fredag, maj 21, 2010

Pansarhjärta av Jo Nesbø


Jag visste inte att Pansarhjärta var en tegelsten när jag började läsa. Ebok alltså.
Men jag läste och läste, tegelsten eller inte. Jo Nesbø är och förblir en favorit. Jag vet inte vad det är, kanske är jag lite kär i Jo Nesbø, eller åtminstone Harry Hole.
Är jag partisk på grund av detta?

Svenskan hade totalsågat, (men andra inte) så jag var nervös. Skulle denna Harry Hole-berättelse verkligen vara dålig? Bland annat talar recensenten om en "idiotisk intrig".

Vad är då en idiotisk intrig? Jag vet inte säkert, kanske en med allt för många klichéer.
Och jag ska vara ärlig, Harry Hole-deckarna innehåller våldsamt många klichéer. Försupen hjälte, korrumperad poliskår, etc.
Men faktum är att Jo Nesbø enligt min mening alltid kommer undan, därför att han producerar så vansinnigt välskrivna, drivna berättelser.

Och det äckliga då? "Författarens sadism till läsaren", som Svenskans recensent skrev?
Då kan man ju hänvisa till intervjun med Nesbø i Gomorron Sverige, där han fick frågan om han "kände igen sig i den värld han skapade" (underförstått; det är ju så hemskt att det inte kan vara sant...) så svarade han att det har skett saker i Kongo som han aldrig skulle kunna ha med i boken. Med andra ord verkligheten överträffar alltid dikten.
Jo Nesbø är visserligen detaljrik, och tål man inte det ska man inte läsa hans böcker. Det börjar från början, det äckliga, jag varnar bara...

Nu har jag inte sagt så mycket om romanen i sig själv. Intrigrik, som en typisk Nesbøbok. Driven, denna gång också. Tegelsten, inga problem. Sträckläsning, precis som en typisk Nesbøbok. Mer här.

Tycke och smak? Kanske är det hela nyckeln till Svenskans sågning. Dagens deckare är fyllda med äckligheter, vill man inte ha det, får man läsa något annat. Jag har ganska stark mage, så jag läser.

Och finner att Pansarhjärta är välskriven, driven och intrigrik, full av intressanta karaktärer och med en genomgående, gastkramande spänning. Precis som sina föregångare. Vad mer kan man önska?

Personligen fann jag Nesbøs senaste extra intressant, eftersom jag själv håller på med ett romanprojekt som utspelar sig i Afrika. Så den senaste tiden har jag läst och andats Afrika, dagligen. Döm om min förvåning när Pansarhjärta också utspelar sig till viss del i Afrika.
Och jag är lite av en vulkannörd. Vulkaner har sin lilla plats i boken.

Sammanfattningsvis; Pansarhjärta är precis lika läsvärd som tidigare Nesbø.

1 kommentar:

  1. Jag har läst de två första böckerna i serien om Harry Hole och jag kommer inte riktigt överens med honom. Därför köpte jag Pansarhjärta för att se om han har utvecklats "åt rätt håll". Jag har dock inte läst den ännu men den ser ju onekligen lovande ut.

    SvaraRadera