Jag vet inte riktigt vad jag förväntade mig av Denise Rudbergs nya. Kanske en deckare med chicklitt-touch. Eller en chicklitt med en deckarintrig.
Jag tycker inte att Ett litet snedsteg var något av de två. Elegant crime, kallas genren, men jag är inte riktigt säker på vad som är elegant med denna form av spänningsroman. Denise Rudberg är ganska bra på att skildra överklassens fram- och baksidor, men det märks inte så mycket av det i denna roman.
Det börjar rätt så bra med en huvudkaraktär som är ganska ny. Kvinna, 55 år, nybliven änka (och därtill något överviktig). Karaktären är tillräckligt komplex för att man ska bli intresserad. Varför väljer en jurist med goda framtidsutsikter man (som är notoriskt otrogen) och barn (som man faktiskt kan ha på dagis) framför en lovande karriär? Det måste ju vara något fel på denna Marianne.
Men man får inte mycket svar på det, tyvärr. I en följande bok?
Själva intrigen är ganska enkel, för att inte säga simpel. Några mord och en stalker verkar ha en del att göra med en obskyr newage-sekt. Men sekten är så dåligt skildrad att den inte bidrar med någon spänning alls.
Romanen är dessutom mycket trögstartad. Jag började läsa flera gånger, men den grep inte tag, och jag tvingade mig att läsa enbart för att jag ville recensera den.
Den är också alltför detaljerad. Till slut blir man innerligt irriterad på huvudpersonens inredning av sitt kontor, hennes diet och smygrökande, vilken färg hennes hår fick när hon färgade det och vilken mat hon lagar.
Dialogen är också ytterligt detaljerad, jag kan till exempel inte förstå vad det ska vara för nytta med att få ta del av varje ord som yttras när huvudpersonen försöker få tag i på en kollega som ligger på sjukhus. Via receptionist och sjuksköterska.
Hela romanen kändes som en enda lång startsträcka, för vad jag förstår kommer det mer i samma serie. Hoppas det blir bättre, för personligen tror jag att Rudberg kan bättre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar