Mina berg av stryktvätt minskar snabbare när jag har något bra att lyssna på.
Via IStore hittade jag äntligen audioversionen av Michael Connellys Chasing the Dime (Framgångens pris).
Chasing the Dime räknas inte som en av Connellys stora spänningsromaner, ändå har den alltid varit en av mina favoriter. Historien om den naive vetenskapsmannen Henry Pierce, som börjar få telefonsamtal som egentligen är menade för en callgirl, upphör inte att fascinera mig.
Och som så ofta med ljudböcker, när man tvingas "lyssna till allt" och inte skummar igenom någon text, upptäcker jag saker som jag missat tidigare.
Jag tycker Connelly har skapat en intressant karaktär i Pierce. Den högintelligente men känslige mannen som har byggt upp ett företag som strävar efter att utveckla datorer som bygger på molekylär teknologi till skillnad från silikonchips. Stundtals vill man skumma igenom de delar som koncentrerar för mycket på det tekniska, men det får en ändå att bättre förstå hur passionerad Pierce är som yrkesman. Så passionerad att hans fleråriga relation med Nicole just tagit slut. Han tillbringade hellre nätterna i labbet än i sängen med henne. För att förenkla problemet med deras relation lite.
Nu har han precis flyttat till en egen lägenhet, fått nytt telefonnummer och så... börjar han få telefon till Lilly.
Lilly visar sig vara prostituerad och bjuder ut sina tjänster på en websida. Med Pierces nummer. Och hon visar sig vara omöjlig att få tag på.
För naivt nog ser inte Pierce till att snabbt byta nummer, han börjar istället leta efter Lilly. Vill hitta henne för att vara säker på att hon är okej. Vilket givetvis visar sig vara ett icke så klokt företagande. Snart tror polisen att han själv ligger bakom hennes försvinnande och Pierce ser hur karriär, viktigt patentsökande , hans egen frihet och kanske även hans liv riskerar att stryka med på grund av hans naiva sökande.
Det utvecklas till en bladvändare där Pierces bakgrund och barndom har viktig betydelse, den påverkar till stor del hans handlande.
-----
Arne Dahls romaner om A-gruppen har inte riktigt fungerat som bladvändare för mig. Men den senast lästa; Efterskalv, var helt okej. Speciellt på grund av några oväntade vändningar.
Men jag har problem med att det är så många karaktärer. Jag som inte har läst alla böcker i serien har inte lärt känna dem. Jag håller helt enkelt inte isär dem. Inte ens kvinnorna.
Men som spänningsroman får den ändå godkänt.
-------
Under en längre tid har jag också avverkat spänningromaner av Aino Trosell. Hon är ett exempel på en "vanlig författare" som kastat sig på spänningsromanen. I flera av böckerna har hon Siv Dahlin som huvudperson, en medelålders kvinna som dyker upp som städerska i en bok, som kokerska i en annan. Skapelsen av Siv som karaktär är på många sätt unik och det är böckernas styrka. Inga högutbildade hjältar/hjältinnor så långt ögat når. Men så är ju också Aino Trosell en sk. "proletärförfattare". Jag har inte sett Aino Trosells romaner på bästsäljarlistorna, men däremot har hon vunnit Deckarakademins pris för kriminalroman för Medan hjärtat ännu slår. Den har jag inte läst, men däremot Järngreppet och Se dem inte i ögonen. Prisad med inga bästsäljare alltså. Kan det beror på att de inte är riktiga bladvändare? Vad man nu menar med det. Läsvärda är de i alla fall och ett välkommet avbrott i den ganska stereotypa deckarvärlden.
Ytspänning, en roman om dykare på en oljeplattform är däremot en bladvändare, en genuin thriller, även om teknikaliteterna förefaller något fantastiska för min del (som har lite inblick i branschen). Klaustrofobin i dykarklockan blir nästan bokstavligt påtaglig när de hamnar i livsfara under ett rutindyk.
Ytspänning är vad jag skulle kalla en riktigt bra spänningsroman, utan vare sig poliser eller döda kroppar i intrigen. Rekommenderas! Ett tips är att lyssna på den via Elib, lysande inläst av Jakob Ekelund.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar