Lågmäld Harry Bosch-roman
Så har jag tänkt sätta rubriken. Men det var innan jag hade läst färdigt.
Först tänkte jag nämligen; The Drop är en lågmäld Harry Bosch. Han börjar bli
gammal, lite soft (främst pga av att
dottern Madeleine numera bor hos honom och har inflytande på honom). Kanske
dags för pensionering?
Inte så att jag ogillade romanen, snarare tyckte jag att det är en av de
bättre Harry Bosch-deckarna på länge. En ren deckare, ni vet; ordentligt inblick
i polisarbetet. Och Harry Bosch har fått två ärenden på halsen; ett ”open
unsolved” (DNA visar sig matcha ett gammal mord , men bara det att
gärningsmannen i så fall skulle ha varit åtta år när han våldtog och mördade en
ung kvinna…) och ett purfärskt (en man hoppar mot döden från balkongen på ett
lyxhotell i Hollywood, men kanske är det inte självmord). Orsaken till att
Harry måste ta det nya fallet är att pappan till den döde har begärt att han
ska ta det. Och det är ingen mindre än Harrys gamla nemesis Irvin Irving, fd
polischef, numera politiker.
Länge tror man att fallet Irving är romanens huvudfall, men inser snart att
så inte är fallet.
På slutet får också Connelly upp tempot ordentligt.
Och jag tycker fortfarande att detta är en av de bättre Harry Bosch på senare år.
Varför jag gillar Michael Connelly så mycket?
Jag antar att det är för att han skriver så smidigt. Vet inte hur jag ska förklara det, men han skriver så att
man bara följer med, det flödar obehindrat. Sällan har man känslan av att ”här
skulle de kunna kapa ett antal sidor för att få upp tempot”.
Gediget hantverk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar