Hjärtblad av Aino TROSELL

Hjärtblad, berättelsen om dalkullan Hulda, kan väl sägas var skriven lite i samma andra som Allt som återstår, som jag recenserade alldeles nyss.
Men Hjärtblad är ljusare till sin karaktär, förutom ett tag i slutet, och under korta episoder mitt i romanen. Men jag tycker inte synd om Hulda på samma sätt som jag tycker synd om Emma i Allt som återstår. Visst tycker man det är synd att Hulda aldrig riktigt får uppleva kärleken, men i stället är hon fri, nästan hela berättelsen igenom.
Läsaren lever med där på fäboden, under vandringen och under tiden i Stockholm, gläds åt hennes sätt att ta i tu med saker, ung som hon är.
Hulda är stark och handlingskraftig nästan hela boken igenom. Allt hon inte riktigt orkar i slutet passar inte riktigt in i hennes karaktär, men... Aino Trosell är förlåten; det här är en fantastisk berättelse.

Romanens Hulda är barn när romanen börjar och vuxen kvinna när den slutar. Hon ger sig som tonåring ut som vandringskulla, som så många andra, men hamnar i tjänst hos en fin familj i Stockholm i stället för att gå från by till by och sälja varor, som hennes jämnåriga vänner. I Stockholm förändras hennes liv totalt.

Jag lyssnade på Hjärtblad, men tror att det kanske är bättre att läsa romanen. Den är lång och Trosell är ibland alltför detaljerad. Det är svårt att skumma och bläddra vidare i en ljudbok om det blir för tradigt.
Samtidigt är det lite detaljerna som gör romanen. Man lever sig verkligen in i det tuffa vardagslivet där i Dalarna för nästan 150 år sedan.

Jag har läst mycket av Aino Trosell, men den här romanen är definitivt den bästa hittills.

Bokus