Hjälp, jag har inte bokbloggat på ett halvår!
Det betyder inte att jag inte har läst, jag har bara inte orkat blogga om det.
Dags nu.
Vad är det som gör 438 dagar så bra? Man läser den som en spänningsroman, trots att man "vet hur det går".
Förutom att den är välskriven och personlig, så tror jag att den vinner på bladvändarstilen; växlingen mellan Martin och Johan som berättare.
Dessutom är Martin och Johan helt olika personer, vilket tydligt märks i stilen att skriva.
En andra sak som fascinerar är skildringen av livet i fängelset. Fångar av alla sorter och nationaliteter, spelet mellan dem, konkurrensen, samarbetet, de svåra förhållandena, stunderna av hopp och förtvivlan.
När jag väl kom igång sträckläste jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar