rik och snygg, givetvis. Kusinen Diamanté är odräglig och föräldrarna oförstående.

Men något gör den här romanen lite annorlunda. Är det spöket Sadie? Det lilla mysteriet med smycket?
Kanske.
Jag gillade den i alla fall.

Ps. Har läst alla Kinsellas romaner på engelska.

Diverse recensioner I

Det brukar bli en del efter skidåkningen, när knäna säger ifrån på eftermiddagen.

Och jag ska försöka mig på en par kortfattade recensioner:

Åke Edwardson: Erik Winterserien

Jag har betat av drygt hälften av Edwardssons kriminalromaner om kommissarie Winter. De flesta har jag lyssnat till på Elib. I sista delen, den sista delen i serien, ger Edwardsson läsaren en rejäl cliffhanger. Öppet slut. En del hoppas på en återkomst av kommissarie Winter.

Inte jag. Inte så att jag inte gillar Winter. Jag älskar honom och jag älskar Edwardssons språk. Men enough is enough, jag håller med Edwardsson. Dags att testa något nytt. Deckarförfattare som testar nya vägar är intressanta. Är det därför jag gillar Håkan Nesser? Antagligen.

Jag ser fram emot vad Edwardson ska hitta på härnäst.

Maria Küchen: Lycklig Hora

Ännu ett "deckarförsök" av en "vanlig" författare. Jag gillade Harhjärta och även Lycklig Hora är klart läsvärd. Det finns ett spänningsmoment i boken, men det är ingen deckare. Inga långdragna utläggningar om hur mordet blir löst. Inte alls några poliser, faktiskt.

Sådana här spänningsromaner ger genren spänningsroman ett bra rykte. Mer sådant.

Sophie Kinsella: Remember Me?

Jag älskar Kinsellas Can you keep a secret? och The Undomestic Goddess. Mer tveksam till Shopaholic-böckerna (jag undrade alltid var hon fick pengar till för att shoppa).

Remember Me? hör inte heller den till höjdpunkterna. Besviken. Varför? Jo, historien om tjejen som har 3 års minnesförlust efter en olycka är helt enkelt inte trovärdig. Lite som Shopaholic-böckerna.

Idéen att vakna upp och ha det till syntes perfekta livet (inkl. rik snygg man och toppjobb), utan att minnas något är kul, men känns inte... riktigt trovärdig, som sagt.