Den Enögda Kaninen av Christoffer Carlsson

Jag minns hur jag i skrivarsajten Kapitel 1:s ungdom fastnade för en text av en ung kille. Texten hette Vincent Franke och under hela Bok-SM:s alla röstomgångar lade jag troget min röst på detta manus. Hade en känsla av att det var något visst med texten.
Och det stämde. Christoffer Carlsson vann inte Bok-SM, det gjorde Sara Lövestam (med underbara Udda), men fick ändå ett kontrakt med Piratförlaget. Helt välförtjänt.

Nu har Christoffer Carlssons nya roman kommit. Inte direkt en uppföljare, även om några karaktärer återkommer. Det är en helt fristående berättelse.
Jag sträckläste.

Den Enögda Kaninen kallas en Glesbygd Noir, och det är verkligen en mörk berättelse om en "typisk" svensk by. Jag kommer också från en by, och har jobbat i en kommun i Västergötland som hade flera byar som den fiktiva Dalen. Igenkännandets obehag, även om Christoffer Carlsson överdriver lite, självklart. Annars blir det ingen bra story.
David, som studerar i Stockholm, återförenas med sina gamla kompisar under sommaren, och inser ganska snart att de på ett ganska udda sätt försöker slå hål på tristessen hemma i Dalen. Men småbrottsligheten blir grov och David dras med innan han hinner lägga benen på ryggen (under hela läsningen grubblade jag över varför han aldrig gjorde det i tid).

Den Enögda Kaninen är liksom Vincent Franke en annorlunda spänningsroman. Fokuserar på "förövarna". Får en att sympatisera med dem, även om en del av dem är ganska udda, rentav obehagliga.

Tragiken ligger som en tung mantel över berättelsen. Man vet redan från början att det kommer att gå ut helvete, ändå läser man, för man måste ju veta veta hur.

Språket känns förvånansvärt fulländat för att komma från en så ung författare. Det stack ut redan i Vincent Franke, men har mognat i Den Enögda Kaninen. Det bådar gott. Hoppas Christoffer har mycket i skrivbordslådan, för jag tror att vi är många som vill läsa mer.