Vem är jag?

Vem är jag? Alltså; vem står bakom Bokläsardagbok?

Kanske har ni redan klickat OM MIG-fliken ovan, men det kan kanske vara intressant att få veta lite mer.

Så jag tänkte intervjua mig själv:

Vad heter du och var kommer du ifrån?

Jag heter Monica Olsson Kolkman, och är född och uppvuxen i Ödsmål, strax norr om Stenungsund i Bohuslän. Mest känd är Ödsmål för att det var där begreppet trädkramare myntades i samband med att man började bygga motorvägen i slutet av 1980-talet och det blev stora protester.

Var bor du nu?

Jag bor i Holland, i en liten gullig stad som mest är känd för sin ost.

Men egentligen är jag globetrotter. Jag har bott i England, Gabon (västra centralafrika), Oman och Syrien. Pga makens jobb borde jag kanske tillägga.

På somrarna bor vi i vår sommarstuga på Bohuskusten.

Familj?

Förutom maken då, tre barn mellan 11 och 16.

Jobb?

Är egentligen socionom, men har varit hemmafru/hemmamamma i många år. De senaste åren har jag mest ägnat mig åt mitt skrivande, eftersom barnen är mer självgående, men sedan i januari i år jobbar jag extra som brevbärare. Bra omväxling, även om lönen är ganska usel. Mest fickpengar. Och eftersom jag inte börjar förrän kl 10 kan jag ägna morgontimmarna (då jag är som effektivast...) åt skrivande och bloggande.

Hobbys?

Förutom skrivandet och bloggandet (har tre bloggar, förutom denna även skrivarbloggen och den numera ganska inaktiva All I Want), som jag egentligen helst kallar oavlönat jobb, eftersom jag satsar mer "professionellt" på det, så gillar jag att måla (akryl, blyerts, bläck och lite akvarell). Och pyssla med trädgården, helst rosorna. Och jag älskar att baka. Helst bröd och bullar. Väldigt terapeutiskt när man fastnat i skrivandet. Och jag tycker om att resa. Hinner knappt hem från en resa innan jag planerar nästa. Nästa? Förutom Sverige på bokmässan och runt nyår, och den årliga skidsemesterna i Alperna (samma ställe i 6 år nu); Norditalien i maj.
Och så läser jag också. Annars hade jag aldrig haft den här bloggen.

Favoritförfattare?

Susan Howatch och Michael Connelly. Plus många, många fler.

Favoritfilm/TV-serie?

BBC-serien Ballykissangel. Om en ung katolsk präst från England som förflyttas till en egenartad liten by på Irland. Med en ung Stephen Tomkinson (Kommissarie Banks på svensk TV för inte så länge sedan) i huvudrollen. BallyK visades tyvärr aldrig i svensk TV, synd, det är nog något av det bästa BBC har gjort. Bättre än Colin Firth i Stolthet och Fördom. Jämfört med Stephen alltså. Då fattar ni.
Och så Sherlock. Ännu en BBC-serie. Att placera Sherlock och dr Watson i nutid är något av det mest geniala jag har sett på många år.

Vilka bloggar läser du gärna som INTE handlar om skrivande och böcker?

Tommy K Johansson. Skriver om IT så att man förstår. Och man håller sig uppdaterad om allt från antivirusprogram, till nyaste iphonen och datorn. Som aktiv bloggare och datoranvändare klarar man sig inte utan Tommy, tycker jag.
Jag följer Fotbollsfrun nästan slaviskt. Malin Wollin är så befriande bitchig (på ett positivt sätt) och rättfram. Och orädd. Jag älskar.
Underbara Clara. Ja, vem följer inte henne. Speciellt bra är hon när hon "ryter ifrån".  Är rätt så bitchig då också.
Söta Saker. Jag älskar att baka som sagt. Men jag grubblar över hur Theresia, som har bloggen, håller sig så smal. Vem äter upp alla godsaker? Kollegor? Eller säljer hon dem?
Bitchigaste bloggen skriven av en man är nog Schlaug.se. Som jag har följt sedan jag började blogga. Och lite vice versa. Numera kommunicerar vi mest utanför bloggen, Birger och jag. Högst upp på listan "personer jag skulle vilja äta middag med alt. dricka en stor stark med", där står Birger.

Något som du ångrar att du inte har gjort?

Att jag inte tog sånglektioner och lärde mig arabiska när jag hade chansen. (Och kom inte och säg att du kan ju alltid börja nu, det är aldrig för sent...)
------------------------------------

8 dagar kvar, sedan är det BOKMÄSSA!!

---------------------------------------------------------

Jag kommer INTE att läsa Femtio nyanser av honom

Varför?

För att det är en dåligt skriven sexistisk bok? Nej, knappast, snarare skulle jag vilja läsa den därför att jag vill bilda mig en egen uppfattning. Har inget emot erotiska skildringar i böcker.

Inte heller är det för att den är en översatt bok från engelska (numera läser jag helst på originalspråk).

Nej, jag bojkottar den.
Anledningen är att den inte finns att låna som e-bok på svenska bibliotek. 
Den amerikanska agenten, som tydligt har noll kunskap om svensk bibliotekskultur, har sett till att Norstedts inte får göra Femtio nyanser av honom av EL James tillgänglig för utlåning som e-bok på svenska bibliotek. Eller rättare sagt, de krävde avtal som Norstedts inte kunde leva upp till.

"I Norstedts avtal med agenturen ILA, som företräder EL James, ingår inte rätten att sälja e-boken till bibliotek. Förläggaren Henrik Lindvall, som köpte in rättigheterna, säger att han inte ville utmana agenten i den delen. 

– När man försöker komma överens och det drar ut på tiden vill man inte ställa till det. 

Inga nya översatta Norstedts-titlar finns att låna på bibliotek, av samma anledning". (Hela artikeln finns att läsa i Svensk Bokhandel, men den är låst för ickeprenumeranter).

Jag tycker det är skandal att utländska agentur kan ställa sådana krav att en kategori läsare utestängs. 
Det är ju därför vi har bibliotek, för att alla ska kunna läsa, även om man inte har råd att köpa boken. Och tekniken går framåt, fler och fler läser digitalt (även om det inte är så många som i USA). Dessutom är e-bokslåning suveränt för utlandsbosatta, genom detta har man tillgång till svenska böcker på ett sätt man inte hade förr.

Jag tycker det är helt okej att förlag i Sverige har en "karenstid" på kanske tre månader, men att böcker inte ges ut alls... Nej.
Jag tycker att svenska förlag både stå på sig såpass att de inte skriver sådana här avtal eller de borde utminstone få till ett avtal där e-boken är tillgänglig på bibliotek efter några månader eller eller halvår.

Adlibris
Adlibris ebok
Bokus
Bokus/Dito

Mitt bokmässeprogram: Del 4

SÖNDAGEN

Sista bokmässedagen. Den fjärde. Jag antar att man är dödstrött vid det här laget.

Svensk litteratur till världenAnne Marie Bjerg, Janny Middelbeek-Ortgiesen, Hedwig Binder
Kerstin Ekman med Hedwig Binder, Anne Marie Bjerg och Janny Ortgiesen som översatt Grand final i skojarbranschen. 

Monterprogram, Ingår i entrébiljetten.
11:00 - 11:20
C03:02

Hemmafru eller makthavare?Clara Lidström, Karin Adelsköld
Bloggande kvinnor som pysslar i sina hem. Är det en tillbakagång till ett kvinnligt 1950-talsideal vid spisen? Eller är det något annat som driver? En ung generation kvinnor som fått hundratusentals hängivna läsare har blivit en ny maktfaktor i medielandskapet. Möt en av Sveriges mest lästa bloggare Clara Lidström (Underbara Clara) i ett samtal om drivkrafter med Karin Adelsköld, bloggare, komiker och journalist. 

Seminarium, Ingår i entrébiljetten.
11:00 - 11:45
K1

Jag önskar jag kunde klona mig. Som utlandsbosatt är första ämnet vansinnigt intressant (svensk litteratur är STOR i Holland, tex) och dessutom träffade jag Janny Middelbeek-Ortgiesen på förra bokmässan, sedan dess har vi hållit lite twitterkontakt. Hon är översättare och har bland annat översatt Henning Mankell och Kerstin Ekman till holländska.

Och Underbara Clara har jag följt sedan jag började blogga 2007. Vill gärna se henne också. Puuu...

Vet inte vad jag ska välja.

--------------------------------------------------------------------------

Hinder är till för att övervinnasJonas Helgesson, Camilla Westerdahl, Kattis Ahlström, Christina Hansson
Redan som tioåring bestämde sig Jonas Helgesson, född med en svår cp-skada, för att inte bli en av Hjälpmedelscentralens stammisar. Men väldigt få trodde väl att han skulle bli stå-upp- are, föreläsare och författare, nu aktuell med sin tredje bok Etiketter sätter man på julklappar – inte på människor. 1997 förändrade en bilolycka allt för den då 29-åriga Camilla Westerdahl. Efter flera operationer och drygt ett år i koma vaknade hon mot alla odds upp, utan vare sig minne, tal eller rörelseförmåga. Hennes debutbok Skrivet i vatten – berättelsen om mitt liv är en stark, livsbejakande berättelse om att aldrig ge upp. Författarna talar om att kämpa mot sina svårigheter och se
utmaningen i varenda orealistisk dröm. Medverkar gör också sjukgymnasten Christina Hansson. Moderator: Kattis Ahlström, journalist. 

Seminarium, Ingår i entrébiljetten.
12:00 - 12:45
H1

Jonas Helgesson var min grannpojk i sju år. Och jag har inte sett honom sedan han var pojk. Nu är han vuxen och framgångsrik föreläsare och författare. Det ska bli riktigt spännande att se honom igen.

---------------------------------------------------------------------------------

Resten av dagen, fram tills dess jag måste ta mig till Landvetter, kommer jag att strosa runt på mässgolvet och kanske sitta och blogga en del.

Mitt bokmässeprogram: Del 3

LÖRDAGEN

Kl . 10-12 minglar vi i bloggrummet (R3, andra våningen) och då kommer jag att vara där. Välkommen du också!
----------------------------------------------------

Torka aldrig tårar utan handskarJonas Gardell, Johan Hilton
Jonas Gardell ger i höst ut den första delen i en stor romansvit om aids-utbrottet i 1980-talets Stockholm, Torka aldrig tårar utan handskar. Om de unga homosexuella män som för första gången i historien börjat gripa efter sin frihet. Om sjukdomen som hotar att döda dem alla. Samtalet leds av Expressens biträdande kulturchef Johan Hilton.
Seminarium, Seminariekort erfordras.
12:00 - 12:45
K2

Jonas igen. Och jag kommer att vara där!

------------------------------------------------------

Simona Ahrnstedt – BetvingadeSimona Ahrnstedt
Efterlängtad uppföljare till Överenskommelser. ”Överenskommelser är en kärleksroman utan dess like.” Plaza Kvinna
Monterprogram, Ingår i entrébiljetten.
12:40 - 13:00
B08:22a

Har jag redan sett Simona? Annars gör jag det igen. Fast jag för flyga från Jonas till henne, tror jag.

-------------------------------------------------------------------

Norge på 1960-talet – en idyll?Anne B. Ragde, Ingalill Mosander
I den livliga bostadsrättsföreningen ”Ungdomens egna hem” bor åtta familjer tätt inpå varandra. De övervakar varandras klädsel, uppförande och levnadsvanor och har alltid tid för en svidande kommentar eller ett kritiskt öga. Här erbjuds allt från skvaller och barnpassning till hempermanent och påssoppa. En dag kommer en ung elektriker och erbjuder sig att installera titthål i dörrarna. I Jag ska göra dig så lycklig målar norska Anne B. Ragde, som slog igenom med feelgood-trilogin om syskonen på gården Neshov (första boken, Berlinerpopplarna, kom på svenska 2006), upp en bild av en perfekt sextiotalsidyll. Anne B. Ragde samtalar med journalisten Ingalill Mosander om vad som döljer sig bakom gardinerna och dörrarna.
Seminarium, Seminariekort erfordras.
14:00 - 14:45
K3

Jag gillade Ragdes lite underfundiga roman, vars titel jag gjorde en fråga av till bloggambassadörernas stafettävling, så det här seminariet måste jag bara se.

--------------------------------------------------------------------

Lite kort schema, jag minglar mest idag.

Dandy av Jan GUILLOU

I och med Arntrilogin gav sig Jan Guillou in på något helt nytt efter  Hamilton-serien. Sviten om 1900-talet är återigen ett nytt grepp. Och i den serien skiljer sig Dandy rejält från första delen Brobyggarna.
Brobyggarna innehåll mycket ingenjörskonst (järnvägsbyggande), en hel del lejonjakt och lite romantik ovanpå det. Men bröderna Lauritz och Oscars kärleksproblem var inte mer än lite krydda på resten av boken.

I Dandy står kärleksrelationen mellan Sverre och hans engelske älskare Albie, en rik earl, mer eller mindre central. Det i en tid när det ännu inte var accepterat med homosexuella relationer.

Sverre och Albie träffas under ingenjörsstudierna i Dresden och efter examen reser de tillbaka till Albies gods för att börja ett liv tillsammans (under täckmantel förstås, ett tag är Sverre "förlovad" med Margie, Albies syster). Egentligen skulle Sverre har återgäldat skulden mot sina sponsorer i Norge, som betalat den förstklassiska utbildningen i Dresden genom att resa tillbaka till Norge och bygga Bergenbanan. I slutändan är det bara äldste brodern som kommer tillbaka till Norge.

Det blir inte så mycket med Sverres ingenjörsplaner, i stället börjar han ägna sig åt att måla. Och umgås med Albie i den moraliskt ganska lössläppta Bloomsburygruppen (där bla Virginia Wolff och EM Forster ingick), där man bytte partner ganska flitligt och både hetero, homo och bisexuella relationer var accepterade. Och det i  en tid när det som sagt inte var accepterat.

Men början av 1900-talet, där hoppet att alla tekniska landvinningar skulle omöjliggöra krig, övergår snart i 1910-tal och första världskriget.
Och genast är inte Sverres och Albies liv så lätt längre.

Dandy har inte riktigt samma driv som Brobyggarna, men ägnar sig åandrasidan inte lika mycket åt tekniska detaljer vid brobyggande eller utförliga beskrivningar av jakt i Afrika, någon som var lätt att skumma igenom om man tyckte det var tradigt. Men just att Dandy är annorlunda, mer om konst och litteratur, och relationer, gör den intressant. Jan Guillou visar åter upp en annan sida av sitt författarskap. Det är inget annat än skickligt och något man borde kunna förvänta sig från varje etablerad författare. Ändå sker det inte så ofta, det är ofta samma hjulspår som gäller.
Jan Guillou kör inte inte i samma hjulspår och det gör honom till en av Sveriges mest läsvärda författare, enligt min mening. Jag ser fram emot nästa bok i serien.
-----------------------------------

Andra recensioner:
SvD
DN
Aftonbladet
HD
UNT
GP
Borås Tidning

Här kan du hitta vad andra bloggare skriver om Dandy av Jan Guillou

------------------------------
Adlibris
Bokus

Bokmässetips!

Eminenta bloggambassadörkollegan Bokbabbel tipsade redan förra året om hur man ska uppföra sig på bokmässan. Speciellt om man är bokbloggare. Håller i år också.
Mycket bra lista, läs och memorera. Jag gillar det där med att man ska ge sig lite tid att bara strosa runt på mässgolvet och "klappa på böckerna". Detta blir min tredje mässa så jag förstår precis vad hon menar.

Snabbt kortfattat, med lite tillägg: Bekväma skor, lämna kulturkoftan i garderoben (tillsammans med jackan och ev böcker du skaffar under dagen, du vill inte släpa runt allt!) eftersom det blir så varmt i mässhallarna (men jag hade en pashminasjal i ryggsäcken eftersom det ibland kunde bli lite kyligt när man satt på ett seminarium där luftkonditioneringen fungerade bra).
För de modelejon som hade tänkt ha på sig högklackat, nej, gör inte det, jag menar det verkligen, dekorera din överdel med något iögonfallande och ingen kommer att titta på dina fötter, jag lovar! Om du inte är en sådan som går omkring hela dagarna i högklackat, då har väl dina fötter vant sig (Jag ser alltid horder av sådana kvinnor på Schiphols flygplats och har aldrig förstått hur man kan resa så. Och jag är en ytterst van resenär. Hur många gånger har jag inte långflugit med tre små barn? Vet inte. Då var det bekväma skor som gällde, ledig t-shirt och Sloggybh under. Plus minst ett byte i ryggsäcken, det var ju alltid någon unge som... äsch det där var en parantes).

Planera! Tex genom att använda Bokmässans Min bokmässa (man måste vara medlem i Communityn).

Jag har beställt den!

Holländska bokmässan Manuscripta

Jag glömde berätta att jag var på holländska "bokmässan" Manuscripta häromhelgen. De kallar det inte riktigt en "book fair", men det är egentligen vad det är. "Festligt öppnande av det nya bokåret".

Det är nästan bara holländska författare som deltar, och jag vet noll om dem, så därför reste jag till Amsterdam. Men jag hade inte så mycket tid, men söp ändå in atmosfären lite. Konceptet liknar Göteborg, men är mindre och i en annan miljö. Inte i stora mässhallar utan i gamla fabrikslokaler, Westergasfabriek, omgjorda till ett slags kulturcentrum. Rätt så häftigt, faktiskt. Man satt och lyssnade på seminarier i lokaler som tidigare varit maskinhallar eller gasklockor.

Bild. Westergasfabriek.nl

Gamla gasklockan, när där inte
är utställning, bild från
Westergasfabriek.nl

Kolla nog, flera svenska författare,
de är populära i Holland

Mitt bokmässeprogram: Del 2

FREDAGEN:

Ann Rosman – MercuriumAnn Rosman
Aktuell med den fjärde romanen i serien om kriminalinspektör Karin Adler och Marstrand.
Monterprogram, Ingår i entrébiljetten.
10:20 - 10:40B08:22a

Lyssnar på Mercurium just nu. Ann Rosman är en ny bekantskap och jag vill gärna höra mer om hur hon började skriva historien om den enda kvinnan som suttit på Carlstens fästning på Marstrand. (min mors förfader satt för övrigt också på Carlstens fästning i mitten av 1800-talet, så det är extra spännande för mig!)

-----------------------------------------------------------------

Jonas Gardell – Livet i skuggan av hivJonas Gardell
I tjugofem år har Jonas velat skriva om då hiv kom. Men hur gör man litteratur av det som smärtar allra mest?
Monterprogram, Ingår i entrébiljetten.
11:00 - 11:30
B05:60

Recenserade just Torka aldrig tårar utan handskar Del 1 (årets måsteläsning!) och kommer att lyssna på Jonas så mycket jag bara hinner. Han dyker upp flera gånger på mässan.

-----------------------------------------------------------------------

När fördämningen bristerMikael Niemi, Beata Åhrman Ekh
Mikael Niemi berättar om sin roman Fallvatten. Den stora kraftverksdammen brister och vattnet tar med sig allt i sin väg-
Scenprogram, Monterprogram
11:30 - 11:50
Se Människan, G01:02

Låter som en spännande bok. Har inte läst något av Niemi förut, så det här är nytt.

--------------------------------------------------------------------

BokutgivningJoanna Björkqvist, Kristina Svensson
Kristina Svensson och Joanna Björkqvist samtalar om den nya boken Förverkliga din bokdröm, för att inspirera andra att våga ge ut sin bok.
Monterprogram, Ingår i entrébiljetten.
12:00 - 12:15
A02:52

Intressant, ska vara där!

-------------------------------------------------------------------

Bortom varje rimligt tvivelMalin Persson Giolito
En ung kvinna blir mördad. En man fälls för mordet, men har verkligen rättvisa skipats? Malin Persson Giolito berättar om sin nya spänningsroman Bortom varje rimligt tvivel, den andra boken om advokaten Sophia Weber.
Seminarium, Seminariekort erfordras.
12:00 - 12:20
F3

Malin vill jag självklart inte missa!

----------------------------------------------------------------

Arabisk vår för kristna och kvinnor?Cecilia Uddén, Hinda Talal, Misha Jaksic, Mohammad Fazlhashemi, Anders Mellbourn
De kristna kyrkorna har varit en självklar del av Mellanöstern sedan religionens begynnelse. I dag är de kristna en utsatt och minskande minoritet i länder som Irak, Syrien och Egypten. Hur går det att förstå och hur kan världen motverka de förföljelser som pågår? Hur blir framtiden för kvinnor när salafister och andra konservativa grupper får ökad makt? Ett samtal mellan Misha Jaksic, präst och ortodox samordnare Sveriges Kristna Råd, Cecilia Uddén, Sveriges Radios korrespondent i Mellanöstern, Mohammad Fazlhashemi, professor i idéhistoria och Hinda Talal, Fredsaktivist.
Samtalsledare: Anders Mellbourn, chefredaktör, Tidningen Sändaren.
Seminarium, Seminariekort erfordras.
13:00 - 13:45
K1

Bokmässans kanske viktigaste seminarium? Jag har bott sju år i Mellanöstern, varav över tre år i Syrien, så detta är hjärte-hjärte-hjärte-frågor för mig. Ärligt talat har jag aldrig riktigt vågat tro på den arabiska våren. Demokrati i all ära, men den fungerar bara när majoriteten inte förtrycker minoriteten.

--------------------------------------------------------------------

Torka aldrig tårar utan handskarJonas Gardell
Scenprogram, Ingår i entrébiljetten.
13:30 - 14:00
Litteraturscenen, A01:60

Jonas igen...

--------------------------------------------------------------------------------

Att skriva om musikLena Hoel, Tony Lundman, Hans-Olov Öberg, Moderator: Gunilla Brodrej
Scenprogram, Ingår i entrébiljetten.
14:20 - 15:00
Litteraturscenen, A01:60
Kärlek, lögn, makt och religionHanne-Vibeke Holst, Maria Ottensten
I sin nya roman Förlåtelsen, vänder Hanne-Vibeke Holst blicken mot sin egen familjehistoria.
Scenprogram, Monterprogram
14:30 - 14:50
Se Människan, G01:02

Det krockar här! Vill gärna höra majjen (min skrivarkursledare) Hans-Olov prata, men Holsts bok har jag läst så det vill jag också höra. Men hon kommer visst tillbaka på lördagen, så jag får se om jag kan planera in det då.

------------------------------------------------------------------------------

Paranormalitet i litteraturenChristin Ljungqvist, Amanda Hellberg, Ada Wester
Ett samtal mellan Christin Ljungqvist, aktuell med Kaninhjärta – en crossover-roman om livet och döden och skiktet däremellan, och skräckförfattaren Amanda Hellberg, aktuell med fantasyromanen Jag väntar under mossan. Moderator: Ada Wester, Gilla Böcker.
Scenprogram, Ingår i entrébiljetten.
17:00 - 17:20
Ung Scen, Barnens Torg

Ett måste. Har följt både Christin och Amandas bloggar länge. Och läst deras böcker också.

------------------------------------------------------ 

Innan floden tar ossHelena Thorfinn, Susanna Romanus
Helena Thorfinn har arbetat på bl a Rädda Barnen och Sida. Debuten berör svårigheten att behålla ideal som biståndsarbetare i Bangladesh.
Scenprogram, Monterprogram
17:40 - 18:00
Internationella Torgets Scen, H-hallen

Hinner med Helena Thorfinn idag istället, hoppas jag.

------------------------------------------

Bloggambassadörernas Bokmässetävling

---------------------------------------------------------------------------------
Imorgon är det Mimmimaries tur att ge er en ny fråga! 
Mimmimariesböcker

----------------------------------------------------------------------

Mitt bokmässeprogram: Del 1

Många bokbloggare som ska på bokmässan har skrivit utförligt om vilka seminarier och andra programpunkter de vill gå på, och jag tänkte; jag ska inte vara sämre. Tänkte berätta lite vad jag vill hitta på under dagarna (jag brukar sitta mer på seminarier än springa runt på mässgolvet).

TORSDAGEN:

Vilka problem ska det svenska biståndet lösa? - FrukostseminariumMagnus Walan, Helena Thorfinn, Stefan de Wylder
Biståndet debatteras intensivt. En del hävdar att resultaten lyser med sin frånvaro ? andra vidhåller att biståndet gör nytta. Men vad är ett resultat? Och vilken roll kan och bör biståndet spela i framtiden? Vi bjuder
på frukost!
Scenprogram, Monterprogram
09:15 - 10:00
Internationella Torgets Scen, H-hallen

Skulle väldigt gärna vilja starta mässan med detta, men tror inte jag hinner. Måste förbi bloggambassadörernas rum först.
Men frågorna ligger mig varmt om hjärtat. En gång drömde jag om att bli biståndsarbetare och jag har bott många år i Afrika och Mellanöstern, som medföljande partner till en expat.
Men det kommer mer om detta senare i mässprogrammet, tror jag.
---------------------------------------------------------------------

Vårt behov av mörkerÅsa Larsson, Magnus Sundell
Åsa Larsson samtalar om vårt behov av att konfrontera det mörka och svåra ”på distans”
Scenprogram, Monterprogram
10:00 - 10:20
Se Människan, G01:02

Svenska Kyrkans Se Människan-scen brukar alltid hålla hög klass på programpunkterna, så också detta år. Jag brukar hänga där mycket på grund av det (och för att jag alltid träffar gamla bekanta, var i min ungdom väldigt aktiv i kyrkan).
Och visst är programtiteln intressant. Vill hemskt gärna höra Åsa Larsson, en av mina absoluta favoritförfattare, prata om detta.
--------------------------------------------------------------------

Det handlar om barnCaroline Engvall, Marika Palmdahl
Hundra steg från helvetet – mobilen darrar till i hennes ficka. Ett sms från honom. Samtal om barn i utsatta situationer.
Scenprogram, Monterprogram
12:00 - 12:20
Se Människan, G01:02

Se Människan fortsätter med en intressant gäst, underbara Caroline Engvall, som jag träffat på de två senaste mässorna, och som bedriver ett viktigt arbete för att stötta ungdomar som använder sex för att skada sig själva. Har du inte läst 14 år till salu och Skamfläck, så bör du göra det, speciellt om du är ung, har tonåringar, eller jobbar med dem.
-------------------------------------------------------------------

Stora LjudboksprisetUlf Elfving, Amelia Adamo, Kristina Ahlinder, Herman Lindqvist
Stora Ljudbokspriset delas ut för fjärde året och går till den bästa skönlitterära ljudboken. Priset som instiftades av skådespelaren Peter Stormare, Bokmässans ordförande Bertil Falk och synskaderörelsens bolagsgrupp delas lika mellan författaren och uppläsaren. För första gången delar även Stora Ljudbokspriset ut ett hederspris till en person eller organisation som bidragit till ljudbokens utveckling och/eller spridning. Konferencier är Ulf Elfving. Med på scenen förutom pristagare är jurymedlemmarna Amelia Adamo chefredaktör för M-magasin, Förläggareföreningens vd Kristina Ahlinder och författaren och journalisten Herman Lindqvist. Besök även Ljudboksprisets monter B 09:30. Välkommen!
Scenprogram, Monterprogram
14:00 - 14:30
Molnet, G02:16

Säger sig själv. Gillar ljudböcker, så det här vill jag se.
----------------------------------------------------------------------------------------------

Jan Guillou & Ann-Marie Skarp – bakom kulissernaJan Guillou, Ann-Marie Skarp
Monterprogram
Ingår i entrébiljetten.
14:15 - 14:45
B05:60

Låter intressant, presenteras så här; Ett av Boksveriges mäktigaste par. Hon är hans förläggare och första läsare. Vad händer innan boken? Men hur hinna med? frågar jag mig.
-------------------------------------------------------------

Familjeliv och relationerKaterina Janouch
Katerina Janouch berättar om sin romanserie med barnmorskan Cecilia Lund
och hennes stora familj i centrum. I årets bok Modershjärtat ryms familjeliv,
svek och förbjudna känslor, samt mörka händelser ur det förflutna.
Seminarium, Seminariekort erfordras.
15:00 - 15:20
F4

Vill gärna höra Katerina Janouch live. Men jag har faktiskt inte läst någon av hennes böcker. Ännu.
----------------------------------------------------------------

Missa inte bloggambassadörernas tävling!

Kommer du på bokmässan?
Missa i så fall inte bloggambassadörernas tävling!

20 bloggambassadörer, alltså 20 frågor. Vi börjar i morgon.

Varje dag kommer en av oss att publicera en fråga på vår blogg (några av oss lägger även ut en utslagsfråga) och du kan tävla fram till kl. 23:59 samma dag som frågan publicerats. Ditt svar skickar du till bokmassa2012@gmail.com.

Observera att om du vinner måste du hämta priset själv på lördag morgon (mer info följer) eller se till att någon annan hämtar det för dig. Inga priser skickas.

Fråga 1,   7/9:  Pocketlover
Fråga 2,   8/9:  Olika sidor
Fråga 3,   9/9:  Bokläsardagbok
Fråga 4,   10/9: Mimmimarie
Fråga 5,   11/9: Spetsig
Fråga 6,   12/9: Fru E:s böcker
Fråga 7,   13/9: Bokmalen
Fråga 8,   14/9: Bokfrossaren
Fråga 9,   15/9: Bokbabbel
Fråga 10, 16/9: Bibliotekskatten
Fråga 11, 17/9: Sofies bokblogg
Fråga 12, 18/9: Bokform
Fråga 13, 19/9: Zachan the Writer
Fråga 14, 20/9: Bokbiten
Fråga 15, 21/9: I min bokhylla
Fråga 16, 22/9: Bokdjungeln
Fråga 17, 23/9: Med näsan i en bok
Fråga 18, 24/9: Anna Lagerqvist
Fråga 19, 25/9: Tant Citron
Fråga 20, 26/9: Erikas bokprat

-----------------------------------------------------

Bloggmingel

Några veckor kvar till bokmässan

Och jag känner mig lite stressad. Samtidigt som jag håller på med sista korrläsningen av mitt eget romanmanus (som snart ska skickas in till förlag),så försöker jag förbereda mig för bokmässan, alla bokläsares årliga höjdpunkt. Det kommer att bli hektiska dagar. Jag försöker sätta ihop mitt eget lilla schema (det finns så många intressanta seminarier och monterprogram!), och ska de närmaste dagarna försöka skriva lite inlägg om det jag vill se. Dessutom har jag blivit inbjuden till ett antal bokmässemingel.
Hoppas jag hinner blogga också.

Jag vill också hinna läsa lite de sista veckorna. Åtminstone Jan Gullious Dandy och Kim M Kimselius Mayafolkets hemlighet (hoppas få träffa Kim på bokmässan, är en så härlig person och har dessutom är bra blogg om sitt skrivande).
Hoppas få byta några ord med några ord med andra författare också, som Amanda Hellberg, Simona Ahrnstedt och Christin Ljungqvist. Och kanske blir det en liten intervju med Frida Skybäck, som jag givetvis publicerar här på bloggen.

Badge

Fixade till min egen badge. Billigare än att beställa dyr knapp.

Betvingade av Simona AHRNSTEDT

Låt oss först göra ett liten test, för att se om det är någon idé att du, som begynnande läsare av detta inlägg, bör fortsätta läsa detta inlägg eller inte.
Tillhör du den kategori som bara döööör, eller åtminstone suckar och blir lite knäsvag, när en genomblöt Mr Darcy (han har just tagit sig ett dopp i en damm på sitt magnifika slotts ägor) plötsligt stöter ihop med  vår hjärtinna Elisabeth (som aldrig hade kommit till slottet med sin morbror och moster för att "titta på det" om hon inte varit övertygad om att Mr Darcy inte var hemma)? Jag snackar alltså om Mr Darcy i BBCs Stolthet och Fördom i Colin Firths skepnad, ingen annan Darcy.

I så fall får du grönt ljus. (Om så inte är fallet får du givetvis läsa ändå, jag bara varnar lite... det handlar om ROMANTIK nu, eller Jane Austin med speed som en Bokhorabloggare sa om Simona Ahnstedts första roman).

Bokbloggande innebär tvära kast. I går recension av Jonas Gardells Torka aldrig tårar utan handskar.
Idag Simona Ahrnstedts Betvingade.
Bokbloggarlivet är HÄRLIGT (för att inte tala om läsandet!)!

Det är många som har väntat länge och otåligt på Simonas andra. Nu är den här.

Det är full speed från första stund i Betvingade, som utspelar sig på 1300-talet. Den kanske inte så vackra Illiana misstas för att vara en lättfotad kvinna från byn. Det är den ökände riddaren, och kungens närmsta man, Markus Järv, som är vill ha sällskap för natten. Hans något fumlige väpnare är den som ska hämta kvinnan och gör ett misstag och mer eller mindre kidnappar den unga Iliana, dotter till en inflytelserik man i trakten. Det hjälper inte att hon för tillfället är helt naken (hon badade i en sjö när väpnaren tog henne) och riddarens försök att eskortera Illiana hem igen går inte så bra som han tänkt.
För att göra en sammanfattning av den rafflande inledningen något kortare; Ilianas anseende anses vara så skadat att kungen och hennes familj tvingar henne och riddar Järv att gifta sig med varandra, trots att de båda vid det laget hatar varandra.
Men som läsare gissar man ganska snart att det inte kommer att bli så ( kom igen, det är ju en romance!). Fast vägen till att trots allt hitta varandra är givetvis kantad av intriger, fiendskap, och berättelsen skulle inte vara komplett utan en riktigt ond person någonstans. Samt lite tjusiga kläder, slott och en huvudperson som inte är tappad bakom en vagn.

Betvingade är godis för romantikälskare som kräver lite mer.
Och vad är då lite mer?
Jo, framför allt ett drivet språk och få döda moment. Spänning. Det är sträckläsning som gäller.
Därtill en intrig som är lite annorlunda. Det krävs lite mer än tjejen som möter A-killen och kämpar för att få honom. Och det räcker inte med att snabbt förlägga handlingen till historisk tid. Det måste också vara trovärdigt och man måste känna att man är där och förstår hur det var (lite i alla fall) att vara där, i detta fall i ett Sverige på 1300-talet.
Simona Ahrnstedt lägger ned mycket tid på research. Det märks. Utan att det är tråkigt. Det är snyggt invävt i berättelsen, allt kunnande hon har.

Ger man dessutom ut andra boken (efter en första, Överenskommelser, som tog väldigt många läsare med storm, recenserad här) gäller det att våga. Och det gör Simona. Hon hade kunnat göra det enkelt för sig och skriva en slags uppföljare till Överenskommelser. Det hade varit frestande att göra som många kända romanceförfattare gör, dvs att skriva en hel serie om en familj, där varje bok handlar om olika familjemedlemmar. Researchen är färdig, 1800-talet kan man, det är bara att skriva. Fortsätta med ett vinnande koncept.

Men Simona väljer istället att hoppa tillbaka flera hundra år i tiden. Den enda anknytning som finns med första romanen är ett slott.
Och jag tycker hoppet är tjusigt.
Lägg till att intrigen är annorlunda, jag gillar det där med den inte alls liknar Överenskommelser, det handlar inte om två personer som direkt förälskar sig, och kämpar hela tiden för att få varandra.
I Betvingade är det lite tvärtom. Två personer ogillar varandra intensivt (även om viss kroppslig lust finns med redan tidigt) och tvingas lära känna varandra.

Och så är det alla kärleksscener. Jag säger inte sexscener. Det är klart att det handlar om sex. Men främst om kärlek. Men har du som läsare har nolltolerans mot sex i böcker, läs inte.
Alla vi andra, som suktar efter lite hetta, kan njuta. Det här är romance och Simona Ahrnstedt. Punkt.

Simona Ahrnstedt
Bild Elisabeth Olsson-Wallin

Här kan du hitta vad andra bloggare skriver om Betvingade av Simona Ahrnstedt
--------------------------------------------

Bokus
Adlibris

Torka aldrig tårar utan handskar. 1-Kärleken av Jonas GARDELL

"Det är makalöst att gå tillbaka och se vad som faktiskt tilläts skrivas om oss. Och ingen har någonsin behövt rannsakas eller ställas till svars.----
De som kastade skit på oss i tidningarna visste att de inte skulle få spö för det. Det samma mentalitet som hos vilka mobbare som helst. Jag hatar dem allihopa. Må de brinna i helvetet. Jag är så arg!" Jonas Gardell

Citatet är ur Vi läser nr 4 2012 och på frågan varför det dröjde så länge, 25 år, innan Jonas Gardell skrev boken Torka aldrig tårar utan handskar- Del 1-Kärleken (det ska komma två delar till), svarar han att han behövde distans. Och även för att han bär på en sorg och en skuld att han överlevt.

"Jag har vetat i alla år att jag ska skriva den här boken. Lite är det så... att vem skulle annars skriva den?" Jonas Gardell i Vi Läser nr 4

Och nu har han skrivit den. Boken som alla borde läsa, oavsett vilken inställning man har till homosexualitet, AIDS osv. Måsteläsning!

Något förenklat är det en kärlekshistoria, en gripande berättelse om två vilsna unga killar, Rasmus och Benjamin, som träffas en julafton i början av 80-talet, och blir förälskade. Men deras lycka kommer att bli kort. Vi vet redan på förhand, på grund av sjukhusscenen i början av boken, hur det kommer att sluta. Ändå lever man med i berättelsen.

Rasmus kommer från Värmland och är väl medveten om att han är homosexuell, om än helt oerfaren, och att han aldrig har känt sig hemma där han är uppväxt. Han har alltid varit "udda", och utanför, och reser till Stockholm, så snart han har tagit studenten. Där söker han snart upp andra homosexuella och inleder ett antal sexuella relationer, många av dem typiska onenightstands med män han inte ens vet namnet på. Tills han tas om hand av bögen Paul, som tillhör ett gäng homosexuella män som umgås. De blir som en familj för Rasmus.
Benjamin, däremot, är ett Jehovas vittne, och har ingen aning om sin homosexualitet (eller snarare; han har förträngt vetskapen om den) ända tills den dagen då han knackar på hemma hos Paul, i Rikets tjänst. Paul ser direkt att han är bög och säger det till honom. Benjamin blir först alldeles förskräckt, men kommer snart på besök hos Paul igen.
På julafton, när gänget runt Paul samlas för att fira jul, bjuds Benjamin in, och han träffar Rasmus. Och allt faller på plats. Förälskelsen är omedelbar.

Men i mörkret lurar faran. Den nya sjukdomen. Den ska kallas både "bögpesten" och "Guds straff". Och fram till mitten av 90-talet, då bromsmediciner som fungerar för första gången kommer ut på marknaden, slår den nya sjukdomen skoningslöst. Även mot gruppen runt Paul.

AIDS.

Jonas Gardell väver skickligt samman tillbakablickar, från barndom och ungdom, fram till scener på sjukhus, där dödssjuka unga män ligger isolerade på infektionsavdelningar. En del helt ensamma. Avståndstagande från omvärlden, även sjukhuspersonalen är i många fall avståndstagande. Andra sjuka har sina älskade, eller någon annan homosexuell vän, vid sin sida.
Men ändå ensamma. Och rädda. Att dö i AIDS är plågsamt.Vidrigt.

Det är gripande och ångestfullt och så förbaskat snyggt skildrat att jag inte vet om jag ska applådera eller gråta.
Jag har aldrig läst något av Jonas Gardell förut och visste inte att han kunde skriva så.
Och inte att förglömma; de dokumentära avsnitten i romanen, där Gardell har lagt ned mycket stor möda att få allt exakt, och det är mycket informativt, men inte tråkigt läsa. Jag anar att han kommer att lägga ännu fler kort på bordet i de följande böckerna.

Jag minns den här tiden, jag var tonåring då, och såg mycket i svartvitt, och hade en helt annan syn på homosexualitet än jag har nu (även om jag aldrig tillhört de som sa att det var "Guds straff", jag tror inte att Gud straffar, oavsett vad du gjort). Låt mig vara ärlig med det. Okunskap var nyckelordet. Och är fortfarande.
Jag minns hur AIDS "bara var något som drabbade bögar, och det för att de hade så många sexuella relationer". Ända tills jag kom till Uganda 1989 och insåg att AIDS där inte alls var någon "bögsjukdom". Den drabbade alla.

Men inte någonstans fick man inblick i den värld som Jonas Gardell så skickligt berättar om. Det var ju en värld så främmande. Är egentligen fortfarande främmande. Jag uppskattar att han skriver om allt. Även det lössläppta sexuallivet; bastuklubbarna och knullandet på offentliga toaletter och i parker. Det som vi nu kanske inte riktigt vågar prata om. Av rädsla för att stämpla alla homosexuella som "sådana", dvs extremt utlevande. Jonas Gardells budskap är ganska klart; låt oss inte hymla om att den världen fanns. Och finns. Gardell oroar sig för att unga, homo och hetero, idag lever riskfullt, har sex utan kondom, därför att Aidsepidemin är något avlägset. Men Aids är inte borta.

Torka aldrig tårar utan handskar, är en viktig bok på många sätt. Det skildrar en tid vi kanske har glömt, eller förträngt, då stora övergrepp begicks, inte minst i media, mot en liten grupp människor. En tid med mycket smärta och sorg, i en tid då det "inte gick att sörja en bög".
Och man får en stor läsupplevelse samtidigt.

Jag ser fram emot att få läsa del 2 och 3.

Jonas Gardell
Bild: Thron Ullberg/Norstedts

------------
Andra recensioner:
Skånskan
SvD
Litteraturmagazinet/Henrik Elstad
DN
HD
Sydsvenskan
Pocketlover
Bokhora
Bokbabbel
Aftonbladet
GP
Expressen


-------
Här kan du hitta vad andra bloggare skriver om Torka aldrig tårar utan handskar - 1, Kärleken av Jonas Gardell
--------------------------------------------------------


Adlibris
Bokus

Kim M Kimselius lottar ut bok om skrivande

Härliga Kim M Kimselius är förutom en väldigt produktiv ungdomsboksförfattare även idog bloggare. Få författare uttrycker sådan skrivarglädje. Nu har hon skrivit en bok om skrivande; Att skriva med glädje, som jag är väldigt nyfiken på.

Nu lottar hon ut boken, läs mer här. Ta chansen och var med i utlottningen!

Bild från Kims hemsida kimselius.se

Norstedt ber om ursäkt till bloggrecensent

Efter att en författare uttryckt sig otrevligt efter att bokbloggaren Malin Johansson sågat hans bok (som han skrivit ihop med Stefan Lövgren) så har Norstedt bett om ursäkt.

Så långt är allt bra, men författaren själv är inte riktigt villig att ursäkta sig. I stället skyller han på sitt italienska tänkande (där han har bott i många år). Jag vet inget om italienskt tänkande och har ingen aning om ifall det är normalt i Italien att en sågad författaren (rättelse; det är boken man ev. sågar, inte författaren, men jag är inte säker på att författaren i det här fallet vet det) säger att recensenten behöver mer kuk. Om han säger det till sina polare må vara hänt (det händer säkert i Sverige också...), men detta skrevs i kommentarerna på den aktuella bloggrecensionen (och på bloggarens facebooks-sida).
Dessutom säger "författaren" att han inte skrivit ett enda ord (eftersom han inte är bra på att skriva), utan skyller på Stefan Lövgren. I så fall fattar jag inte varför han reagerar som han gör. Han har ju ändå inte skrivit texten. (Och varför gick han med på att ge ut boken om han inte var nöjd med den?)

En sak vet jag i alla fall. Jag kommer inte att läsa boken.

Om all negativ reklam får boken att sälja bättre vet jag inte. Men det är bra att Norstedt tar avstånd. Det vore kanske bra om de gav sina "författare" en lektion i nätetikett också. Speciellt om deras författare bor i ett land där nätetiketten kanske ser annorlunda ut än i Sverige.

Tre deckare på raken

Sommartid-Deckarläsartid

Vi börjar med den bästa:

Änglaröst av Arnaldur INDRIDASON

Detta är den första boken jag har läst av Indridason, uppmärksammad isländsk (nu fick jag med en nordisk författare till inför bokmässan!) deckarförfattare.
Och det gav mersmak. Innan jag började funderade jag på hur man får till deckare efter deckare med lilla Island som bakgrundsmiljö. Island har inte fler invånare än Göteborg. Men Göteborg med omnejd har ju i sin tur lyckats få fram ett antal deckarförfattare, så varför inte?
Indridasons deckare Änglaröst handlar om en udda och ensam figur som hittas mördad på ett fint hotell. Där har han jobbat som dörrvaktmästare under många år, och hotellets ledning lät honom även bo i ett rum i källaren. När polisen undersöker mordet visar det sig att mordoffret var firad barnstjärna som mycket ung, han var gosskörsolist (heter det så?). Ända tills han kom i målbrottet och karriären tog en abrupt slut.
Jag ska inte avslöja mer om handlingen. Jag vill bara tillägga att detta är perfekt hängmatteläsning.

Adlibris, Bokus
--------------------------------

Fortsätter med nästa:

Liv i överflöd av Kristina APPELQVIST

Tredje deckaren om kriminalkommissarie Filip Alexandersson och rektor Emma Lundgren i Skövde hakar inte riktigt tag i mig. Men det är så med mig ibland och det betyder inte att någon annan inte skulle gilla boken. Appelqvist skriver underhållande och för den som gillar klassiska pusseldeckare med stark feelgood-känsla är detta något som kommer att uppskattas. Ibland hör man ordet mysdeckare, och hit hör Appelqvists böcker. Med andra ord något för den som vill läsa deckare men inte klarar av äckligheter som man kan finna i tex Jo Nesbös deckare (jag älskar Nesbö, bör jag kanske tillägga, men kan också läsa en mysdeckare med behållning emellanåt).
Men jag kan ibland tycka att feelgood-känslan blir lite för dominerande, speciellt när folk mördas. Lite mer gråt och tandagnisslan, för att uttrycka sig lite vulgärt, hade inte varit helt fel. Jag saknar helt enkelt lite mer starka känslor, eller snarare lite bättre beskrivna starka känslor.

Adlibris, Bokus
----------------------------------

Och så den tredje:

Lyckohjulet av Ramona FRANSSON

Det är sällan jag skriver om böcker som jag inte alls kan rekommendera. Oftast är det någon som inte berör mig eller hakar tag (som ovan), men jag kan ändå se att berättelsen säkert kan passa någon. Det finns ett underhållningsvärde i de flesta deckare som ges ut i Sverige.

Men med Lyckohjulet går jag bet.Tyvärr. Jag tycker att Ramona Fransson är modig som ger ut på eget förlag och vill så gärna gilla hennes deckare, men det går inte. Jag kan inte rekommendera den här boken till någon läsare, annat än till någon som vill få exempel på hur man inte ska använda kommatecknet.

Själv älskar jag kommatecken. Rätt använt. Det är ett suveränt redskap i skapandet av meningar, speciellt längre sådana. Men jag tror att man skulle kunna skippa 90% av kommatecknen i Lyckohjulet. Samtidigt skulle boken bli läsbar. Det är den inte nu. Det dyker upp ett komma i alla omöjliga sammanhang. Redan på första sidan ser det ut så här: "Nu för tiden var det inte längre tal om, att på viga ben hoppa ned i båten". Lite senare: "Men hon hade omedelbart stuckit emellan med, att det kanske vore bra, om de tog ledigt från varandra, i några dagar" (mig veterligen kan man stryka alla komman i dessa två meningar). Och i andra fall handlar det inte bara om att komman måste strykas, utan också att ordföljden bör ändras: "I det här läget var det nog bättre att bror och syster, i lugn och ro, fick tid att ta adjö av varandra".

En genomläsning av en utomstående korrekturläsare hade kunnat rätta till sådana här fel. Och texten hade blivit läsbar. Nu stoppas flödet upp och språkpolisen inom mig gråter.

En annan svaghet är det ständiga perspektivbytet, ofta i samma stycke. Jag vet inte hur många karaktärer som får en egen röst i den här berättelsen. Stundtals mycket förvirrande. Man får veta allt om alla, och vad alla tänker. Läsaren får inte en chans att bilda sig en egen uppfattning eller att låta fantasin flöda. Allt serveras på fat.
En duktig redaktör hade löst det här problemet.

Boken börjar konstigt. Först får läsaren uppfattningen att huvudpersonen Greger är nöjd (det är en fin dag, han är ledig och ska ut på sjön), men inte så många sidor senare får läsaren reda på att han grälat ordentligt med sambon kvällen innan och att hon tillfälligt lämnat honom. Har svårt att förställa sig att någon skulle vara på gott humör dagen efter en separation.
Och slutligen, boken svämmas över att detaljerade beskrivningar av allt och alla. Även det stoppar upp läsandet. Vet inte hur många gånger en av huvudpersonerna kliar sig i håret. Och efter ett tag blir det väldigt tjatigt att alltid få reda på en persons ögonfärg så fort någon tittar på den personen. Helt onödigt.

Usch, det känns bedrövligt att såga en bok så här, och jag har faktiskt funderat på att inte skriva något alls om Lyckohjulet. Jag beslöt ändå att göra det.
Boken skulle kunna bli något med ordentlig utomstående redaktörshjälp och korrekturläsning.

Det är ingen fel att ge ut sin bok själv. Det är oerhört svårt att få förlag att nappa och många bra manus ratas. Nu för tiden är det fullt möjligt att ge ut själv och det utan att det kostar allt för mycket.
Men man ska aldrig tro att man kan göra allt själv. (Jag skriver själv och vet hur blind jag blir för min egen text efter ett tag).
Med inhyrda proffs kan boken bli lika bra som de som ges ut på etablerade förlag, eller till och med bättre. Jag tänker spontant på duktiga deckarförfattare som Lars Rambe.
(Jag tror inte att Ramona Fransson har haft hjälp av inhyrda redaktörer/korrekturläsare, borde jag kanske tillägga, men jag vet inte. Om så vore har de gjort ett dåligt jobb).
Deckare som Lyckohjulet ger tyvärr egenutgivare i allmänhet dåligt rykte.

A, B

Alltid du av Pernilla ALM

Som jag nyss har sagt; det är inte lätt att recensera böcker till författare som man på något "känner", tex via skrivarsajter, bloggar etc.
När jag börjar läsa är jag alltid rädd för att jag inte ska gilla boken. Vad ska jag säga då? Vara ärlig och såga? Det är lättare att såga en okänd.

Alltid du av Pernilla Alm läste jag ut på en dag. Berättelsen är driven och språket rättframt, inga krusiduller. Man läser snabbt för att man vill veta hur det går, dessutom.

Hela tiden är jag arg. Arg på huvudpersonen Caroline. Arg för att den inte slutar som jag vill. Utan att avslöja handlingen.

Först någon timme efter att jag avslutat läsningen inser jag att Pernilla Alm lyckats åstadkomma det jag gillar; nämligen att suga in mig i en berättelse och bli berörd.


Alltid du är en driven relationsthriller. Med betoning på relation, det finns inget våld eller liknande i berättelsen. Först trodde jag att det var en vriden chicklit, men det är det inte. Den saknar många chicklit-ingredienser (lyxliv tex, huvudpersonerna har det visserligen bra ekonomiskt, men det är inte överdrivet).

Jag tycker att Pernillas debutroman får helt klart godkänt.

Foto: Kristofer Samuelsson

Samtidigt irriterar jag mig lite på huvudpersonen Caroline. Hon hade gärna fått ha haft lite mer ryggrad. Nu vill hon egentligen ingenting. Allt "bara händer" och hon låter det hända. Det är lite för viljelöst från hennes sida. Men åandrasidan får hon vad hon förtjänar. Hade hon haft mer ryggrad hade berättelsen sett annorlunda ut, tror jag. Så det är inte helt enkelt, det där med att skapa en huvudperson läsaren verkligen känner för. Jag hade gärna tyckt lite mer om Caroline än jag gjorde.

Utrensning av Sofie OKSANEN

Jag fortsätter min Nordenrunda inför bokmässan och Finland är på tur. Sofie Oksanens Utrensing kunde jag tyvärr inte hitta på svenska som ebok. Däremot på engelska, så det är den jag här läst, The Purge. Stor miss av Bonniers tycker jag.

Jag hade väldigt höga förväntningar, efter alla recensioner jag läst, och kanske var det därför som jag tyckte att Utresning inte riktigt höjde sig över mängden. Kanske kommer jag att ändra mig när berättelsen sjunkit in. För det är en skickligt hopvävd berättelse som växlar mellan scener i kommunistiska Sovjet-Estland och Estland i början av 1990-talet, när förändringen tagit sin början.

Alla sitter fångna på något sätt; Aliide i kommunismens terror på 40- och 50-talet och Zara i mer moderna människohandlares klor.

Foto: Toni Hörkönen/
Salomonsson Agency

Boken börjar med att Zara har flytt och att den gamla gumman Aliide hittar henne utanför sitt lilla torp. Att Zara har kommit till Aliide har givetvis en orsak.

Det är en väldigt mörk bok och en spännande thriller. Den största behållningen tycker jag är att man får en god inblick i hur det var i forna Sovjet, med angiveri och liknande, och även med kapitalismens baksida, där oanade unga kvinnor lockas till väst med löfte om jobb, men handlar i påtvingad prostitution och människohandel.
Det finns nästan ingen karaktär i berättelsen som man verkligen tycker om. Zara kanske, hon är ju ett offer. Eller den stackars Hans. Utan att avslöja för mycket.

Och visst är det läsvärt.

------------

Adlibris
Bokus

Djävulens tonsteg av Hans-Olov ÖBERG

Gammal note to self: Recensera aldrig din skrivarkursledares böcker!

Men jag gör ett kort undantag nu. En kort liten recension, så kanske han inte ser den...

Jag tycker nämligen om Djävulens Tonsteg och tycker att alla som läser denna blogg borde veta om det.

Hans-Olov Öberg
Bild stulen lånad från
Kalla Kulors hemsida

Hans-Olov Öberg har nämligen lyckats med att blanda sin feelgood-deckar-stil med lite mörkare tema. Utan att förlora spänsten och humorn.

Men främst gillar jag igenkänningsfaktorn. Ljuva 70-tal, eller var det det? Jag var i alla fall barn då, och minns allt det där som huvudpersonerna pysslar med. Tittar på MASH, spelar flipper och så. Och sjunger i kör! (Vilken deckare har en gosskör som huvudkaraktär förresten? Ingen!)

Dessutom är Djävulens Tonsteg (fyndig titel, man måste läsa boken för att fatta...) först i en serie på tre.
Det kommer alltså fler! Kul!

-----
Adlibris
Bokus