Född 1940 visade hon redan tidigt intresse för naturen och när hon fick chansen att studera blev det biologi hon valde. Efter Kenyas självständighet fick hon chansen till stipendium i USA, och senare doktorerade hon i Kenya.
Karriären tog fart, och Maathai beskriver sig som arbetsnarkoman. Samtidigt födde hon tre barn, tog hand om familjen och stöttade maken, som gav sig in i politiken. Kanske var det inte så konstigt att deras relation kollapsade, men en skilsmässa på sjuttiotalet i Kenya var ingen enkel sak. I allmänhetens ögon var en skilsmässa alltid kvinnans fel "hon hade inte lytt sin man och varit en god hustru", ungefär.
Kanske var hon "möjlig att kontrollera" som maken påstod.
Även i miljökampen.
Tyngdpunkten i hennes miljökamp lades på "the Green Belt-movement", organisationen som kämpade mot skogsskövling och för trädplantering. Men det var också i mycket en kvinnokamp, eftersom det ofta var kvinnorna som tog sig an plantskolor, trädplantering och skötsel av nyplanterade träd. Det visade sig att de var bättre på det än männen, kanske för att det traditionellt var kvinnorna som gjorde mycket i jordbruket, medan männen tog andra jobb i stan. "En person-ett träd" var mottot.
Och mer än en gång kom hon på kant med myndigheterna.
Jag ska inte berätta mer, men rekommenderar boken. Den är stundtals medryckande som en spänningsroman.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar