En nackdel med eböcker är att man inte riktigt vet hur tjock boken är. Det är kanske den enda nackdelen (och ja, jag ligger inte med Ereadern i badet...)
Therese Bohmans Den Drunknade tog slut så plötsligt. Jag läste ut den på några timmar en regnig annandag pingst. Inte så att jag ville ha läst mer, snarare att det kändes som om något fattades. Punkten kanske.
Jag fick aldrig grepp om huvudpersonen Marina. Hon som studerar konst och ska skriva C-uppsats hemma hos systern Stella och hennes man Gabriel.
Vad vill Marina egentligen? Hon svävar runt i hela romanen, och det det enda som jag kan urskilja av vilja är att hon gärna har sex med systerns sambo. Trots att han tidigt visar att han har våldsamma drag i sin personlighet.
Inte heller när det tydligt spårar ut lägger hon i backen och säger nej, det här vill jag INTE. I stället verkar hon långsamt sugas in i något som hon inte kan ta sig ur. Det blir läskigt, men inte spännande.
En sådan story fungerar inte på mig. Jag har inget emot obehagskänslor när jag läser, men det måste leda något vart. Mysteriet måste lösas, hjältinnan måste räddas (eller rädda sig själv), eller gå under. Inte något mittemellan.
Så slutsatsen är att Therese Bohmans debut faller ganska platt, även om den är välskriven, nästan poetisk, och hon har lyckats skildra den sensuella stämningen (senare den obehagliga stämningen) på ett bra sätt.
Adlibris
Bokus
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar