Hennes deckare är klassiska på mer än ett sätt. Har alla ingredienser; kommissarien som man tycker lite synd om, den yngre kvinnliga kollegan som egentligen är utredningsgruppens hjärna, plus någon sidekick som man ska tycka ganska illa om. Dessutom ett mord (eller flera) med mer än en möjlig gärningsman.
Sedan är det bara att pussla.
Ibland blir jag SÅ trött på denna genre, den känns så invand och gammal.Men Kristina Ohlsson kan hantverket. Hennes karaktärer har tyngd, blir intressanta, och hennes berättelser har driv. Flera mysterier vävs samman.
Vad mer vill man ha i hängmattan/soffan/på stranden?
Det är bara att konstatera att hennes tredje, Änglavakter, är en värdig uppföljare till de två tidigare.
Jag började lyssna på Änglavakter som ljudbok på Elib. Det var ingen hit, tyvärr. Uppläsaren hade en irriterande vana att alltid prata med lite mörkare röst när hon gestaltade männen i boken. Det fungerade inte.
En bra uppläsare kan göra skillnad mellan karaktärerna. Men det får inte bli fånigt.
Sedan införskaffade jag min Sony Ereader, och laddade ned eboken från ELib i stället. Sträckläste.
Den boken ska jag snart läsa, har precis läst ut Tusenskönor, tycker att Ohlsson skriver jättebra :)
SvaraRadera