Nu har jag läst den!Jaha. Och vad ska jag skriva?
Låt mig först erkänna:
1.Jag är mycket subjektiv. Jag älskar Harry Potter-böckerna.
2. Jag tycker om fantasy. Annars kan man inte njuta av Harry Potter. Då blir böckerna bara dravel om dumma trollformler, häxor, trollkarlar. Eller man skulle också kunna säga: Tycker man inte om deckare, så begär jag inte heller att man ska tycka om Michael Connellys böcker.
Nu kommer VARNINGEN! Jag ska inte direkt avslöja vad som händer, men den som vill läsa Harry Potter 7 utan att veta; LÄS INTE DETTA INLÄGG. Mina läsare är nämligen smarta nog att läsa mellan raderna och räkna ut vad som händer i slutet i boken.
SLUTA LÄSA NU....
--------------------------
Jag fortsätter.
Otaliga har frågat sig; är Joanne Rowling kristen?
Nu kommer hon fram och talar om sin tro, hon kunde liksom inte göra det förut, då hade hon avslöjat vad som oundvikligen måste hända i sista boken.
Harry Potter and the Deathly Hallows är djupt symbolisk. Alla trådar från de tidigare böckerna vävs samman och läsaren förs obönhörligt mot stupet. Det är oerhört spännande, och välskrivet. Tårarna kommer och man känner med Harrys ångest.
En GOD läsupplevelse. Jag var alldeles matt efter jag var klar och var tvungen att gå tillbaka igen, eftersom jag hade missat en del ledtrådar i min iver att läsa färdigt.
JK Rowlings är inte predikant utan författare läste jag någonstans. Det håller jag med om.
Men...
För att ta ett exempel. Harry Potter lyckas äntligen besöka sina föräldrars grav. Inskriptionen på gravstenen är ett nästan ordagrant bibelcitat (men det står inte i boken...);
"Den siste fienden som förintas är döden" 1 Kor 15:26
Joel Halldorf fick mycket reaktioner på det han skrev om boken i Dagen (länk nedan). Han svarade och sade (och jag instämmer):
"Jag kan faktiskt inte, dyra bröder, förstå att ni inte ser att detta är en gestaltning av evangeliet! - för ni har väl läst boken?"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar