torsdag, oktober 25, 2012

The Casual Vacancy av JK ROWLING

Det var några dagar sedan jag läste ut The Casual Vacancy, men jag behövde tiden för att fundera på vad jag skulle skriva i min recension. Boken väcker nämligen så mycket tankar.

Den är väldigt annorlunda än Harry Potter (hade inte heller förväntat mig något annat).

Jag är dessutom stor fan av JK Rowling och var innan jag började läsa lite rädd; tänk om jag inte skulle tycka om boken.

Men det gjorde jag. Mycket.

Först måste jag säga att det är en välkomponerad och snyggt skriven roman. Men en mörk historia, skulle jag vilja säga. Harry Potter var ju också mörk emellanåt, men egentligen visste man hela tiden att det skulle sluta lyckligt. Det är annorlunda med The Casual Vacancy. Den är egentligen alltigenom mörk. Jag tror det är bra att veta på förhand, så att man är lite förberedd.

Romanen är också skriven ur flera olika perspektiv, något som jag ibland tyckte var lite förvirrande, men mestadels skickligt gjort. Däremot hade jag lite svårt i början att hålla reda på alla karaktärer, det tog ett tag innan jag fick grepp om Pagford och dess invånare. Men när man får det sugs man in i boken.

JK Rowling ger den brittiska medelklassen en rejäl känga för sitt hycklande (behöver jag tillägga att Rowling stödjer Labour) i den här berättelsen. För även om JK är en av världens rikaste personer idag, så har hon inte alltid varit det. Hon skrev första Harry Potterboken samtidigt som hon levde på socialbidrag.


The Casual Vacancy känns trovärdig,  JK Rowling verkar veta vad hon talar om, speciellt när hon skildrar sociala problem och klasskillnader. Jag är inte ett dugg förvånad för att hon har fått kritik för att ge på medelklassens britter. Hon trampar säkert på en öm tå.


Kort om handlingen. Någonstans i sydvästra England ligger den lilla staden Pagford och man får till en början lite av en "Midsummer Murder-idyll" framför sig. Men Pagford är ingen idyll, det visar sig när en av ledamöterna i the Parish Council (svårt att översätta, ett slags kommunstyrelse, fast i mindre format, snarare en slags "sockenstämma") dör knall och fall och kampen om att ta hans plats, om att få lite makt i det lilla samhället, börjar. Det handlar dels om makt och inflytande, dels om att försöka bli av med de problem som the Fields, ett område med "council houses" där mest arbetslösa (eller arbetsovilliga som vissa i Pagford helst kallar dem) och socialbidragstagare bor. Många med missbruksproblem. Helst vill man bli av med den missbruksklinik som finns där.
Men de som slåss om den tomma stolen i kommunstyrelsen har sina egna små hemligheter. De lever i olyckliga äktenskap, bedrar frun, misshandlar både frun och ungarna, har pedosexuella böjelser etcetc...
Och någon hackar in på kommunens hemsida och avslöjar dessa hemligheter i kommentarskolumnen. Frågan är vem som ligger bakom avslöjandena... eller vilka... Och vilka syften de har.

Det finns nästan ingen i berättelsen som man tycker riktigt om. De är rätt så osympatiska typer allihop. Visst förståelse har man dock för dem (förutom kanske den där otäcke hustrumisshandlaren...) Mest känner man för tonåringarna, och kanske inte så förvånande då mest för Krystal, som växer upp med en heroinmissbrukande mamma och en  lillebror som är i treårsåldern och som Krystal mest tar hand om själv. Men i skolan och bland andra tonåringar är hon ganska illa omtyckt.
Att jag kände mest för tonåringarna tolkar jag som att JK Rowling trots allt är bäst på att skriva om den åldersgruppen, även om vuxenkaraktärerna också är intressanta. Ett plus i kanten är att Rowling har med en socialarbetare i berättelsen, och hon skildrar hennes situation, arbete och klienter väldigt insiktsfullt (jag är socionom och har även jobbat en kort period i England, så jag känner igen mig). Det är ytterst sällan man ser positiva socialarbetarkaraktärer i romaner (de brukar oftast skildras som djävulens hantlangare, men inte av Rowling!), vare sig i Sverige eller i England.

Sammanfattningsvis: JK Rowlings första "vuxenbok" får mer än väl godkänt.
Men den är inget man ska läsa när man vill läsa något "upplyftande". Så vet ni det.
-----------
Intervju med JK Rowling i the Guardian

-----------
Adlibris, i svensk översättning Den tomma stolen, kommer ut i november
Bokus, Den tomma stolen.

3 kommentarer:

  1. Intressant! Det här är den första svenska recensionen jag läser av den. Jag har varit väldigt nyfiken, men jag tror faktiskt att jag avstår. Vill helst läsa upplyftande grejer just nu.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är helt dött på svenska bokbloggar om den. Verkar som om alla väntar på svenska översättningen. jag läser inte engelska böcker i översättning, så jag är kanske först pga detta.

      Men som sagt det är inte bok man blir glad av, men den berör. Rekommenderas när du känner dig redo för den. På engelska givetvis!

      Radera
    2. Denna har man hört lite blandade reaktioner på. Vissa gillar den och vissa tycker att den är otroligt tråkig. Kluven om jag skall läsa den.

      Radera