Mellan apfelstrudlarna, pudersnön och Alpernas spetsiga toppar har jag faktiskt hunnit läsa lite också. När jag inte orkar skida längre eftersom lårmuskler och knän protesterar.
Det blev en salig blandning.
Först;
Millennium, Stieg och jag av Eva Gabrielsson.
Jag är som så många andra fascinerad av hur de tre Millennium-böckerna har kunnat bli så stora och kan inte heller jag låta bli att filosofera över vad som kunde blivit om Stieg Larsson hade fått leva.
Eva Gabrielssons bok är inget litterärt mästerverk, låt mig säga det först. Så den där myten att Stieg inte kunde skriva, och att hans sambo egentligen stod bakom Millennium; den tror jag inte ett dugg på. Språket i Gabrielsson bok är ganska torrt och livlöst.
Men det är ändå intressant att läsa vad det var i Stiegs liv som inspirerade honom till att skriva Millennium, och allt annat han brann för. Tragiskt också att han inte hade tid för att ta hand om sig själv, och att han inte på ett bättre sätt sörjde för att Eva inte skulle stå lottlös om han dog. Men vem tror att man ska dö vid 50? Ändå sker det hela tiden, och gång efter annan tvistar släktingar om arv, stort eller litet.
Trots bristande litterära kvaliteter så dras man ändå med i dramat som startade i samband med Stiegs plötsliga död.
Millennium, Stieg och jag är hans sambos version av det som hände. Jag vet inte om jag vill veta något om eventuella andra sidor av levnadsödet Stieg Larsson. Detta räcker för att hålla myten levande, också för mig.
Sedan;
Smuts av Katarina Wennstam
Jag har inte läst något av Wennstam, inte heller hennes icke skönlitterära böcker. Men det känns ändå som om Wennstam vet vad hon skriver om. Smuts är späckad med fakta, men skickligt invävda i en story, som är spänningsroman, även om den är ganska befriad från klassiska spänningsromaningredienser.
Det är omöjligt att inte dras med i den här romanen om trafficking och utsatta kvinnor, de som utnyttjar dem och de som försöker hjälpa dem.
Smuts skildras ur flera personers synvinklar, vilket ofta kan vara förvirrande, men Wennstam gör det skickligt. Läsaren lär känna den framgångsrike advokaten som lever ett dubbelliv, hans tonåriga dotter vars sexualitet vaknar och åklagaren som kämpar mot trafficking i motvind.
Och till sist;
Twilight (Om jag kunde drömma) av Stephanie Meyer
Du måste läsa den här, sa tonårsdottern och jag höll med, trots att jag inte hade lust att läsa den. Man bör veta vad ens barn läser och jag ville gärna veta varför Meyers böcker blivit så populära, lite i kölvattnet av Harry Potter. En kärlekshistoria med vampyrer? Fungerar det?
Första boken ger inte riktigt svar på det. Jag vet att jag måste läsa fler böcker i serien. Det är lättläst och drivande, men till en början så detaljrikt att jag nästan storknade. Jag visste ju att det skulle bli både romantiskt och spännande, men när det efter 100 sidor knappt hade hänt något annat än att Bella flyttade från soliga Arizona till regniga Oregon, började ny skola och att det fanns en kille i klassen vid namn Edward som var lite konstig, förutom att han var fantastiskt snygg, vacker… hur man nu översätter gorgeous.
Jag tror att man hade kunnat kapa minst 100 sidor i Twilight utan att storyn hade förlorat på det.
Ja, jag ska läsa vidare. Dottern har hela serien på engelska. Jag återkommer med vampyrrecensionerna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar