Grundläggande genetik av Mikael Fant

Jag blev rekommenderad att läsa Grundläggande genetik för att författaren var så bra på att gestalta.
Tror att jag började på romanen tre gånger, utan att komma in i den. Något annat kom antagligen i vägen.

Men så till sist. Jag bestämde mig för att den skulle läsas och upptäckte snart att den hade ett visst driv. Utan att vara spänningsroman.
Jo, den var ändå spännande. På ett annat sätt.
Till slut vill man så gärna att huvudpersonen Jakob ska få reda på vem som egentligen är hans pappa att man sträckläser.

I korthet; Jakobs mamma dör, alltför ung, och alltför alkoholiserad. En genetisk sjukdom förvärrade dessutom hennes tillstånd, så när hon tog lite för mycket paracetamol var det kört.
Så Jakob kan inte fråga henne längre. Inte heller mormor och morfar vet.

Berättelsen i nutid varvas skickligt med tillbakablickar och som läsare får man långsamt en inblick i vilken sorts person Jakob är, och vad han vill.

Jag glömde att fördjupa mig i gestaltningen, blev så absorberad av berättelsen att jag inte riktigt tänkte på det. Får bli en annan gång. Lånetiden gick ut och andra debutböcker väntar.

Vad jag förstår har Mikael Fant inte skrivit något mer. Synd. Hoppas det kommer fler romaner från honom.


Adlibris
Bokus