Tistelblomman av Amanda HELLBERG

Låt mig först säga; skräck och spökerier och sådant is not my cup of tea.
Har inte läst en enda Stephen King tex.

Men detta är lite annorlunda. Jag gillade Amanda Hellbergs förra och jag gillade faktiskt Tistelblomman också. Trots spöken. Eller vad det nu var.

Mycket tackvare Amandas suveräna språk, det rinner så lätt, och härliga miljöbeskrivningar. Man ser allt framför sig, i alla fall jag och jag tror inte att det beror på att jag känner mig hemma i engelska/skotska miljöer. Men det kanske är lite lättare att föreställa sig Tistelblomman (huset i boken) om man vet hur hus ser ut in the UK.

Foto: Kristin Lindell

Detta trots att Amanda ger sig på ett antal klichéartade intriger och händelser (avlägset charmigt hus som visar sig vara rätt så kusligt, ensam kvinna i detta hus etc). Givetvis har någon dött (mördats?) och det spökar rejält, men det kanske har en naturlig förklaring.
Jag köper inte riktigt allt detta, lika lite som jag köper intrigen i vissa andra spänningsromaner, men man läser ju ändå. Dels för att det är underhållande och dels för att det är välskrivet. I spänningsromaner har ibland det senare utlämnats. Men i Tistelblommans fall är båda två närvarande och gör romanen till en bladvändare.

Amanda har en bra blogg också.

Adlibris
Bokus