Kaninhjärta av Christin LJUNGQVIST

Det är svårt att skriva recensioner av böcker till författare vars författarsträvanden man har följt ett tag på skrivarsajter och bloggar. Christin Ljungqvist har jag följt sedan Kapitel 1 började och när hon äntligen fick ett manus antaget var jag säkert inte den enda som blev glad. Som hon kämpade! Väl förunnat, det där bokkontraktet.
För  jag tycker att Kaninhjärta är riktigt bra.
Trots att jag inte gillar berättelser om spöken och medium och sådant. Magisk realism kallas det väl. Det är inte min grej. Inte alls. Jag låter mig hellre förflyttas helt, eller nästan helt, in i en magisk värld. Hellre Harry Potter, typ.
Och trots att jag till en början hade svårt för Christins språk, hennes långa meningar med väldigt många och i. Men språket flyter ändå så lätt och så gripande. För det är en mörk bok. Och jag sträckläser. Ett betyg så gott som något.
Sedan är igenkänningsfaktorn ganska hög. Bodde inte så långt från Vallda under några år.

Centralt i berättelsen står tvillingsystrarna Mary och Anne. Två trasiga tonårsflickor vars föräldrar i början av berättelsen separerar, pappan har träffat en annan. Mary är utåtagerande, ligger med en massa killar och super sig gärna full, medan Anne är mer inåtvänd och hellre pysslar med sin kamera.
Mary brukar "låna ut" sin röst åt spöken (de talar genom henne) och Anne är den som "hör". I alla fall till en början. Hon visar sig ha fler gåvor än hon till en början visste. De hamnar i en medial grupp som försöker hitta en försvunnen liten flicka. Det låter som en spänningsroman med övernaturliga ingredienser, men det är det inte. Främst handlar boken om tvillingarnas relation och interaktion. Men visst är det en spökhistoria också.

Det är lätt att tycka illa om Mary, hon är så elak och självcentrerad, och nästan lika illa om Anne för att hon är så mesig och inte sätter ned foten och säger stopp.
Det är skickligt av Christin att ändå lyckas få läsaren att känna något för systrarna.

Är lite matt när jag slutar läsa.

Adlibris
Bokus

Ge mig lite Stockholmstips!

Vi planerar en Stockholmsresa med barnen, och skulle gärna vilja ha lite turisttips. Och då menar jag inte det gamla vanliga; Slottet, Gamla Stan, Gröna Lund, Skansen, Vasa... de står redan på to do-listan.

Har läst i guideboken att det finns väldigt många muséer i Stockholm. Vilka är värda att se? Om man ska ta en tur med båt ut i skärgården, vart ska man åka då? Vilka caféer ska man fika på?

Och är det något som man som bokläsare inte ska missa?

Flygresan till Bokmässan bokad!

Äntligen gjort. Resan är bokad. Tack vare makens många Flying Blue-poäng kostar flyget sisådär 500 spänn (svenska spänn alltså) för mig, från Amsterdam till Holland. Bor gör jag hemma i stugan och tar bussen hemifrån till bokmässans dörr, det är suveränt bekvämt!

Ser fram emot bokmässan något enormt! Vi ses! Inshallah!

Den vita frun av Frida SKYBÄCK

När jag läser Den vita frun av Frida Skybäck inser jag en sak (ja, egentligen visste jag det redan); jag är en allätare.
Jag äter allt, förutom bruna bönor.
Och Den vita frun är inte bruna bönor. Snarare som den goda bakelse med hasselnötsmousse, som jag åt på ett café i centrala Haag häromdagen, samtidigt som jag läste ut Fridas senaste. Så där god att man egentligen skulle vilja äta en till.

Frida kom ut med sin debutroman Charlotte Hassel i september förra året och redan nu är tvåan här. Det är inte en uppföljare och är också lite annorlunda. Lite mer finstämd.

Men samtidigt spännande. Jag läste ut den på en dag. Det är en sådan där bok som ska läsas i ett svep. Ingen idé att spara.

Jag insåg också att jag inte gillar recensioner som talar om för mycket om handlingen. Så jag gör inte det. Har du hittat hit från Adlibris och Bokus har du redan läst lite om den.

Men romanen handlar om Maria, som 1784 anländer från Stockholm till Borgeby slott i Skåne som sällskapsdam/kammarjungfru till Dorotea Bielke och hennes dotter. Genast förstår man (genom en parallell berättelse, berättad i form av en ung kvinnas dagboksanteckningar) att det egentligen är den enkla Maria det handlar om. Vem är hon egentligen? Hon vet det inte ens själv.

Som läsare dras man snabbt med i denna drivna, men samtidigt finstämda roman. Det är inte i första hand en kärleksroman, men kanske ändå. Det handlar mer än moderskärlek än kärlek mellan man och kvinna (även om det finns med lite det också!).

Vad jag mest gillar med Frida böcker är att det märks att hon kan sin historia (Frida är historielärare), det känns ordentligt "researchat", utan att det är påfrestande.

-------------

Adlibris
Bokus

Förlåtelsen av Hanne Vibeke HOLST

Norden är tema för bokmässan och då passar det bra att recensera en ganska färsk roman av en dansk författare.
Dessutom är Hanne Vibeke Holst en ny bekantskap för mig. Jag har länge trott att hon "bara" var en i raden av nordiska spänningsromanförfattare, men har lärt mig att hon inte är det.

Ändå är Förlåtelsen driven som en spänningsroman (och den har ett spänningsmoment, det förnekar jag inte).

Egentligen är det ett familjedrama, och central i berättelsen står Helena Tholstrup, som är operachef i Berlin. Hon har just regisserat en Mozartopera, som avslutas med att profeten Muhammeds huvud sätts upp på en påle. Tillsammans med Jesus och Buddhas huvuden, visserligen, men tillräckligt för att väcka kritik från många olika håll.

Hanne Vibeke Holst
Copyright/fotograf: Miklos Szabo

Och det får konsekvenser, hon tas som gisslan av en muslim vid namn Khalil, som har utgett sig för att vara dottern Sophies flickvän. Han säger sig ha en bomb och ska spränga sig och Helena i luften.

Samtidigt får läsaren parallellt ta del av familjen Tholstrups historia, ändå från tiden för andra världskriget. Helenas farfar är kontroversiell präst, och går till slut under jorden och arbetar för motståndsrörelsen. Han lever ett dubbelliv på mer än ett sätt. Något som hans fru accepterar, hon har egentligen inget val. Tvillingsönerna Leo och Leif växer upp som det flesta tvillingar, tätt inpå varandra, och senare lever även de ett dubbelliv.

Flera familjehemligheter som får konsekvenser, men som inte uppdagas för Helena förrän alldeles på slutet. Dessutom har Helena själv döljt något för sin dotter, som hon aldrig har haft ett särskilt bra förhållande med (och slutet har en speciellt knorr, jag gillar den!).
Precis som i en skickligt skriven deckare, där man tror att man vet vem som har gjort det, men går bet, så överraskar Hanne Vibeke Holst.

Jag sträckläste, främst på grund av det drivna språket, och så ville man givetvis veta. Allt! Dessutom finns det gott om intressanta karaktärer i romanen.

Rekommenderas för hängmattan/tältet/båten/stranden/stugan, var du nu befinner dig.


Andra recensioner:
SvD
DN
Litteraturmagazinet
Aftonbladet
Sydsvenskan
Borås tidning


-----
Adlibris
Bokus

Skamfläck av Caroline ENGVALL

Skamfläck fick jag av Caroline Engvall, signerad med snälla ord, redan vid bokmässan förra året, men det här inte blivit av att jag har läst den förrän nu.
Det har flera orsaker, dels att jag tycker det är svårt att recensera något av någon man känner lite grann (plus att jag känner förläggaren på Kalla Kulor). Underbara Caroline, som gör ett så fantastiskt arbete för att uppmärksamma ungdomar som använder sex för att dämpa sin ångest.
Det var också svårt att börja läsa för att jag visste lite vad boken skulle handla om. Och jag har barn i samma ålder som barnen i både 14 år till salu och Skamfläck.

Carolines bok 14 år till salu, från 2008, är ett av de mest lästa inläggen på en av mina andra bloggar och recensionen finns även här.



Skamfläck är en fristående uppföljare till 14 år till salu, som handlade om 14-åriga Tessa, men behandlar samma problematik, denna gång utifrån tre olika ungdomars perspektiv.

Nadja, som upplevde att hennes kropp tappade betydelse efter att nakenbilder spridits på skolan. Och hon började använda den till det enda hon tyckte hon var bra på - sex.

Jocke, som låter sig utnyttjas av våldsamma sexköpare. För pengarna försörjer han sig själv och sin pappa.

Och Sandra, som kommer från Stockholms finare miljöer, men som lever ett dubbelliv med äldre män, som hon låter våldta henne.

Det är svårt att recensera eftersom det är så väldigt tungt att läsa om det här. Man blir så arg och förtvivlad och tänker givetvis inte helt klart. Och vad jag förstår har endast Nadja lyckats ta sig ur sina problem, i alla fall när boken skrevs. Deprimerande.

Samtidigt tycker jag att boken är suveränt skriven. En skicklig balans mellan skönlitteratur och dokumentär. Snyggt!

Och det är en oerhört viktig bok! LÄS!

Caroline intervjuas på bokmässan 2011
foto Monica O Kolkman

Inte till salu


---------------
Adlibris
Bokus